Ibland ser man inte skogen för alla träd. Denna underbara båt gick vi förbi i somras på en utflykt. Så fin. Man kunde köpa den för 1500 bagis!! Värsta kapet! Sålänge man inte har tänkt segla med den.... Den gör sig nog bäst där på land.
Jag har alltid älskat båtar, sen jag var liten har jag varit på små som stora båtar. Ganska självklart eftersom jag är öbo. Min pappa hade två små båtar som vi brukade pilka med. Sen skulle det dröja några år innan jag fick chansen att jobba på Destination Gotlands båtar. Jag jobbade i aptorget, oj förlåt det heter ju resturangtorget såklart! Passen var långa men personalen var toppen så jag trivdes. Dessutom var man ledig varannan vecka, mycket trevligt. Det jag ogillade mest var varje gång vi lämnade Visby hamn, då kände jag mig som Kristina i Utvandrarna och sjöng för mig själv, "hemma var ligger det nånstans, kan nån ge svar??".... Sorgligt värre.
En annan relation jag haft med vatten är när jag jobbade för Sjöräddningen som ytbärgare. Spännande värre! Tack och lov slapp jag vara med om något stort pådrag, utan bara mindre. Men övningarna var roliga och det gav mig ett nytt sätt att se på havet, att har man inte respekt för det kan det bli himla farligt.
Men hur fick jag då förfrågan om att hänga på där? Jo jag har simmat med livräddarna här på ön och är leg badvakt. Förr i tiden tävlade vi i nordiska och var inte allt för dåliga måste jag säga.
Och då tänker ni, den tjejen kan väl aldrig bli sjösjuk. Och så var det förr i tiden, fixade allt, kräktes aldrig! Men efter att jag blev gravid med Max vändes allt. Jag kräks inte men blir helt snurrig i huvudet och vill bara sova när jag kommer ut på sjön. Så tack och lov håller jag mig mest på land nu för tiden.

Där har ni min båt och vatten historia i en übersnabb sammanfattning, vatten är livet!