Nu har jag haft mitt första kalas som förälder och vad lycklig man blir när man inser hur älskad ens barn är. Så många vänner och släkt. Det blev så många paket att Max tröttna innan vi ens kommit en liten bit på vägen men oj så mycket fina saker han fick! Tusen tack säger jag å Max vägnar. Men nu är jag helt slut, blir nog en pizza från pizzerian runt kröken och sen totaltmys med familjen. Och sen så vill jag tacka Cattis och Rami för den fina presenten som jag fick av dom!

Nu väntar vi på att barnmottagningen ska ringa och ge oss råd om vad vi ska göra mot febern, tog tempen precis och då var den redan uppe på 39,9! Så efter vällingen somnade han om direkt, vilket han aldrig gör annars.
  Så jag räknar med att även idag blir en lugn dag hemma om vi inte ska ner till barn för att få sig en extra koll på honom.


Mia, kan du inte skriva in din blogg bland mina kommentarer, jag har tappat bort den...

Max har trots feber hållt humöret uppe hela dagen. Han är den underbaraste unge jag någonsin stött på. Så det är rent ut sagt en ära att få vara hans mamma, att få följa denna krabat genom livet och få dela hans glädje och sorg, lust och olust. Ja det är nästan som ett äktenskap, skillnaden är att vi inte "valt" varann, så därför är jag så lycklig över att han är den han är, en glad skit som älskar att utvecklas och umgås med sina nära.
 Men denhär dagen har inte bara inneburit glädje, utan även en hel del flaschback från förlossningen som spelats upp i mitt huvud. Då blir jag både ledsen, rädd, arg och illamående över hur allt gick till. Hur det gick till ska jag nog faktiskt dela med mig om en annan dag, snart är jag nog mogen att skriva och berätta precis allt som hände inom förlossningsrummet väggar. Men nu ska jag och Johan njuta av allt kul vi varit med om under detta år.

Max tackar så mycket för alla gratulationer!

Dagens viktigaste nyhet i tidningen, våran lilla Max blir 1 år idag!

Av alla tider på dygnet och alla dagar i veckan så är stunden då max sover på mitt bröst det bästa. Att höra hans små andetag, att få njuta av hans lugn slår allt annat i världen. Jag älskar dig min lilla groda.

Idag fick vi äntligen träffa lilla Elis som nu redan blivit en månad, man ack så liten ändå. Nu vägde han hela 2,5 kg! Det är skrämmande att Max vägde näst intill 2 kilo till när han föddes. Måste säga att Jenny och hennes Johan har gjort ett fantastiskt jobb för nu har dom två små knoddar med dom fina namnen Julie och Elis.
Detta innebar att jag och Max körde själv ända ut till dom i Martebo bland varningsskyltar för kor och lastbilar som höll på att knuffa oss i diket. Dessutom låg polisen mig i häcken HELA vägen in till stan, nervös så in i vassen var jag.
Väl hemma hos den mysiga familjen lekte Max till 1000 med Julies saker, hon var inte lika förtjust i att Max var och hälsade på som Max. Carola var där med magen i vädret och Leia som var lika blyg som vanligt, ända fram tills hon fick syn på att Jenny lade upp kakor, då fanns det ingen som helst blyghet kvar.

Jo just det, idag är ingen vanlig dag för idag blir Maaaax 11 månader!

Snabb status:

- Kryper som en galning.
- Säger nu även kotte och nej, nej, nej.
- Sjunger.
- Står själv i ca två sekunder.
- Äter hel macka med kanter själv.
- Miner, ser förvånad ut, spelar arg, ledsen. Skrattar när vi skrattar.
- Älskar sina böcker.
- Har stenkoll på vad som finns på skeden när man matar honom, går alltså inte att lura honom....
- Har sovit ifrån mig och Johan för första gången, igår hos mamma och pappa i Tofta.
- Har badat i havet och älskar stranden.

Idag blir Max redan hela tio månader och han utvecklas i raketfart.
En lista på allt han gör och inte gör:

- Kryper i superfart och stoppar ner foten för att ställa sig upp men har så brottom vidare att han inte hinner ställa sig upp.
- Han går mellan möbler, bara han har något att hålla sig i.

- Skrattar så han kiknar när han får hålla ens händer och gå själv, eller när man busar med honom. Han har fått en riktig humor.

- Han äter mat själv, med spridning på ca en meter. Men "kladdar" inte ner sig själv iaf.

- Sjunger med mormor. Min mamma sjöng låter "Säg inte nej, säg kanske, kanske, kanske" så slutar det med att man lallar och när mamma vart tyst så fortsatte han sjunga, vilket gjorde att vi satt som fågelholkar och trodde att det bara var en engångshändelse. Men det visade sig att varje gång mamma sjunger låter så lallar han så fort hon slutat. Samt att han gärna dansar medan han sjunger. Han passar så bra in på låten "thank you for the music".

