Inget är så underbart som att på avstånd titta på sina barn.

Även idag gick det hur bra som helst på dagis. Hugo finner sig verkligen i det mesta. Men gör hans mamma det?? Nja.... Det gör faktiskt rätt ont då och då i bröstet när jag tänker på att JAG inte kan tanka kramar hos denna gobit när jag vill. Och att JAG kommer sakna såväl honom som Max nu om dagarna, trots allt så har vi varit tillsammans sen början av juni varenda dag. Jag tror faktiskt att det nog är så att det är JAG som inte är fullt redo för dagis.... Men samtidigt är det så skönt när jag ser dom leka med sina kompisar, tulta runt och bara ha det hur bra som helst. Då slappnar jag av och känner att jag kommer njuta hela hösten av att få plugga i lugn och ro och bara göra något för min egen skull utan att behöva avbrytas hela tiden. Dessutom är det skönt att jag själv lägger arbetstiden förutom när jag ska ut på APU. Då får det bli som det blir. Så efter snart tre år med barn ska jag göra något helt och hållt för min egen skull, tre härliga, jobbiga, roliga och helt klart de tre bästa åren i mitt liv ska nu övergå till en ny era. Men med massor av planer över framtiden, så jag säger bara FRAMTIDEN, KOM OCH TA MIG NU!! :)


Älskade lilla Hugo!