Första dagen på praktiken.
älskade Mau Dou
En natt på soffan för min del.
Men nu tar jag det lugnt hemma. Skolan tar jag pö om pö idag. Ska ha skypemöte med en lärare i eftermiddag. Nästa vecka börjar vi med praktik och min handledare ringde precis och jag fick veta lite mer om vad som kommer vänta. Hoppas verkligen verkligen verkligen att jag kommer vara helt på hugget igen då! Tänk att då är det JAG som ska utföra blodtryck, prover och sånt på patienter! WOW! Stort steg! Men som sagt, det ska bli kul!
Förra vecka plockade Max och jag dessa valnötter under en promenad genom stan.
Jag = en fossil
Högt pris....
Ingen är lyckligare än jag för att få vara hemma.
Natten gick ganska bra, vaknade mängder av gånger av huvudvärken men det gjorde inte så mycket för jag är HEMMA i min säng med min familj och med en ny syn på livet. Nu är jag mest rädd för att det ska hända igen, att jag ska behöva uppleva denna hemska värk igen. Så håll tummarna med mig om att det aldrig mer kommer att ske. Inte för att jag är helt övertygad om det då jag höll på att svimma efter att vi lämnat killarna på dagis (jag vågar inte gå dit själv med dom ännu). Men nu ligger jag här i sängen och försöker minnas allt som hände och jag försöker se om minnet blivit bättre i allmänhetet och det har det, nu är det bara såsaker som jag glömmer namn på, var sakerna finns och så som namnet på månaden nu.... Knepigt.
Jag tror inte att det var en stroke, men jag vet inte heller vad det kunnat vara. Det enda jag är säker på är att livet kan sluta efter en söndagstacos. Jag är nu svinrädd för att dö, för att försvinna från mina barn, Johan och allt som jag älskar med livet. Nu var det inte min tur att dö denna gången men man vet aldrig när ens dagar är räknade.... Så nu har jag börjat planera saker som är viktiga för mig och som kommer se i framtiden. Vad det är kommer ni få veta så småningom. :)
Idag har jag planerna på att vila hela förmiddagen, duscha, vilket jag ser som ett helt projekt och göra mig iordning för att spendera eftermiddagen i skolan på sjukhuset. Vi har obligatorisk eftermiddag...... Så vad gör man??? Ja händer något igen så har jag iaf nära till vård. ;)
Just nu önskar jag bara att huvudvärken vill släppa lite, jag har svårt för både ljus och ljud och helst vill jag bara sova....
Så god natt go vänner!!
Och TACK för allas omtanke det värmer!!
Huvudvärken från helvetet...
Efter att hela jag blivit stucken för prover och pvk och gud vet allt fick jag nu åka hem, för att se om huvudvärken ger med sig hemma eller om det tar fart igen och då är det raka vägen ner till Strokeavdelningen igen....
Men vad tusan var det som hände från början? Vi hade ätit tacos och alla var mätta och belåtna, Johan bytte Hugos blöja och när jag kommer in i Hugos rum säger jag till Johan att antingen svimmar jag eller så kräks jag. Det blev alternativ ett..... Jag segnade ihop på golvet framför familjen. Sen minns jag bara att jag kände inte igen Johan, han såg konstig ut. Därefter var ambulansen här och det konstiga fortsatte vara, samtidigt som jag nu hade jordens värsta huvudvärk som från en blixt. Jag ville dö. Gömde mig under en filt för att slippa uppleva ljus. Dom bar ut mig till ambulansen där vi åkte iväg med en himla fart och kontrollerna började och syrgasen åkte på. Vi var framme på någon sekund och sen började det jobbiga, mängder med tester, frågor jag inte kunde svara på övningar kroppen inte klarade av, allt var kaos. Det blev röntgen av hjärnan och morfin. Blev lite bättre, men värken bestod. Någon gång mitt i natten blev jag inlagd på Strokeavdelningen, vilket jag inte förstod förän i förmiddags någon gång. Allt var jobbigt, att inte kunna sitt personnummer är hemskt, eller att kunna tala om vilken dag det är. Men rätt som det var började det lätta, folk såg ut som dom skulle igen. Men läkaren ville ändå ta ett ryggmärgsprov, jag hatar det! Men det gick vägen och Johan har varit hos mig långa stunder.
