Johan brukar kommentera att jag har fånigt mycket kläder. Själv håller jag inte med, bara för få garderober. Dessutom skickar jag minst två fulla IKEA kassor till Röda Korset varje halvår. Mitt problem i våran lilla lägenhet brukar vara att mina kläder varje morgon ramlar ut på golvet och där ligger som tills Johan får ett raseriutbrott och jag snabbt hänger in allt igen. Men igår så tyckte jag lite synd om mina klänningar som fick ligga i en hög på en tråkigt hyllplan. Helt enkelt, dom är värda en grymt mycket bättre plats än så. Jag hivade ut vart enda plagg på sängen närmare sagt 300 plagg (tappade räkningen där och tack och lov fanns inte min "dom där kläderna ska jag ha när jag blir smal igen IKEA påsen" i lägenheten utan nere i förrådet) sen började jag hänga in allt igen. Max stod brevid sängen och sa "oooooohhh" hela tiden. Han är inte van att se mig hänga in kläderna.
Tillslut vart det hela ganska bra, Johan fick göra sin del med att sätta upp räcket och sen underhålla Max efter att han tröttnat på att säga "oooooohhh" till varje plagg jag tog upp, vilket är fullt förståligt.

Och här har ni resultatet, jag fick hänga av två av dörrarna för att inte få dårpippi stup i minuten.

Tattadaaa!!



Numera är det tänkt att mina kläder ska dansa in i garderoben av sig själva. Eller iaf med lite hjälp av mig.

Något vi lagt ner lite tid på i sommar var att fixa till hallen och köket. Allt började med att Max fick av sin snälla gammelmorfar Ove och Agneta i doppresent en TrippTrapp stol, men när vi möblerade om i vardagsrummet så gjorde vi ju även oss av med det enda normalhöga bordet vi hade och att sitta i en tripptrapp vid ett barbord är ingen höjdare, så vi skulle börja med att sänka det och byta stolar men när vi väl tog bort det så insåg vi att det visst blivit en smärre krater i väggen efter alla bärandes skruvar från bordet.. Så då var vi inte lika sugna på att göra nya en gång till. Det blev att vi spacklade igen, målade om med en färg som vi demokratiskt hade valt i färghandeln med den så att kallade uteslutsmetoden, vi köpte nytt bord och stolar och i rena farten passade Johan på att kakla om över diskbänken. Samtidigt tyckte jag att spaljen i hallen behövde sig ett lyft från den dystraste dödsfärgen av dom alla till en blank vit färg. Det är bara det att man kan ju bara måla med lackfärg när småknoddar sover, så en kväll runt tiotiden började jag och Johan måla så vackert, iaf till en början för hu vilken tid det tog, till slut var vi så less att färgen hamnade där färgen ville hamna och det innebar även våran bajslattebrunafulvägg i hallen... Fint tänkte jag då målar vi den vit den med! Sagt och gjort så blev det. Vi lånade en 10 liters takfärg av pappa för att bättra på taket liten med medan Johan gjorde det så RÅKADE jag sätta mig på plasten som täckte golvet i trappan medan jag målade spaljen för andra gången, (även nu mitt i natten) så hördes bara en DUNK, DUNK, DUUUUNK! Det var den öppna färgen som tog sig några varv ner för hela trappan och det var färg överallt. Min nästan sinnessjukt snälla sambo sa inte ett ord utan gick ner och slevade tillbaka färgen medan jag satt och gapade och undrade vad som hänt. 10 LITER FÄRG!!! När ha fått tillbaka det mesta som tack och lova hamnat i den rena plasten lyfte han hinken och insåg att botten av trasig. Men han fick fort ner den på en pall där den fick stå resten av tiden. Detta innebar att vi skulle få slänga färgen när vi målat klart taket och det kändes fånigt så nu är hela väggarna målade i takfärg och det gick hur bra som helst.  Säger som Pippi Långstrump sunger "ingen kan så bra som jag, trallalla". Efter en evighet är vi nu färdig och det är bara piffande och puffande kvar som Johnny och Mattias brukar säga i Roomservice. Och piffande och puffande är ju helt klart det roligaste så nu har vi gått flera vändor på stan för att hitta saker som passar hemma hos oss, vi våran lilla egna stil.





Och när att blev klart blev det såhär fint hemma hos oss.



Och så lite bilder från hallen, där vi numera trivs att va och är inte bara att rum att gå igenom.

Här kommer lite bilder från när Max badade på balkongen.


Som sagt inget är omöjligt, visst kan man bara man vill. Hahaha!


Sen får man torka sig i kaninfilten.