Nu ligger jag här i sängen med tre prinsar sovandes under mina vingar. Tre prinsar, tänk så många som letar med ljus och lykta för att finna en prins och till mig har det kommit tre. Snacka om att jag har det bra! Och vad är det som är så himla bra med denna dag då? Snö igen? Nej. Förkyldningen? Nej. Utan det är så att trots dessa två megaminus blev denna dag riktigt härlig. Småkillarna var hos svärmor och svärfar mellan 10-14 så jag och Johan låg hemma tittade på Nyhetsmorgon, åt hemmagjorda kardemummaskorpor, läste tidningar och planerade framtiden i lugn och ro. Sen åkte och åt lunch på Sunes elefant, gott! Även det gjordes i lugn och ro. Och slutligen hann vi med både Elgiganten och rusta innan vi åkte för att plocka upp våra trollungar. Att få några timmar i just lugn och ro mitt på dagen med Johan är inget jag är bortskämd med. Barn är härliga men dom är även motsatsen till lugn och ro..... Så tack snälla Lena och Janne för passningen idag! När alla åter var inknycklade i bilen for vi in till stan. Vi lyckades köpa saker till trollens påskägg och sommarens bikini till mig(!). Jag brukar alltid gå och tveka, känna mig stormgravid eller nyförlöst med en 15kg degklump till mage, eller så har jag tyckt att förra årets får duga..... Men i år så är det andra bullar, den är säkert inte det minsta praktisk men så får det bli. Jag har inte ens testat den ännu då det lär väl bli ett intressant projekt om det blir den eller burkini eller vassen i år eller varför inte alla tre på samma gång?! Måste bara komma ihåg då att ta på mig allt i rätt ordning då..... Jaja, det beställdes hem pizza ikväll till familjen, åt helvete med alla bikinikrav! Iaf för idag.... Efter maten bjöd Max och Hugo i vanlig ordning på cirkus/dansshow. Dom är helt fantastiska när dom dansar runt och spexar. Sen dukade Max helt själv av borde och ställde in allt i diskmaskinen på rätt platser. Visste att man skulle få nytta av dom någon gång. ;-) Slutligen släkte vi alla lampor och tittade på finalen i Gladiatorerna, båda mina favoriter vann. Max sa diplomatiskt att han inte hejjade på någon, men jag tror att den lilla förädaren hejjade på gladiatorerna i smyg... Nu är det sovdags och så ska det få bli. God natt!

Det var ju alldeles nyssens fredag och nu är det fredag igen. Var i hela friden tog den veckan vägen? Jaja, det har iaf varit en trivsam vecka med massa plugg tillsammans med Andreas, varit på Fridhem, matlag med familjen Ruthstöm som var helt makalöst mysigt och lite magdans på det. Har aldrig tidigare testat på det och kan nu säga att det är precis lika svårt som det ser ut. Jisses, vi skakade och skakade och skakade och när jag kom hem kände jag mig i höfterna som nyförlöst. Idag är jag inte riktigt bra heller men det stoppade inte mig från body pump och idag maxade jag mer än någonsin och det gick bra, får se hur bra jag mår imorgon..... Imorgon ska Max och Hugo till farmor och farfar och leka några timmar mitt på dagen. Det är första gången vi lämnar bort dom utan att vi har något bokat, vi ska bara vara, ta det lugnt, pyssla lite och som sagt bara vara. Det ska bli riktigt skönt. Jag är hemma de flesta timmarna i veckan men då pluggar jag eller tar hand om småkillarna, när Johan är hemma tar han också hand om småkillarna och när de sover är vi helt slut så då ligger vi i soffan, jag sover och han tittar på något gammalt segt CSI, så roliga blir vi när vi äntligen blir ensamma. Så imorgon ska vi umgås, han och jag. Så gissa om jag längtar?!!


Stenar på Fridhem en solig eftermiddag.

Imorgon ska Johan på AW med jobbet och annars brukar han sluta tidigare på fredagar men då kom vi (jag) på den smarta idéen att han kan ta den timmen idag, så idag ska vi ha fredagsmys med god mat och efterrätt och framförallt ska vi hitta på något familjemysigt under eftermiddagen. Vid 19:40 är det dags för Miss Piggi pass, idag ska vi dansa magdans. Har aldrig gjort det tidigare och jag hoppas att det är lika kul som jag tror att det är. Synd bara att jag är så sjukt prutt-trött idag, numera sover tydligen hela familjen i samma säng. Och som bonus har jag idag skola i skolan med lärare som föreläser i rykande fart och tur det är intressant. Att läsa om kroppen och sjukdomar är så sjukt intressant, hela tiden får man aha upplevelser. Jag älskar känslan av att få lära mig, att kunna ställa frågor, diskutera, läsa och bara känna att jag förstår och att jag har användning av kunskapen i livet.