Bortsett huvudvärken är jag himla rädd för det enda dom pratade om hela tiden var hjärnblödning, en liten, en tia. Jag? En tia??? Nu när jag åkte hem visste dom inte alls vad som hänt då proverna såg bra ut, men att jag skulle som sagt komma tillbaks direkt om det sker igen. Så gissa om jag är rädd för att det ska börja igen?!! Trots allt, min mormor dog av en hjärnblödning när hon var 34 år ung..... Men hennes öde var hennes och mitt är mitt och dom två får inte blandas ihop mer än att man ska komma ihåg att vi har gemensamma gener.
Tack och lov har jag blivit omhändertagen av sjukhusets bästa personal, ni är helt underbara!
Blåljus och morfin för hela slanten.....
Sanningen om att träna med 17 kilo +.
Men hur går det då att träna med alla dessa extra kilon? Förvåndsvärt bra måste jag säga, det hoppar och studdsar på hela mig men vad gör det? Det gör att jag tänker hela tiden på att jag utför rörelserna kontrollerat för att inte förstöra knäna, trots allt vill jag kunna träna resten av livet. Vissa saker störande när man upplever att magen är ivägen, men då tänker jag att det är just den magen som ska väck och det är därför jag är där och ska köra hårt tills den är väck. Samt att jag ändrar vissa övningar så att de blir mer på min nivå, men redan kan jag se skillnad och jag klarar nu övningar som jag inte gjorde i början. Likaså tänker jag att jag börjar på den avancerade nivån så länge det går och när jag inte orkar mer sänker jag nivån så jag får ut så mycket som det går. Sen försöker jag variera träningen, så det blir spinning, core, cirkel, zumba, FC moves, gym och gud vet allt. Allt för att variera kroppens rörelser och typer av förbränning och muskelbygge. Dessutom blir jag peppad av både tränarna och av de jag tränar med och inte minst Johan, som passivt är en del av min träning.
Förändringar redan? Jo då. Konstigt nog var jag inte i så dålig form som jag trodde. Första passet var katastrof med efter det har jag fixat alla pass, utom ett då jag var krasslig. Men konditionen finns där och det gör en hel del för motivationen, för det är kul att träna. Och det gör att jag märker förändringar på både utsidan som insidan. På utsidan har jag gått ner 3 kg. På insidan får jag endorfinkickar, jag mår bättre, skolan går bättre och jag är gladare. Helt enkelt en winn-winn.
Varför inte börjat träna tidigare? För mig kommer småkillarna först. Dom är små så kort tid och det är när dom är små dom behöver mig som mest och då vill jag vara där för dom, jämt. Jag har längtat efter att börja träna men har inte känt att det har varit det viktigaste så det har fått vila ett tag. Men att ha en full garderob som inte används är trist och nu när jag sätter mitt eget schema i mångt och mycket så passar det mig utmärkt att börja träna.
Saknar jag sofflivet? Ibland, men det jag saknar mest är kvällsfika. Men nu är jag inne i en period när jag somnar strax innan nio på kvällen av utmattning i soffan. Så då hinner inte ens tankarna på fika dyka upp... Det är ytterst sällan jag tränar sent på kvällen så jag är nästan alltid med och nattar killarna och äter tillsammans med dem. Trots att det är lite knökigt med tiderna...
Tips till andra: Våga börja träna, det går!! Och våga ha kul och var nöjd med den träningen som blivit av, för 5 minuter träning är mer än ingen träning alls. Se framgångarna och inte motgångarna. Och acceptera att Rom byggdes inte på en dag, det tar tid att ändra på kroppens utseende men det går!
Brödrakärlek
Här ser ni killarna som ännu älskar att krama varandra. Varje morgon börjas men att dom kramas och är hur fina som helst. Helt enkelt bästa stunden på dagen, för sen går det utför..... Max hittar något att leka med och då vill självklart Hugo leka med samma sak, Hugo tar den av Max, Max blir arg och tar tillbaks saken, Hugo skriker, jag och Johan skriker på dom, alla skriker och det blir ett jävla kaos! Och Hugo som har ett temprament från helvetet tjurar sen i något hörn en stund tills han hittar något nytt han kan knycka, and so on....... Men trots detta så vill de vara tillsammans och flera gånger i veckan tänker jag att vi gjorde rätt som skaffade dem (relativit) tätt. De har varit självklara bitar för varandra sen den dagen vi kom hem från BB. Och nu hoppas jag och önskar jag att dom kommer fortsätta älska varandra på samma sätt länge länge länge.
