Jo visst älskar jag Johan på alla sätt och vis och jag borde inte klaga men....

 1. Han har fortfarande inte fattat det där med att man int släppet toalocket när jag försöker lägga Max. Det ljudet kan ju väcka döda så varför inte väcka hela kvarteret när man ändå håller på.
 2. Man kan inte göra en sak aktivt som att tex skrubba trappen samtidigt som man passar Max, då jag står i duschen och i min lugna och fina värld där bara harmoniska tankar finns så hör jag hur plutten står vid dörren och bankar, gråter och ropar efter sin mammma. Medan Johan lugnt fortsätter skrubba trappen.
 3. Att komma och fråga hur det går mitt i en amning, (samma sak jag irreterar mig på varje gång) kanske behöver byta ut bröstet som gör asaballaont mot nappen eller få hjälp att bära bort honom till sängen innan hela min kropp domnat bort.
 4. Tron av att man hinner med massor om dagarna när man är hemma själv med Max, hell ya! Som att jag bara skulle sitta vid datorn och inte göra ett skit när Max sover, skulle inte tro det, iaf inte alltid......
 5.  Stannar man vagnen vaknar Max, thats it.
 6. Testar sin nya mobil hur högt ljud det är på låtarna klockan 23:17.... Jo men visst musik är trevligt, men inte när man bara har lärt sig hur man höjjer volymen och inte hur man sen sänker den igen.
 7. Att kommunicera om saker som ska packas med till Max om vi ska någonstans, själv har jag mumsmums hjärna och det beklagar jag därför blir det även ofta så att jag kan packa tre bodys men inga byxor eller nappar.... I´m so dissy!
 
Men ingen annan karl i hela världen skulle göra sig lika bra som Max pappa som Johan. Så det så!

God natt!