Jag har tappat inspirationen till träningen, äta nyttigt och allt som jag borde göra. Istället vill jag gräva ner mig i soffan med en påse chips och aldrig mer titta fram.

Barnen hostar numera ikapp från sina rum. Mest Hugo just nu, Max har fått hostmedicin samt Alvedon och Ipren mot febern som ovälkommet var tillbaka igen och med bruna slemhostningar har vi fått en tid på jour på lassis imorgon. Alla symtomen för lunginflammation stämmer in på gossen så ni hoppas vi att det bara är en vanlig förkylning som går lite över styr så han kan pigga på sig fort. Tycker så synd om han när han går här och låter som en gammal KOLgubbe som har rökt hela sitt liv. Eller iaf som när jag var 19 år och hade kikhosta, det var den mest deppiga sjukdom jag råkat ut för! Jag kunde inte gå, röra mig, jag kunde knappt prata utan att hosta så jag kräktes. I sex veckor höll jag på så och sen hängde hostan kvar i nästan ett halvt år. Idag vaccineras alla ungar mot skiten men så finns det föräldrar som väljer att deras barn inte ska ta dessa sprutor för de vill inte utsätta sina barn för "dessa främmande substanser som man sprutar in i kroppen". Dessa föräldrar säger att sprutan behövs inte för att dessa sjukdomar finns inte längre i Sverige. De förlitar sig på att alla andra vaccinerar sig och med tanke på att vi reser mer än någonsin kan man fråga sig hur de tänker. Så kul är det inte att hosta så hjärnan sprängs varje natt i flera veckor och man får andnöd titt som tätt. Därför tvekar jag aldrig o att mina killar ska vaccinera sig. Vattkoppor är en sjukdom som det diskuteras mycket om ifall den borde ingå i allmänna vaccinationprogrammet eller inte. Men där säger jag nej tack. Prickarna och febern är jobbig men inte farlig. Även om det vore ekonomiskt bra att ge detta vaccin för att minska VABandet så vill jag påpeka att vi är människor och inte robotar, vi blir sjuka och för det mesta kan vi lagas och att så måste det få vara. Vi bör inte skydda oss mot allt. Vi är ju faktiskt människa och människa betyder sårbar.

Dessa tulpaner fick jag av Johan för att han älskar mig. Han brukar inte komma med blommor så ofta så när han gör det blir jag extra glad, speciellt när det är tulpaner i glada färger som lyser över hela vardagsrummet med sin närvaro. Nu låter det som att jag bara ser att han älskar mig när han köper blommor, men ni som tror det får väl göra det. Jag för min del vet att han älskar mig lika mycket alla dagar (nästan). Men nu är det helg och vi har inget planetat, så skönt så. Jag ska baka, både bröd, skopor, bullar och allt annat som jag kan hitta på att baka. Denna helg ska jag vara onyttig så ofta jag bara kan för att på måndag ta tag i mitt hälsosamma liv igen. Men först måste man som sagt verkligen verkligen få braka loss överallt, så ikväll startar vi med glass, grädde, jordgubbar och hemmagjord chokladsås.

Max är helt makalös på att göra fina halsband till alla tillfällen. Han gör med stora djur, runda pärlor, stjärnor som gnistrar och huller om buller. Det senaste mästerverket skickades till hans moster Julia med posten. Det är en fin känsla att få se hur sitt eget barn känna lycka genom att få ge, att det inte bara är ta som är viktigt.

Max har kommit på att han ska klä sig som sin pappa. Han talar om att han ääääälskar sina skjortor och han är helt enkelt störtskön som Mini-Johan dock med hästsvans.

