Vi har gjort om ett förråd som var fullt med hyllor och betonggolv och tråkiga väggar till ett trivsamt gästrum. Vi kostade på oss nya sängar för vänner och familj. Så småningom ska det in ett skrivbord också där jag kan plugga i lugn och ro, så jag räknar med att bo där ute nästa vår när c-uppsatsen ska skrivas. ;-) 

Det vi gjorde var att sätta ytterpanel på ena väggen, färg på övriga väggar, laminatgolv, nya sängar, täcken, kuddar och lakan. Brickbordet hade jag tänkt ha på övervåningen i huset men nu hittade det en helt ny oväntad plats. 

Att få plocka fram saker som legat i lådor eller loppisfynd som aldrig hittat en plats tidigare är ren lycka när det kommer på plats. Som mina gamla tavlor med en balletdansös och en afrikask dansare. Och korklisten som jag köpte på en loppis förra sommaren. Hatten köpte jag på Gran Canaria och både lupinerna och luktärten är plockad på gården och intill. Orkidéen fick vi i inflyttningspresent av våran vän Petra som är full med små rosa blommor. Kan det passa mig bättre? Jag kan helt ärligt säga att jag är förälskad i rummet och vill flytta ut dit! 

 

Jag bara älskar mitt jobb, det är så mysigt att jobba på ett litet BB och förlossningen, att få följa familjerna från värkar till att de åker hem med en ny medlem i familjen, ett liten människa som väger sin vikt i gram, som utan att kunna prata med ord styr hela sin omvärld, som är ett litet mirakel. 

Jag kan känna mig säkrare i mig själv denna sommar, jag kan planera mina sysslor och se helheten på ett lättare sett. Förra sommaren trivdes jag bäst på BB men jag får mer och mer blodad tand för förlossningar, det känns som en omöjlig uppgift att kunna läsa av vad som är normal och inte, hur saker och ting ska kännas, känna cm hit och dit. Men jag räknar med att det inte är något som förväntas att man ska kunna från början. Så det ska nog ordna sig med det. Men det är utan tvivel världshistoriens mest spännande yrke jag har valt (om ni frågar mig)! 

 

Men så är det alla små ögonblick som är en ära att få dela med föräldrarna, som att få bebisen att ta bröstet för första gången, eller när någon kämpat en bra stund och vips snuttar bebisen. Eller att få ta första familjebilden. Att först få sätta på barnnumret på barnet och mamman så att man vet att de hör samman, sen när de åker hem få klippa banden. Att få gratulera föräldrarna till att de blivit föräldrar. Att få vara familjernas trygghet under tiden när de är hos oss, även om jag inte kan göra allt kan jag alltid svara på ringningar och antingen ta reda på svaret och återkomma eller skicka vidare uppgiften till någon som vet. 

 

Något jag rakt ogillar är arbetstiderna...... Suck..... Jag hatar att antingen börja klockan sju på morgonen eller så slutar man klockan tio på kvällen. Det värsta är när man jobbar först kväll och sen dag efter det, då är jag totalt medvetslös när klockan ringer på morgonen och jag hatar mitt livet och mitt arbetsval mer än något annat och försöker övertyga mig själv om att jag ska byta bransch, skaffa ett jobb där jag bestämmer mina arbetstider själv, alternativt vara hemmafru och aldrig mera sätta min fot i arbetslivet. MEN så räcker det med att jag kliver in på avdelningen så glömmer jag allt var ogillande heter, för vem blir inte glad när man har världens bästa jobb och underbara kollegor?

 

Jag är nu ledig i några dagar och ska fira midsommar och sen även Hugos födelsedag. Det känns toppen. Vi firar såklart midsommar enligt tradition i våran familj, i sommarstugan och med dans runt midsommarstången i Gnisvärd och såklart gräddtårta med jordgubbar och sen ett stort plockbord på kvällen med mat i mängder. 

 

Just nu önskar jag mig en barnfri heldag tillsammans med Johan. Så vi kan få äta frukost i lugn och ro och sen renovera utan att ungarna håller på att ha ihjäl varandra..... Att inte behöva abryta stup i kvarten för att kolla så att ingen av de rymt eller att vi blir avbrutna varannan minut för att någon är ledsen för att den andra varit dum och så ska man stå där som någon jävla domare......

