Känner inte igen mig alls i den personen som skrev förra inlägget. Jag älskade mitt dagis som liten, har jobbat i flera år på olika dagis och har hela tiden sagt att "barn mår bra av dagis". Men att helt plötsligt stå på andra sidan och lämna min allra dyraste guldklimp till några vilt främmandes människor som dessutom har 13 andra små att se efter tog verkligen emot. Men bara vi satt in foten så var allt lugnt och Max stormtrivdes med alla sakerna. Men då och då kommer han och tankar kärlek hos mig som idag satte mig lite på avstånd eftersom det gick så himla bra igår. Så imorgon ska vi va kvar där över lunch och vila, vilket givetvis känns spännande.