Eller hur var det nu igen?? Det är iaf ordentligt städat överallt, dammat, torkat, plockat och pysslat. Jag älskar när jag har ordning runt mig. Dock har det en viss förmåga att snabbt bli kaos men som tur var brukar det inte vara långvarigt. Så nu är det familjefrid. Något denna ömma moder är i ytterst stort behov av, gårdagen har satt sina spår. Igår var jag på mitt första BodyPump pass och fortsatte där jag slutade för tre år senast.... Det gick bra då.... Idag har jag till och med ont i fettet! Kvällen igår spenderas med det glada Miss Piggy gänget, ett gäng som jag tränar varje torsdagkväll med lite olika pass beroende på vad Håkan har bokat åt oss. Tjejgänget är det gladaste gäng jag någonsin träffat, vi skrattade från att vi cyklade till Surfers tills att vi cyklade hem igen vid tolv. Jag lämnade partyt i halvtid för att överleva denna dag. Men jag måste erkänna att det var inte svårt att trivas i detta sällskap fyllt med positiva, smarta, vackra och mer eller mindre galna kvinnor. Ser redan fram emot sommarfesten. ;) Men idag kan jag stolt säga att jag gått till Almedalen, gick på Öliv mässan. Gick till stan, åt ihjäl mig på McDonalds, shoppade sommarkläder och lite bra att ha prylar, postat 30 kuvert, gick hem igen, tvättade två maskiner, städade badrummet ordentligt och deckat i soffan framför Rio med familjen och härfrån går jag inte förän sängen kallar.

Igår bakade jag yttligare ett levainbröd men på ännu mera känsla och det börjar ta sig. Vill dock ha det ännu mera segt och knäckigt på utsidan. Men det kommer nog med tiden. Så det resulterade i att vi fick oss varsin räkmacka deluxe, oj va god den blev!

Nu undrar jag om det finns någon av er eller om ni vet någon som har boken Allmän patologi- en introduktion skriven av Eva Brehmer-Andersson?? Den behöver inte vara ny på något sett, jag lånade den på bibblan men då fanns den endast som två-dagarslån och enligt läraren dög den och den var skriven 1988 (!!)

Idag har vi fyllt på alla vråer i våra kroppar med kärlek. Jag och min förbannat underbara familj.

Och med dom orden har jag nu gett mig in i patologins hemska värld. Det är kul att lära sig om kroppen på ett djupare sett. Att få aha upplevelser om olika sjukdomar och att känna att det är intressant är tur då det kommer bli en intensiv kurs. Efter lektionerna ska jag ta mig in till Stockholm och njuta av det fina vädret innan det är dags att flyga hem till killarna igen.

Ikväll tar jag flyget från min kära, älskade, fina, underbara familj. Nu låter jag som se&hör som att jag lämnar dom för alltid. Men faktum är att jag åker hem redan imorgon kväll, det är skola på campus som gäller, nu börjar patologin med skräckblandad förtjusning. Det ska bli kul att få lära sig saker konkret igen, men man minns anatomin och korvstoppningen... Så vi får se. Så ikväll när jag kommer till Bromma står Eric där och kör mig hem till dom, lyx!! Tänk va skönt att slippa tre timmar och tjugo minuter på båten och sen åka pendeln i en evighet. Nu tar det ynka 30 minuter sen möts jag av trevligt sällskap. Och inte bara det, en egen säng utan någon som ligger och hostar i den. Det fina är att Johan och Max även får bra med plats hemma i sängen medan jag är borta och Max kan hosta vidare utan att jag får panik för att jag inte kan sova. Men som ni vet så hatar jag verkligen att resa utan familjen, det är de gångerna jag är övertygad om att båten kommer sjunka, planet störta, tåget krocka, blixthalka överallt, idioter på stan som kommer skjuta mig eller att jag bara helt enkelt kommer kvävas av en för stor bit av någon slemmig hamburgare som jag tuggat dåligt..... Men nu ska vi inte tänka så... Det blir trivsamt, säkert och en fin resa och innan jag vet ordet av det är jag hemma igen. Nu ska det packas och hämta hem barnen från dagis

Livet som småbarnsförälder är stundtals det jobbigaste som finns, tusen gånger jobbigare än skola och annat krävande. När barnen slåss, bits, knips och skriker så inte en människa vill vara i närheten på mils avstånd, DÅ vill man sätta ut dem på gatan och sälja till första som går förbi. Eller att aldrig få sova längre än till sex och då läggs de ändå vid åtta på kvällen.... Man blir såååå trött. Ska man hitta på något att göra är dom totalt ovilliga att ta på sig de ytterkläderna vi lagt fram, utan allt görs i motvind ända till vi väl är ute. Och skulle man säg att man skulle skita i att gå ut för att slippa bråket så har man snart två barn som klättar på väggarna och med tanke på att dom är just barn kan dom inte besluta sånt själva. Att ha någon som vid VARJE måltid tar sin kladdiga hand och klappar en på armen, delat kladd är dubbel tvätthög... Våran tvätthög är alltid överfull trots att vi tvättar ofta, ofta, ofta.... Att aldrig kunna säga att idag skiter vi i allt och tar denna lördag framför tv med glass och godis finns inte. Utan det ska lekas, göras näringsriktig mat, rastas och underhållas dagen lång. Och tala om polisrollen man har för att kunna reda ut vem som gjorde vad och hur illa det faktiskt var. Och är det tyst hemma någon gång kan man med en gång misstänka att dom fått tag i Johans plånbok igen eller så har Hugo varit i köket och plockat fram mat till sig själv.... Att man själv somnar klockan åtta om kvällarna är kanske inte så konstigt, men ack så tråkigt.... Men ändå..... Så skulle jag inte byta mitt liv mot någon annans. Mina barn förgyller mitt liv alla dagar och att få vakna med två små snoriga kramgoa hjärtan är det bästa som finns. Att få se dem utvecklas är otroligt. Och då är allt det andra något man överlever. Men just när man önskar en enda dag i soffan med vännerna Ben och Jerry och inte behöva lyfta på baken mer än för att gå till köket för att hämta godis eller att få ta jordens längsta promenad eller gå i affärer där barnvagnar inte går in.... En dag så kan man göra det igen så tills dess är det bara att köra vidare med en lördag vilket innebär barn som är höga på socker efter att dom fått veckans dos av godis. Vad mamman och pappan ska ha för veckobelöning är inte bestämt ännu, men som det ser ut så lär det bli en fet belöning! För att vara förälder är världens viktigaste och svåraste jobb.

Jaha, då har man smällt av ännu en tenta, det kändes lite som ett lotto innan. Men det ska nog gå vägen. Så nu är jag L E D I G hela helgen, fy fransson va skönt. Ikväll var mamma och pappa här och firade Johan, vi gjorde egna pizzor. Mycket gott. Och nu ligger jag här i sängen och glor på dystra nyheter. Vet ni, jag gillar att helgen är här och det bästa är att vi inte har ett enda måste för hela helgen.

Det är helt makalöst, underbart att praktiken är över. Att få sitta åter i pyamasbyxorna och tofflorna och plugga i min ensamhet. Att få lägga mitt schema själv. Kunna träna på lunchen även om jag ville ge upp efter att jag bara satt mig på spinningcykeln idag. Men att inte ha någon som dömmer och ser mig med kritiska ögon och väntar varje minut på att jag ska göra något misstag. Nej jag trivs här hemma. Småkillarna har ADHD-deluxe båda två, slåss, stökar skriker så och är allergiska mot varandra men ändå söker de upp varandra hela tiden och ska leka med samma sak.... Barn är väl helt underbara! Sover gör vi tydligen hela familjen i samma säng, jag sover som en kratta, vaknar vid fem och kan inte somna om.

Det fina resultat lite här och var idag (tack och lov) vikten sjunker, kakan blev vansinnigt god och jag blev godkänd på gårdagens examination. 

Igår kom äntligen brevet, min kitchen aid som jag önskat mig pengar till i flera år hade kommit! Och vet ni? Den var än finare i vårat kök än i katalogen. Hihi!! Den fick stå uppställd i en timme innan familjen samlades runt den för att testa mästerverket. Det blev en sockerkaka med kardemumma, blev den lyckad? OM?!! Denna maskin är jö svinbra! Vi hade diskuterat vilken färg vi skulle ha, jag har alltid velat ha rosa eller mint, men Johan utryckte sig att "något jävla Fucki-kök ville han då minsann inte ha, då blev det en mint. Så nu går jag och planerar och klurar över vad jag ska baka härnäst.... En surdeg ska iaf läggas grunden till genast och sen får jag fortsätta klura. Detta var precis vad jag behövde nu, få bryta allt det jobbiga och göra något jag gillar.

Nu kör jag en dag i taget, jag vet nu inte om jag ska vara arg, besviken, ledsen eller allt på samma gång... Vad det rör sig om vill jag inte gå in i detalj här. Jag är rädd att jag inte är över ån ännu och kommer säga något jag kommer få ångra. Så ni får vänta, men det kommer att komma. Ikväll ska jag hämta mitt 13 kg tunga paket på posten. Som jag längtat!!

och berätta mer, men jag orkar inte.