Ikväll står det Fredagsmys på schemat. Max berättade glatt för mig innan jag cyklade till träningen imorse att det betyder att vi ska äta chips ikväll. Så det är klart som bara den att det blir chips ikväll! För nu har jag både tränat och haft seminarie och planerar att hämta killarna tidigt och sen gå en sväng på stan, med mysmellis. Så jag stämmer in i den fina frasen "Thanks God it friday!!"
Max visar dagen outfit......
Lördagsgodis åt alla!!
Johan är i Stockholm så jag har 100% mys med småkillarna. Och nu har Max fått cykla till kiosken för att köpa lördagsgodis och jag fick mina tidningar och Hugo sover gott i vagnen = alla är nöjda!
En treårings härliga status.
En söt unge i en söt hatt. Hela mitt hjärta slå av lycka varje gång jag ser min Max. Kan vara för att han är i en guldperiod just nu. Han är hjälpsam, glad, busig, pratglad, varm och precis sådär härlig som bara treåringar kan vara. Det bästa är hans tacksamhet som han så öppet visar, hur han blir glad för småsaker i vardagen och inte tala om lyckan över när jag kom hem med denna hatt från sthlm när jag var där senast.
Så nu kommer en vädjan..... Snälla snälla snälla stanna i denna härliga period länge länge länge!!
Bjud dig själv på ett skratt och en tankeställare på samma gång.
http://svtplay.se/t/123569/landet_brunsas
Lika lön till lika arbete, jo säkert....
Varför ska jag ha en lägre inkomst för att jag är kvinna? Gör jag ett sämre jobb? Eller vad beror detta på? Jag tror att vi skulle få det mer jämställt i hemmen om det infördes lika lön till lika arbete. Det säger sig självt att många familjer prioriterar vid VAB att den som tjänar mest får jobba och den som har lägst inkomst får vara hemma med det sjuka barnet. Även om de utför samma jobb på samma arbetsplats.
Jag tycker att det är viktigt att varje kvinna vågar att göra sin röst hörd och tala om varför de är värda samma lön, för vi kan inte förvänta oss att Facken tänker göra det åt oss. Så stå upp och tro på dig själv kvinna!
Höstpyssel
Premiär och humörstatus.
Hugo har haft majskolvspremiär och det var lika uppskattat gott som kul. Johan fick dock hjälpa honom att få av majsen efter ett tag och det gick lika bra att äta från tallriken som från kolven. Min duktiga lilla Hugopugo! Som för övrigt har ett underbart humör, antingen är han sprudlande glad, sjunger, dansar och leker eller så blir han tvärarg och ställer sig och tjurar i ett hörn med händerna för ögonen. Han kan verkligen spela på hela registret våran Hugo.
Vad är det för fel på er föräldrar, SKÄMS!!!!
Likaväl att detta socker som föräldrar petar i sina ungar i tid och otid förstör barnens tänder (och hela kroppen för den delen). När jag jobbade som vikarie på dagis hade vi föräldrar som lämnade nappflaskor med multivitamindryck för "att barnet inte drack vatten". Barn dricker vatten om man lär dom det från början, allt annat handlar bara om föräldrars dåliga självdisiplin. Multivitamindryck är vatten och socker, samma skit som saft! Och där håller jag med en barnsköterska på barnmottagningen som sa "saft är för sjuka barn, vatten för friska", sjuka barn behöver extra energi därav saften, ett friskt barn får i sig energi av maten. Barn som hela tiden utsätts för socker får bruna tänder som ruttnar, jag har sett det och det är hemskt när ett fantastiskt litet barn ler mot en och istället för vita små tänder ser man bruna stumpar, det gör ont hjärtat av att se på och inget kunna göra. Vet ni att i chokladflingor som man har till fil är det högre koncentration socker än i en chokladkaka och det säljer butikerna som alternativ till frukost för barn. Föräldrar behöver bli mer kritiska till vad våra barn får i sig och barn behöver några chanser för att lära sig nya smaker, så ge det inte bara en chans, ge flera!
