Helt rätt Arne,vi kan inte fotboll!
Vad är det man ska kunna och förstå? Vi fattar att bollen ska in i rätt mål och det laget som gjort flest mål vinner.
Jag har ALDRIG diskuterat fotboll med varken tjejkompisar eller killkompisar, jag läser inte om vet som gjorde vilket mål och hur och vem som blev utvisad för en ful tackling. Helt enkelt för att jag inte bryr mig och för att jag tycker att det finns annat att bry sig om i världen.
Jag vet att fotboll är den sport som aktiverar flest personer i vårat avlånga land, vilket är jättebra. Folket behöver motioneras. Men personligen är jag född med noll bollsinne så jag skulle aldrig komma på tanken att spela, speciellt inte efter mina barndomsminnen när jag var med i kvartersligan (någon form av korpfotboll för lågstadiebarn). Som regel inför varje match fanns att det var "tvunget" att finnas två tjejer med i uppställningen. Våran tränare (en pappa till en av killarna i klassen som senare blev grym på hockey) sa att vi var tvugna att tänka på lagets bästa så jag och min kompis som var med fick sitta på bänken hela matchen. Gissa varför jag slutade efter någon termin. Idag skrattar jag bara åt hans vinnarskalle och inser att det inte är konstigt att tjejer inte vill idrotta när det ändå bara får sitta på bänken.
Nu är det så att jag hittade dansen som jag brann för istället och det var där jag skulle vara, men tänk om det hade varit just fotboll som hade varit min grej trots att jag sög.
Så helt rätt Arne, vi kan inte fotboll för vi fick sitta på bänken och tänka på lagets bästa.
Idag fick JAG en klapp på axeln.
Vad ger folk friheten att vara otrevliga?
Vad jag svarade minns jag inte, jag mumlade nog bara något och gick.....
Oftast när jag möts av kommentarer som dessa blir jag sårad och sen blir jag sur för att jag inte hade något vettigt att svara. Men det är inte lätt att vara rapp i käften när man precis fått en osynlig snyting. Men efter det så tänker jag att nu måste jag säga något trevligt till någon jag möter idag. Och så fick det bli jag sa till tjejen i kassan på Lekstugan att jag tyckte att hon gjorde ett kanonjobb trots att de bara hade en kassa och köerna var oändliga av föräldrar som ville gör ett bra julklappsklipp. Sen önskade jag henne en fortsatt trevlig dag. Hon log trött tillbaks.
Så tänk på vad ni säger till folk, gör som jag och ha dagens trevliga kommentar varje dag! Jag får ofta trevliga kommentarer tillbaka och man ser att folk blir glada av att höra en komplemang.
En ny era börjar idag.
Detta är första gången på tre och ett halvt år (!) som jag gör något för mig själv utan att vara sjukskriven eller mammaledig. Bara jag... Det ska bli skönt att få lägga den tid jag behöver på skolan, MEN det är så tomt här hemma....
Nu bor det en treåring hos oss!
På fredagsmorgonen väckte vi Max med sång, blommor, paket och kramar. Det var under glädjerop som det ena efter det andra paketet öppnades. Han och vi njöt av stunden. Sen vankades det lyxfrukost.
Lördag morgon 06:30 ville Hugo kliva upp, så då började bakandet. Bullar, maränger med mera. :) Max gjorde sina godisklubbor till barnen och färgade marängerna med mig.
Sen kom gäster som Max bjudit, kompisar från förr och nya kompisar från dagis. Även då fick han massor av paket, men kompisarna lockade mer så han glömde bort att öppna några. Det kändes sunt. Sen bjöd han på glass med alla dess tillbehör. Och efter att barnen lekt fint en lång stund var det fiskedamm såklart. Jag kan bara känna mig lycklig över hur fina vänner Max redan har i livet. Kan lova att detta var några timmar som både han och jag kommer minnas med solsken i blicken lääääänge länge. :)
Så grattis min älskade unge!
Och jag som var orolig helt i onödan!
Precis innan vi skulle börja slå in alla paket blev jag orolig och tänkte att vi nog hade köpt förlite till Prinsen. Men oj så fel jag hade, vi slog in och vi slog in och vi slog in. Hela soffan vart full!! Jag har till och med scrapat på hans kort!Så nu är vi redo för att få fira våran tre åring om några timmar, flaggan är framtagen, på brickan ligger några paket, resten i en stooor påse, bordet är dukat för lyxfrukost och klockan är ställd. Helt enkelt vi är redo!
Man får inte vara dum!
Idag är det storstädning av lägenheten, vill att det ska vara dammat och prydligt när vi firar Max imorgon. