Oboy va tiden går fort! Tänk att för ett år sen gick jag runt som Barbapapa själv och bara väntade på att få träffa Lillebror. Hur i hela friden kan det vara snart ett år sen?? Jag saknar mega magen och känslan av att vara gravid, längtan om vad som komma skall och funderingarna över hur bebisen ser ut. Men jag måste erkänna att det är förbannat skönt att slippa vakna var tredje timme varje natt för att man har en hungrig bebis som vill äta, eller allt annat som hör pluttebebisar till. Men känslan av att få hålla det lilla knytet i famnen är oslagbart, så därför uppmanar jag nu alla mina vänner att skaffa barn så att jag kan få gosa lite. För själv är jag färdig så det skriker om det, till hösten ska jag få plugga ifred och jag ser så fram emot det, det kommer bli underbart!