Så har jag världens bästa förslag på vad ni gör med det. Antingen så rostar ni det, det blir en riktigt god rostmacka, varning på att den blir mycket varmare än vanligt rostbröd. Eller så gör ni grillade mackor med bireost, salami, marinerade vitlöksklyftor, soltorkade tomater och annat som man gillar i. Serveras med en sallad till. Det var så himla gott att det var inte klokt! Kan lova att denna rätt kommer avnjutas vid flertalgånger på våran balkong i sommar.

Tänk att min snart tvåring är så sjukt trendmedveten, han piffar och donar. Helt plötsligt hade han pimpat sin napp med ett halsband så höll nappen runt halsen. Och sen sa han "fota mig snälla mamma och lägg ut det på bloggen så jag kan inspirera andra knoddar, snälla!" Och eftersom jag vill utveckla hans kreativa sida så varför inte liksom. Så varsågod och sno på! Idag är det ett sjukt bra väder för att fortsetta pimpa, piffa och pyssla så idag hittar ni nog familjen en längre stund runt bordet med allt vad pyssel betyder och vi kan nog säkert hinna slänga ihop en liten kaka också, för stranden blir det iaf inte. Vädergudarna bjuder då inte på sol idag.

Inte så långt bort, det är mitt Gnisvärd. Där finns lugn och ro, frid och där står tiden stilla. Allt har sett likadant ut sen jag föddes och sen långt innan dess. I år firade vi för första gången valborg där och det lär vi göra om. Så otroligt vackert!

Idag bjöds det på frukost på balkongen, tänk att vi redan kan sitta ute och äta strax efter klockan sju på morgon utan att frysa. Annars brukar jag äta omelett till frukost men nu var det dags att utveckla det hela lite. Så det blev naturell yoghurt med hallon och frömüsli, och det det åt vi lchf bröd som var riktigt riktigt gott och va mätt jag blev! Brödet bakade Johan igår för första gången så det hela var lite av ett expriment men jag kan lova att det var inte sista gången vi gjorde det. Här har vi sommarens frukost helt enkelt.


Recept på brödet kommer så småning om.

Igår bakade jag ett surdegsbröd som var helt i sin egen klass. Oj oj oj säger jag bara! Hur i hela världen kan man banta när man kan baka bröd som dessa??

Ikväll på promenaden fick jag syn på detta, syrénen är bara dagar från att slå ut med sin prakt och sin doft. Då luftar det sommarlov, härliga minnen. Men vem har inte det, de flesta av oss minns nog sommarloven med ett leende på läpparna så där jag jag nog inte nå vidare unik. Jag spenderade alla mina somnar i Tofta i familjens sommarstuga och framförallt på stranden, först ner, sist upp. Varje solig dag fanns vi på stranden, var det dåligt väder lekte vi i skogarna som fanns runt omkring eller gick till Bysen (mini Ica-butik) med farfar och köpte glass. Underbara somrar. Därför är jag så glad att mina småkillar får chansen även dom att vara i Tofta och känna dess lugn.

Och det är sant! Jag har som ni vet fått sommarjobb på förlossningen/BB och jag bara längtar efter att få börja, få veta mer om mina arbetsuppgifter och få dela all lycka med alla nyblivna föräldrar och få kämpa med dem hela vägen. Få visa föräldrarna hur de badar sina små, byter på dem, matar dem, tröstar och ge dem en knuff i självförtroende till det nya livet som familj.
Johan ska ta både pappadagar och semester i sommar så han och småkillarna kommer vara hemma och ha sommarlov. Det behöver de alla tre. Tror att det blir himla bra för hela familjen. Inget dagis, inga tider (förutom mina arbetstider), lite ombytta roller så att säga. 

I fredags morse tog vi båten mot fastlandet och styrde vår kos mot den kungliga huvudstaden för solsken och regn under långa promenader och inte minst Skansen som Max längtat efter sen vi var där senast. Han älskar verkligen den platsen. Det gör ju vi med och det är nog tur med tanke på att det regnade till och från. Fördelen med regn eller mulet när man är på Skansen är att djuren är pigga, björnarna busar, aporna leker tittut med barnen, järven struttar runt och påminner mig att jag är totalt chanslös om den bestämmer sig för att rymma och vill döda just mig. Varför tror jag alltid att alla djur vill döda mig, jag har aldrig någonsin varit elak mot något djur, knappt rört något djur alls faktiskt men ändå är jag så rädd för dessa krabater. Två gånger fick familjen skämmas för mitt hopplösa beteende.... Jag blir så trött på mig själv.... Suck.... Det första djuret var helt oväntat en liten harmlös ekorre, ekorre??!!! Den var så sjukt tam att den gick fram till oss och ville ta på Hugos vagn som han satt i, då såg jag framför mig hur den lille rackarn skulle hugga tag i mitt arma lilla barns ansikte och sen skulle jag stå där och varken våga ta bort kräket och med största sannolikhet skulle jag nog svimma av skräck. FY FAN för dessa opålitliga små djur! Sen skulle vi gå in till aporna mfl vilket vi aldrig gjort tidigare eftersom det kostar extra och nu tyckte att barnen skulle få ut tillräckligt av det och hej hallå va fint det var! Hugo upplevde terariet så harmoniskt att han passade på att bajsa så det stank i hela lokalen.... Men var kommer då mina fobi i i detta harmoniska senarium? Jo det börjar med att man går in i en megabur med lemurer. Den första satt och åt mango så fint, men nästa som jag fick syn på kom i minst 200 km/h farandes i en lina i taket och där satte paniken in, dessa djur är ju snabba och jag var ytterst utsatt i deras närvaro och bestämde mig för att inte skrika i panik rätt ut i luften så jag bet ihop för att varken skrämma barnen eller lemurerna och la benen på ryggen och kastade mig för trapporna och sprang med andan i halsen ut ur rummet . Det var hemskt! Undrar hur det kunde bli såhär illa? Jaja, jag överlevde och kommer INTE göra om det. Tur för mig att Johans bror Niklas var med oss hela dagen som fick ta över då jag försvann. Även om jag inte hade blivit sådär skrämd av djuren så var jag lika glad ändå för att han var med, vi ses inte så ofta nu när han bor där uppe och vi på ön.
Övriga tiden spenderades på olika fik som Vetekatten, NK och ett ställe som bakade macarones, jisses va vi har ätit! Och då ska vi inte tala om all snabbmat.... Det kommer bli hårda dagar nu framöver kan jag lova..... Men motion fick vi iaf, vi gick nog till Stockholms varje hörn, till slottet, till Djurgården, Östermalm, gamla stan, vilse en stund och sen till hotellet som för övrigt var helt ok med tanke på att det var gratis.
Denna helg var precis vad vi behövde, få tanka närhet, få imponeras av hur barnen utvecklats och kunna visa dem frihet under ansvar, få äta gott och gå långa promenader utan att ha tiden som skulle passas. Att inte köpa ett enda klädesplagg tillhör inte vanligheterna vill jag lova, men nu sparas så mycket som det bara går till bröllopet och då kan till och med jag gömma plånboken för en tid.
Att dessutom ha lämnat bilen hemma var en frihet, vi behövde aldrig tänka på parkering eller långa köer, barnen älskade tåget och vi kunde båda passa på att vila där.
Så detta betyder att vi är fulladdade med energi nu och vi är redo för det sista rycket i skola, jobb och dagis innan sommaren knackar på dörren.

Nu är det medvind vill jag lova! Jag dansar fram!

Fan, fan, fan, F A N!! När jag var en fjortis hade jag pollenallergi (och all annan tänkbar och icke tänkbar allergi) till tusen. Jag grät mig igenom våren, snörvlade och kliade sönder mig. När jag blev gravid med Max försvann det, jag älskade mitt nya liv som naturälskare. Jag kunde för första gången i mitt liv uppleva våren på riktigt. Härligt! Så har det varit sen dess. Men nu??!!! Har dessa hormoner lämnat mig i sticket nu?? För här rinner näsan bara jag tittar ut genom fönstret, ögonen kliar och jag är så sjukt trött. Jävla histamin som inte fattar bättre!!