Våra nätter blir bara värre och värre, Hugo är orolig och kan inte koppla av, vill ha lampan tänd och han vill att vi ska vara vakna tillsammans med honom och helst busa hela tiden, medan vi försöker förklara för honom att världen inte funkar så. Så vi är tröttare när det är dags att gå upp på morgonen än vad vi var när vi skulle lägga oss på kvällen. Men upp kommer man och sen rullar det igång och idag var det dags för ännu ett besök hos sjukgymnastiken och deras gym, jag är så trött att jag nästan spyr men jag vet att bara jag satt mig på den där förbannade roddmaskinen så kommer kroppen igång och att jag mår sååååå mycket bättre bara jag kört några minuter. Men idag ville Hugo inte sova sig igenom passet så han fik ligga brevid mig, Lena min sjukgymnast kommenterade att Hugo ser ut som folk som tittar på tennis för han följer mig med blicken fram och tillbaka hela tiden och är så söt så. Mindre söt var han när vi kom till crosstrainern och hade tröttnat på att ligga på golvet så då var det bara att ge upp. 'Men jag var inte bitter för det utan snarare nöjd med att jag orkat släpa mig dit trots total sömnbrist, så i min dimma släpade jag mig hem igen och fortsatt min dag som zombie.