Nu menar jag inte att det är totalt Mc Donaldsförbjud, eller att vi ska bojkotta saft och socker i alla brädder. Lagom är bäst, någon gång ibland är helt ok att unna sig och vad är det för fel på det gamla hedeliga lördagsgodiset?? När Max nyligen var vid tandläkaren för sin treårskontroll fick vi beröm för att han fick lördagsgodis, då får han ett Kinderägg och det tycker han är veckans höjdpunkt, sist åt han inte ens upp all choklad utan det blir så mycket mer än att kasta i sig godiset. Och skulle det bjudas på mer godis så är det lördag som gäller. Läsk dricker han inte alls, det är vuxendricka hemma hos oss. Han ser på läsk som på alkohol, ingen som hör barn till. Därför blir det heller inget bråk om den saken.
Så kom igen nu föräldrar, ta erat ansvar och borsta de små grynen i munnen på era älsklingar, framförallt för deras skull! Det kommer löna sig för såväl kommunen som inte behöver lägga onödiga pengar på att laga små tänder och träffa alla ettåringar helt i onödan, för trots allt lite sunt förnuft skulle kunna rädda många munnar.
Mitt 20 cm ärr gör mig lycklig!
Vi firar.
Vi firar att jag gick och skrev min mardrömstenta, tentan som kräver alla rätt för att bli godkänd. Jag skrev aldrig förra gången för pressen blev för stor, jag fick panikångest och allt låste sig. Då tog jag beslutet att inte skriva. Men idag gjorde jag det, ett tag trodde jag att jag skulle börja gråta men jag tog mig igenom det och nu återstår det att se om läraren tänker som jag.... Men nu firar vi att jag skrev och inte bara det idag är det Birgitta dagen, dvs jag har namnsdag!
Och såhär går det till vid läggningsdags hos oss.
En anledning att älska hösten.
Det är inte bara bladen som gör hösten, även en ensam liten svamp i skogen kan verkligen få en att älska denna årstid. Max undrar varför det är mörkt nu om kvällarna, då svarar jag att det är för att man ska få en extra anledning att mysa nära tillsammans och få tända ljus. Han gillade min förklaring.
<3 kanelbullens dag <3
Smält smöret i en kastull, tillsätt mjölken och värm till 37 grader. Smula jästen i en bunke, rör ut med lite av spadet och sedan resten. Tillsätt salt, socker, stött kardemumma, och nästan allt mjöl. Knåda tills det blir en jämn deg och den släpper från kanterna. Låt jäsa under duk i 30 minuter.
Baka ut degen till valfri formation, vanliga bullar kavlas ut och sen brer man degen med mycket smör, det är smöret som gör dom saftiga och ha sen på kanelen och strösockret. Låt sen degen vila i ytterligare 30 min. Sätt nu på ugnen på 250 grader. När bullarna jäst klart, pensla med ägg och strö pärlsockret över dem. Tiden i ugnen varierar beroende på storlek men mellan 5-8 minuter brukar det ta. Låt sen svalna på galler, eller ät dom genast!
Men lite ont i bröstet har väl ingen dött av?!
Var och tränade för en stund sen, det gick sådär höll på att svimma så jag avbröt passet och tog mig hem. Tänkte att det skulle gå över med lite mat i magen..... Men nu sitter jag här med strålande värk i vänsterarmen och halvont i bröstet. Känner mig som en gammal gubbe....... Men det går nog över tids nog...?
Och här är jag!
Det är inte ofta jag visar mig själv på bild här på bloggen, men jag är ju lite som en trisslott, plötsligt händer det! Och här har ni mig påväg till kvällens Fabella träff som för övrigt var riktigt trevlig.
Ibland blir jag lite galen....
Hej och hå i det blå..... Jag har en miljon saker jag vill och bör göra..... Men hur hinner man med en miljon saker? På en gång. Nej jag tar och sätter mig ner och hoppas att känslan av alla måsten kommer försvinna. :)