- Han säger nu några ord, tatt (tack), mamma, pappa och några andra ord som jag inte kommer på nu. Han kallar mamma och pappas hund Ville för något som jag inte kommer ihåg nu, men när han säger det så är det ingen tvekan om att det är Ville han menar.

- Han älskar att vara på standen och vid havet. Att få bada fötterna trotts att det är iskallt i plurret, eller att få sitta i sanden med sin lilla hink, spade o kratta och bara pyssla.

- Han har sovit tre hela nätter i Tofta, men säg den lycka som varar, inatt vakna han fyra gånger och ville snutta, suck!!

- Har fått ett jäkla humör.... Tar man något från honom som han leker/äter blir han tokig. Det ska vi plocka ur honom!

- Älskar att sova i sin vagn om dagarna.



Idag ska vi fira Max på alla sätt vi bara kan med jordgubbar och annat som han gillar. För tänk va lycklig man kan va som har detta lilla energiknippe hos sig och att han dessutom är våran underbara kille.
Jag älskar dig Max!

Idag har vi haft ännu en skön dag. Först städade jag och Johan lägenhet lite snabbt, vilket var behövligt... Därefter kom Nina och Ville förbi. Så jäkla kul att se killarna leka med varandra. Jag och Nina babblade på om allt som hör livet till, precis som det brukar vara. Sen gjorde Johan lunch till killarna, mackisar, grönsaker o skinka. Max sa mums och Ville sa inte mums, men det gjorde Nina, hahaha. Därefter gick vi in till stan och så fick vi också äta, tillsammans med Robban och Catti. Himla trevligt! Och ikväll har vi varit hos svärisarna på middag, dom bjöd på grillat och jag åt sjukt mycket, så mega gott!!

Det finns dom som påstår att båda innehåller glas.....

Idag skulle jag och Johan rensa förrådet så vi hivade ut varenda pryl som fanns där inne och det är inte klok vad saker som fanns där! Det var tom så att en granne sa att vi kunde omöjligt fått plats med allt detta i vårat lilla förråd. Under tiden rullade vi ut en stor matta som Max fick sitta på i gräset och leka med några leksaker och rätt som det var lämnade han mattan och kröp så fint runt i grästet (UTAN att äta det) så vi var lugna och jobbade på som bara den!
Men rätt som det är får jag syn på att han håller något mot munnen, EN GLASBIT!!! Så jävla obehagligt. Jag inser att det var en nog en bit av en flaska och vi slängde den och Johan tvättade munnen på honom som för övrigt även var full med jord.... Sen tänkte vi inte så mycket mer på det, ända tills det slog mig när han helt plötsligt blev mega bronta ledsen att det kunde ha varit så att han redan hittat några andra bitar som han redan satt i sig! PANIK!!! Jag ringer sjukvårdsupplysningen för att höra hur man kollar om en unge svalt glasbitar utan att själv operera honom. Tanten i telefonen tyckte helt klart att vi skulle åka in till akuten. Sagt o gjort, så var vi där, igen.... Efter en stunds väntande fick vi träffa en trevlig läkare som kollade lite på honom och konstaterade att det troligen inte finns någon glasbit i magen på honom. Men allt känns fortfarande obehagligt. Det är ju faaan att han är så snabb jämt!!

Men nu är vi hemma igen och han sover gott efter en stooor portion gröt.
Ska snart gå o knyta mig jag med, men sitter här och tänker på en mamma-vännina som har det lite jobbigt med sin andra graviditet nu och har fått åka helikopter till linköping eftersom hon bara är i vecka 31 (tror jag). Håller alla tummar o tår för er!!

Max är i full fart med att säga nya "ord", bara idag har han sagt bampa (lampa), bapp (napp) och både ja o nej (dock inte på en å samma gång). Tidigare har han även sagt vovve, gott, mamma o pappa. Är så himla kul att höra honom kommunisera. Jag försökte lägga till lite stödtecken som man använder på endel förskolor men jag ska nog ta och låna en bok med tecken om det ska bli någe fason på det hela. Jag tror att det kan vara bra för honom eftersom han som jag älskar musik och rytmik, så min tanke är att om jag har svårt för språk men har lätt för tecken så har kanske han det med, det kan ju inte skada iaf. Iof så slog det mig nu att han med största sannolikehet inte har svårt med språk med tanke på att "pratar" redan vid 9 månader ålder....


men man kan ju inte prata hela tiden, ibland hänger man bara vid soffbordet med en
god bapp i munnen, :-)

Tänk att för hela nio månader sedan fick jag och Johan vara med om våra livs tuffaste dag, men så kom belöningen och den var bättre än allt annat som finns i världen, inte för att jag förstod det just då men för var dag som går så växer min kärlek till denna lilla kille som utvecklas i raketfart och är en helt underbar krabat.
Redan nu kan jag undra var min lilla plutt som älskade att somna med ena bröstvårtan i ögat och ligga så i flera timmar tog vägen, visst är jag glad för att han har slutat att sova så men den där lilla killen som man varje dag hittade nya drag och egenheter hos har nu blivit Max. Han är så självklart Max och ingen annan. Jag kommer ihåg att jag var dörädd inne på bb att dom skulle komma och ta honom och lägga honom på en rad med andra bebis och så skulle jag tala om vem som var han, min skräck var då att jag inte skulle komma på det. Tack och lov försvann denna rädsla, för shit va jobbigt det hade varit annars!