 

Nu har jag börjat baka med råg i surdegen. Mitt första bröd blev rågrutor och Max kommentar om dom blev att det var det godaste bröd han smakat. Något som glädjer mig eftersom mina bästa kritiker är mina barn. Dom har talar om vad som är bra med ett bröd, vad som borde göras bättre och ställer så bra frågor som jag vill utveckla mig med. Dessutom var dom otroligt lätta att göra så nu tänker vi fylla frysen så vi kan ta upp dem till strandhäng under sommaren. 

 

Jaha, där sprang den veckan iväg. Sommarens semester som blev en renoveringsvecka deluxe. Vi har gjort massor och jag kan helt ärligt säga att jag ser fram emot att börja jobba. Att ha två överaktiva barn som vill underhållas samtidigt som man har startat någon form av "Arga snickaren" renovering av halva huset där vi jobbar överallt samtidigt och framförallt när barnen somnat för natten. Då har det målats överallt. Det fina med att måla då är att man behöver inte oroa sig för att det ska komma små händer som "klappar" den målade ytan innan den torkat, det dåliga är att ljuset inte är det bästa... 

 

Så idag börjar jag min första dag på förlossningen, BB och gyn som här fungerar mer eller mindre som en enhet. Jag kommer ha fyra dagars intro. Det känns som en trygghet trots att jag var där förra sommaren så finns det flera moment som jag vill gå igenom. Som laktatprover, sugklockorna, olika papper, rutiner, telefonnr hit och dit. Men jag har en bra känsla i magen, i år känns det som att jag fått massor med ny luft under mina vingar och jag känner att jag har kunskaper från förra sommaren samtidigt som jag utvecklats massor i skolan. Dessutom har jag haft äran att under året som gått mött på föräldrar överallt som jag mötte på fick barn förra sommaren och som kommit fram och tackat, givit mig så fina ord och kramar. Det roliga är när patienterna minns saker som stora händelser som jag totalt glömt bort. Detta gör att jag orkar hänga kvar vid denna oändligt långa utbildningen till att en dag bli barnmorska. 

 

Denna veckan har vi haft flera dagar på stranden, på Tofta såklart. Jag älskar början av juni då det är samma sak varje år. Inte en badis, ingen som trängs dessutom är det toppenväder!. Vi har tagit det lugnt, planerat renovering, tittat på barnen som lekt i vattnet och i sanden. Det känns som att det är viktigt att ta pauser från allt virrvarr hemma i huset, att hinna njuta av varandra och av sommaren innan jag börjar jobba. Renovera hinner vi de regninga dagarna. ;-)

Idag har jag haft äran att få fotografera min fina barndomsvän och hennes ljuvliga bebis. Skruttan som har de vackraste ögonen världen har skådat! Den ungen håller jag efter lika mycket som mina egna pluttar. Hugo är helt förälskad i henne och vill gärna vara med och byta blöja, ger henne varenda nalle och lägger på henne så att hon ska känna sig omtyckt och välkommen. 

 

Det vart dags att beställa golv till tvättstugan..... Vi hade bestämt oss för ett som vi hittat på en sida på nätet men så visade det sig att det inte fanns att köpa där vid köper golvet (samma ställe som sen även ska lägga in det)...... Suck..... så istället får det bli en neutral matta och besvikelsen var ett faktum. Hade aldrig kunnat tro att man kan bli ledsen för att en golvmatta inte finns i en viss modell, men det går tydligen. Så vad gör man då? Man lägger om planerna totalt. Vi har hittat en tapet till fondväggen, satte upp lamporna vi köpt så dom gamla lamporna fick läggas undan. Och bäst av allt tvättmaskinen står nu på plats och den är i full gång av att tvätta maskin efter maskin. Den är huuuuur bra som helst! Så nu börjar vi se slutet på renoveringen av tvättstugan.

 

Denna tapet kommer förgylla våran fondvägg, den är varken ny eller unik, men man blir så glad av den! Dessutom blir alla nöjda, Johan får sina fåglar och jag blommor. Kan det bli bättre? 

 

 

 

Jag och mamma har börjat gå promenader om kvällarna, det är så himla skönt att röra på kroppen och prata om allt mellan himmel och jord.Ibland har vi småkillarna i varsin vagn där dom får somna för natten och ibland går vi själva. Vi brukar gå runt södra Visby men vi kan även ta bilen till havet och njuta av den makalösa natur som finns. Att få gå brevid havet en kväll som denna och se hur solen försvann ner vid horisonten var en bra start på sommarlovet. 

