Att Max utvecklas till 1000 nu är inte något nytt men ibland blir tom vi snopna över hur fort saker händer och vilka stora kliv han tar ibland. En ny sak är att han älskar att hjälpa till, duka bordet, plocka upp varor när man handlat, städa och fixa i allmänhet, allt detta med stor glädje från både hans såsom våran sida. Men så kommer man till det som gör att man uppmärksammar hans personutvecklig och det är när han gör något och så blir det inte som han tänkt sig, tex när han bad om ett glas vatten efter att han såg mig dricka och självklart skulle han få det, han står snällt och väntar på sin tur och så får han glaset, man ser hur ögonen lyser på honom eftersom han får stå precis som mamma vid diskbänken och dricka sitt vatten. Då får han ett lite sånt där spontat skutt i benen så att jag säger att han måste ta det lugnt, då han kommer på att han kanske skulle "Sitta!" med glaset istället och i landningen spiller han ut det allt på golvet och blir då direkt ledsen och man ser hur besvikelsen växer i honom, tårarna är nära och det spelar ingen roll hur glatt och hur många gånger jag säger till honom att det inte gjorde något så är det en annan kille som sitter där på golvet.

  Så åtgärdsplanen vi har nu för att han ska våga misslyckas är att aldrig skälla på honom när saker går åt skogen, en annan sak är när han håller på med sin trots för dit hittar han ett par gånger varje dag numera och då blir det andra bullar. Men sålänge han blir sårad av att misslyckas är det något vi ska jobba hårt på och lära honom att det inte är fel att misslyckas, men att man får vara berädd på att städa efter sig.

En skitunge full med känslor.