Nu ska jag gå in till familjen och ha lite 9 månaders mys.

Här har ni lillprinsen bara en timme gammal.

Idag skulle vi simma ifatt det vi missat när Max varit sjuk. Alla dom andra barnen var mycket större och flera gick annars i gruppen, hajjarna, vilket låter skrämmande bara det för en lite sjöstjärna som Max om det inte vore för att Max har inget förstånd alls att vara varken rädd eller blyg för dagens uppgifter, utan istället nästan blir arg när han inte får göra allt som dom andra ungarna gjorde. Men jag tror att det var till honoms fördel att simma med lite större barn för att han fick då kämpa lite för att lyckas.

Efter badet gick vi till Bildvision för att bestämma vilka bilder vi skulle beställa. Vi blev MYCKET nöjda med våra val.

Nej detta inlägg handlar inte om barnboken Bu o Bä. Utan om saker som är både bra o mindre bra.

Dagens Bu går till:
GEAB. Som inte tänker oss fortsätta med babysim i höst bara för att dom ska bygga om huset.
Så Mia jag hoppas att du kommer att trivas i poolen. ;-) För vi antar att det är där dom som kommer från Slite ska sitta.
Jag säger att det är LARV, det finns väl fler ingångar än en till detta hus, så ställ upp lite nu GEAB, annars ska jag sluta använda el! (känns som ett dåligt hot måste jag säga.)

Dagen Bä:
Max kröp så fint flera steg för första gången idag och av alla ställen i världen gjorde han det på madrassen på badet i vattnet! Ja, som sagt, badet är great!
Han skulle dyka för första gången själv idag från madrassen och mitt hjärta höll på att stanna. Han satt så fint där på kanten och jag räknade till tre som man ska och så for han i vattnet precis som pingvinger gör. Denna gång står ledaren Jessica brevid och håller koll på honom men han försvann längre o längre ner så jag visste varken vad som var fram eller bak eller upp eller ner på honom, DÅ var jag RÄDD. Men efter en evighet i mina ögon mätt kom han upp igen och tittade på mig med ögon "va fan hände morsan?".  Men efter en stund gjorde vi om dyket men själv och då gick det alla tiders.

Ännu har det inte kommit in några nya bud på huset kommit in, vilket känns skönt. Så i eftermiddag ska vi slänga iväg ett bud och så får vi se vad det blir av det hela.

För övrigt har Max hittat racerväxeln, så jag är redan helt slut efter ha stängt dörrar, flyttat "farliga möbler", flyttat Max från "farliga möbler", kastat mig fram och fångat Max när han hänger i räcken, handtag, möbler, ja allt... Så nu när han somnade sitter jag här och tar igen andan.

Idag var jag och Max med Johan i skolan på en lektion. Max tyckte att det var mycket spännande men varken han eller jag började fundera på om Johan ljuger för oss.... Det var nämligen så att dagens lektion gick ut på att räkna enar och kolla hur många som var hanar och honor och hur stora dom var 1-5. Tänk va konstigt, jag har hela tiden trott att det är ekonomi han läser och inte enar... Men på något konstigt vis ingick det i en av kurserna. Så nu har Max haft sin första skollektion på högskolan. De ni!

Vi som tom hade dubbelkokat oss idag fick ställa in vart enda ett... Så kan det gå när lillkillens näsa rinner värre än våran toalett. Större delen av natten var han såpass täpt att jag har inte kunnat sova alls, eftersom känslan kom tillbaka från när han var nybakt och slutade andas om nätterna (och dagarna, men då hade man mer naturlig koll). Så imorse fick Johan gå upp med honom så jag fick sova en stund, vilket var himla skönt. När Johan skulle till skolan var det bara att dra sig upp.... Kan säga att det var med tunga steg ända till jag fick se solstrålen Max titta upp på mig, då var det bara att inse att det kanske inte var så synd om mig som jag trodde. När vi kommer till köket där det är bra mycket ljusare får jag en smärre chock, ungen hade ju snor i HELA ansiktet, ända upp till hårfästet!! Då fanns det bara en sak att göra, bada... Han vart besviken att det inte gick att simma i fem centimeter vatten men kom sen då att man kunde dricka vattnet och fick då på den lilla stunden han badat hela tre kallsupar. Sån är han, min lilla snorunge. Nu sover han igen i min säng, lite renare, lite tystare (inget snor ivägen) och precis lika underbart fin som vanligt.