 

 

Igår var det dags för terminavslutning med dagis. Vårat numera älskade dagis med finfina ungar och en personalgrupp som verkligen tar hand om våra barn. Jag har inte alls varit nöjd tidigare men nu har allt fallit på plats och jag är glad över att barnen har det så bra på Humlan och avdelningen Hagen. Men nu är det dags för Max att bli en Jordhumla efter sommaren med de andra femåringarna. Som ni även förstår då så har vi inte fått plats på dagiset som vi velat byta till här på Terra Nova.

Vi ville ge våra fröknar något som får dem att känna sig uppskattade, så vi plockade liljekonvalj och bakade surdegsbröd. Jag vet att de uppskattar bröden eftersom Max bjudit avdelningen på det tidigare till mellis. 

 

Efter åkte vi ner till Joda och åt middag och firade sommarlov. Solen låg på och hela kvällen var som en dröm. Ett bra sett att börja sommaren på. 

 

 

Nu har jag sommarlov!! Tjohoooo!! Alla poäng är inne, jag är redo att möta termin 5 i höst och då gå in för det sista året. Allt känns så bra, hela våren har varit toppen, allt har flytit på och jag verkligen stormtrivs med att plugga. Speciellt nu när sommarlovet är ett faktum! För trots att det är kul att plugga så är det skönt att få ha sommar, få komma in och jobba på förlossningen/bb/gyn igen. Få ha lugna kvällar med familjen i Tofta, bada, mysa och vakna när man vill. Och denna sommaren ska vi viga en hel del timmar åt huset. 

 

 

Oj så allvarligt det lät!! Inte meningen alls.... Sorry om någon tog illa vid sig! Jag brukar inte tacka nej till "utmaningar" via bloggar. Jag tycker inte om att bli styrd i mitt bloggande av andra, jag vill skriva det jag vill när jag vill. Men denna utmaning tyckte jag lät kul. Den går ut på att Max kommer få fota 10 kort på valfritt motiv och sen välja 8 stycken som kommer publiceras här på bloggen. Dock har jag på känn att han kommer villa fota hela dagen och jag tänker att de ska bli kul att se världen ur hans ögon och perspektiv. Kvinnan bakom denna roliga idé är Hanna på bloggen hanna.fornhem.se

 

Så häng med du med! 

Pyssel är kul! Speciellt när det skapar detaljerna i hemmet. Som denna tändsticksask som fick nytt utseende. Dessutom gillar ju jag när man kan förändra saker utan att det ska kosta en förmögenhet. För nog kan man få det trivsamt hemma utan att allt ska vara dyrt. 

Att få dela andras  bröllopsdag och få äran att föreviga den genom att ta deras fotografier är en ren ära. Denna gången ska jag fota ett härligt par med en söt liten plutt som jag ska lyckas charma. Men efter dagens möte känns det som att det ska ordna sig, vi kom bra överrens ganska fort redan direkt idag. Barn är den största utmaningen att fota, som tur är brukar barn gilla mig och jag gillar dem. 

 

För övrigt är nu renovering i full gång här hemma. Men vi passade även på att ta några timmars vila i sommarstugan med mamma och pappa, barnen badade tom i havet! Jag och Johan badade fötterna och det fick räcka för oss. ;)

 

 

Detta är en riktig liten buse, han gör hyss mest hela tiden och bjuder på pussar, kramar och "jag älskar dig" om vart annat. Vad jag älskar våran lilla Hugo.

 

Självklart är detta en dag som vi tänkt tillbaka till våran stora dag lite extra många gånger. Jag storbölade hela prinsessbröllopet igenom, från början till slut. Mina känslor är lite "all over the place" så fort jag känner känslan av bröllop. Vårat bröllop var verkligen den perfekta dagen för oss, från början till slut. 

