Härom kvällen på hamnen med mamma, pappa och Hanna, samt en säl vid Kallis.

Jag bara måste ägna ett inlägg fyllt av kärlek till min fina Max. Han gör mig verkligen lycklig varje dag bara genom att vara den han är, en helt vanlig unge men ändå inte alls vanlig. Han är charmig till tusen, han älskar livet och han älskar sina nära och kära. Trots att han bara är dryga 22 månader så är han kul att umgås med.
   Han kan sitta och leka med samma sak en lång stund, speciellt med hans djur och speciellt om vi leker med honom. Andra saker han tycker är kul är att rita, pussla, busa, hjälpa till med vardagliga sysslor, läsa böcker, gunga och bara springa omkring ute. Helt enkelt han är en normal nästan tvååring. Han har humor och älskar att göra grimaser och förstår när man skämtar med honom.
   Så att jag älskar honom så mycket som jag gör är inte bara för att han är min son utan även för att hans personlighet är underbar.

(en annan dag tar vi ett inlägg om hur det kommer sig att jag älskar honom TROTS alla hyss han har för sig.)