känslan av att få ha en nybakad liten människa sovandes på sitt bröst är magiskt. Idag skrev jag av mitt schema för sommaren, tänk att jag ska få jobba en hel sommar med att få dela andras lycka, men även de tunga bitar som det ibland kan innebära med att våga ta klivet och bli förälder. Nu ska jag få stötta mammor som har blödande bröstvårtor, helvetets eldar med sig på toabesöken och hormoner så det sprutar om det, men även få stötta pappor in till sina nya roller som världens viktigaste personer för någon som ännu mäter sin vikt i gram. Jag ser det som en stor ära att få finnas där för alla dessa blivandes och nyblivand föräldrar. Och jag hoppas att jag i augusti ska förstå hur i hela friden dessa ungar kommer ut. Två förlossningar har jag varit med om, en vaginal och ett snitt. Jag förstår fortfarande hur i hela friden Max kom ut, hur kan ynkliga tio centimeter räcka för att göra en kropp till två??? Men det är nog för att det kommer ut just små mirakel som det går.