Något som slagit mig flertal gånger efter bröllopet är hur mycket jag önskar att alla människor skulle få känna sig lika älskade för en dag som vi kände oss under våran bröllopsdag. Att få ha alla man bryr sig om vid sin sida och få ena talet efter det andra fyllda av glädje och minnen eller goda råd om hur man ska bemöta livet.
Att inte sen tala om att känna sig så snygg från hår till tå är också en underbar känsla. Visst hade jag kunnat gifta mig med Johan i ett par sunkiga mjukisbyxor för kärleken är densamma men nu valde vi att gå hela vägen med allt vad det innebär. Det är jag glad för. För jag har aldrig sett Johan så uppklädd, så vacker. Likaväl som jag har aldrig känt mig så fin som den dagen. Jag är helt övertygad att vi la pengarna i helt rätt fickor och att det är värt att kosta på sig de små extra piffningarna alla gånger om.
Känslan av att känna sig tipp topp är oslagbart, blandat med att inte veta hur kvällen kommer te sig vilket ger en fjärilar i magen. Jag minns mitt under vigseln när jag stod där med Johan vid min sida och Matilda sjöng så fantastiskt att vartenda hjärta blev varmt, där och då ville jag att den stunden skulle vara förevigt. Allt var perfekt. Så tänk om alla människor fick chansen att få känna just den känsla iaf en gång i livet. Och för er som nu undrar om det inte har varit perfekt när barnen kommit till världen så kan jag säga att det varit långt ifrån perfekt. När Max föddes kryllade det av barnmorskor, läkare och undersköterskor och allt var upp och ner. Perfekt är långt ifrån det ord jag söker om den stunden. När Hugo sen kom ut låg jag som Jesus på korset på ett operationsbord och även den gången kryllade det (såklart) av folk runtomkring.... Men sen har vi haft otaliga perfekta ögonblick och stunder med dom, men att gå gifta sig med den man älskar innebär ingen smärta, utan bara glädje från den dagen Johan friade tills döden skiljer oss åt.

Idag var det dags för andra danslektionen för Max. Det gick galant! Först blev han lite osäker när han kände att han inte kände någon och flera av de andra barnen kände varandra sen tidigare. Men han fick mod och stannade kvar. Jag var så stolt att jag vågade inte titta in på barnen i skräck av att distrahera honom i onödan. När passet var slut fick jag en stor kram av en kille som växt ett par cm under den timmen var glad för att fått dansa och minst lika glad för att han vågat vara en del och ha kul fast han inte kände någon.
Därefter var det dags att passa på att köpa dansskor till älsklingen eftersom Dance and gympshop var och sålde sina saker. Det kryllade av glittriga, söta, puttenuttiga dansdräkter i gulliga modeller. Trots att jag redan visste svaret så var jag tvungen att fråga var kläderna till killarna fanns. Det fanns visst inga. Enligt säljaren dansar inte killar...??!!! Fick tipset att köpa UFO byxor till han, men mitt svar var att jag tror inte han vill ha nå tråkiga säckiga byxor när alla tjejerna har dessa överpiffiga dräkter, jag tror att även han vill ha färg och känna sig fin.
Men efter att säljaren tilltalat Max som hon fick Max välja färg på sina söta dansskor. Han valde vita och han älskar dom. När vi kom hem efter lite ärenden på stan och han skulle överraska Johan med sitt val sa han till mig med glad röst "Mamma alla tror att jag är en tjej. Varför då?" jag svarade att jag inte heller visste varför. Sen skrattade vi åt det tillsammans. Han är så glad för sina skor och dansar nu runt här hemma och är lyckligare än lyckligast. Tror faktiskt inte att han blivit så glad för någon pryl tidigare. Söta, fina, underbara Max min älskade son!

Efter några timmar med hög feber och smärta utav bara helvete så sprack till slut Max trumhinna igårkväll och hela örat är kladdigt, men febern sjönk något och inatt var han skrämmande kallsvettig. Min lilla fina Max. Så nu har vi fått tid i eftermiddag hos Fru Doktorn....
Detta betyder att idag ska det B A K A S!!

Här kommer en bild på de som gjorde våran dag, som fick oss till tårar, skratt och varma i hjärtat en värme som kommer värma när vi tänker eller är tillsammans med dessa underbara personer.