 

Ibland går livet så fort att man helt enkelt bara får hänga med för att ha en chans att överleva. Det är helt okej att låta livet gå på rutin om det är det som krävs, livet med barn får man helt enkelt acceptera att det är tufft i perioder och bara möta det tuffa. Så därför kan känslorna bli "all over the place" som en prins sa bara bitarna faller på plats. Som igår när vi efter en makalös dag i sommarvärme då vi fått massor utfört, köpa material till renoveringen, haft vattenkrig med barnen, plockat kryddor till maten från våran egen trädgård, sola och tom målat naglarna. Att sen få laga mat tillsammans med Max och bjuda Johan och Hugo på var ett perfekt avslut på dagen. Vi satt i uterummet, åt, skrattade och pratade om allt roligt vi gjort under dagen. Det är en fantastisk känsla när alla känner sig nöjda med sin dag. Att kunna njuta av det man har är viktigt. Sist på kvällen tittade jag och Johan på filmade klipp med familjen, vi insåg att tiden susar fram, vare sig man vill eller inte men att vi kan konsten att njuta av varandras närvaro. Vi har verkligen blivit en familj, en familj som vill vara tillsammans, som vill dela så mycket tid tillsammans som det går. 

Det handlar inte längre om att överleva en dag i taget som det var för två år sedan, då höll vi på att gå under. Men idag har vi hittat konsten av att njuta av vardagen tillsammans. 

 

Detta bjöd jag och Max på igår, grillad kyckling, rotfrukter och färska kryddor från trädgårdslandet. Sämre än så ska man inte ha det. ;-)

 

Idag har Niklas (barnens farbror) passat barnen så jag och Johan kunde åka till återvinningscentralen och sen köpa massor av brädor och sånt som hör till när man renoverar. Vi ska nu bygga ett bord, göra klart tvättstugan och lägga golv, måla väggar och tak i gästrummet och sen inreda det (hurra!!) innan sommaren gäster kommer till ön.

Vädret är helt oslagbart. Jag grinar varannan timme för att livet är så underbart, vi har massor med dagar tillsammans, huset, trädgården och familjen JAG ÄLSKAR ALLT SAMTIDIGT! Fy fan va livet kan va gott ibland! 

Att sen titta på studenterna var som varje år med blandade känslor men det blir bättre och bättre för varje år. Nu har jag istället börja tänka i andra banor, att mina barn kommer uppleva en betydligt bättre studentdag än vad jag gjorde. En bra sak med att titta på studenterna är att jag blir påmind om allt jag hunnit med på mina 11 år som gått sen jag lämnade min hemska gymnasietid. 

 

Men nu ska jag ta ett glas rosé och bygga bord med Johan medan barnen leker vattenkrig med grannbarnen. Ljuva ljuva liv!!

Igår var jag i Stockholm, åkte med flyget upp på morgonen och hem på kvällen. Det var en riktigt bra dag, jag som hade fasat till det värsta över föredraget jag skulle hålla om Interprofessionellt samarbete blablabla.... Men det gick så bra, det var en glad grupp och vi hade kul tillsammans. Sen var eftermiddagen riktigt givande också då vi fick säga vad vi tyckte om kursen. När skolan var slut åkte jag in till stan, gjorde lite snabba ärenden på stan innan jag åkte tillbaka till Bromma flygplats för att möta upp Erika och ta ett glas vin med henne innan det var dags att flyga hem igen. En intensiv dag som för en gångs skull var värd att åka iväg för.

Idag ska jag göra klart examinationsuppgiften har jag tänkt.... Max sover ännu och Hugo ligger brevid mig och tittar på barnprogram medan jag sitter här med datorn i knät och samlar vetenskapliga artiklar osv....

 

Nu har vi varit gifta en hel graviditetslängd. Skillnaden är att när vi väntat barnen var graviditeterna en evighet medan dagarna som varit efter bröllopet sprungit iväg. Nu är det längre inga tvivel om att jag är Clara Törngren längre, jag har funnit min roll. Och det går ännu inte en dag då vi minns tillbaka till våran magiska bröllopsdag, allt kul som hände, alla som delade den med oss, lokalerna, spex, tal, sång och inte minst hur vi blev överraskade med en barndomdröm för mig. Men det berättar jag mer om en annan gång.  

 

Jag älskar dig Johan, lika mycket idag som för nio månader sedan som för sju år sedan och jag hoppas och önskar att vi får fortsätta våra dagar tillsammans tills döden skiljer oss åt (därefter ska vi ha 100 barn i himlen och leva föralltid tillsammans, typ).