Ja det är där ni hittar mig. Jag kom ner igår för att få sova, men det blev inte alls så lyckat som jag hoppats på,vaknade massor med gånger och hade ont i ryggen. Så redan vid halv sju imorse så bad jag om två alvedon..... suck...... Vill INTE ha det såhär, sedan dess har jag grinat i 100 omgångar. Nyss pratade jag med doktor Bengt och han tyckte att vi tar en natt till med en superdos. Det lät bra men jag blev orolig för bebisen men han lovade mig att det var ingen fara alls för att bebisen skulle må dåligt av morfinet, så så får det bli. Men nu är jag hemma och bara är en stund, skönt. Men jag längtar massor efter Max kan jag lova, vill bara krama och mysa med honom. Så det gör så ont i mitt hjärta när jag inte orkar det, så jag ringde dagis och undrade om det var okej om jag kommer en stund innan Johan och bara sitter där i hans närvaro och det var inga problem, tur att han har så bra personal som är enkla att ha med att göra.

Nå, vad fick jag göra på BB?? Jag fick ligga långa stunder med ctg-kurvan och lyssna på dom härliga slagen och se förvärkarna komma och gå. Dom kollar blodtrycket och temp, hade min standardtemp på 36,6! Sen fick jag megaorvarsprutan i rumpan. Och jag måste säga att den gör mindre och mindre ont för var gång jag får den, men både jag och min rumpa hatar ändå att få den. Sen väntar jag på att den ska ta och i rena skräcken av min fyllekänsla ringer jag Johan för att bli lite lugnare. Han är verkligen susen på att få mig att må lite bättre. Därefter låg jag vaken i över en timme så klockan var över tolv när jag somnade och därefter höll damen (läs kärringjävlen) vägg i vägg mig vaken under natten med konstiga ljud som hon då och då fick ur sig. Och halv sju vaknade jag och hade så ont i ryggen att jag trodde inte det var sant, fick alltså börja dagen med att trycka på knappen och be om alvedon.... Bara det fick mig att bryta ihop. Dom satte en ny ctg-kurva som gick sådär, inte för att bebisen blivit slö av morfinet utan snarare tvärt om, det var sån fart där inne att vi hade svårt att fånga h*n. Efter en timme fick jag komma upp och äta frukost, något jag inte var direkt sugen på med tanke på illamåendet från morfinet men lite fick jag i mig, fick dessutom se en ursöt bebis som inte tyckte att det var kul att hennes föräldrar åt frukost.
Kom in på rummet och däckade på sängen. Efter lite tv tittande kom Johan, han höll mig sällskap medan doktorn var inne och pratade. Sen körde Johan hem mig och han åkte tillbaka till skolan. 

Nu ska jag bara ta det lugnt och njuta av att vara hemma och lugnet här hemma. Hoppas verkligen att nästa natt blir bättre, jag behöver verkligen det!

Skänkes: Urkass rygg, duger inte till något. Kan skickas med posten, jag betalar frakten.