Finns det något vackrare?

Tänka sig att jag ska jobba med dessa små mirakel hela sommaren, få känna deras lukt, njuta av deras pyttighet och deras magiska tabula rasa. Det är det vackraste som finns på denna jord om du frågar mig. Får två hjärtan föds ett nytt hjärta, för nog är det inte bara gener som kommer ut. Det är en liten människa med känslor redan från första stund men som ändå är just ett oskrivet bland som kommer formas av sin omgivning och sina förutsättningar att kunna förverkliga sig själv.

Jag tänker även en del på hur det kommer bli att ta hand om de som kommer in med sena missfall, eller där bebisen dött i magen eller inte klarar förlossningen eller föds på tok för tidigt. Hur ska man kunna dela deras sorg utan att själv bli ledsen? Vad säger man till dessa människor som precis förlorat det enda av betydelse i deras liv, deras barn? Själv har jag aldrig hade något missfall, trots att det var nära en gång, inte heller förlorat någon av mina barn så jag kan aldrig sätta mig in i vad de känner jag kan inte ens föreställa mig en enda dag utan mina barn. De båda håller mitt hjärta med järntag och den känslan vet jag vad den är värd. Den är värd allt materia i världen.

Så som ni förstår försöker jag peppa mig själv inför sommaren och vad jag kommer få möta. Jag tror att jag kommer kunna göra nytta på avdelningen och jag längtar dit och vill börja imorgon! Men det är först den 4 juni som jag börjar min introduktion. Så tills dess får jag fortsätta längta.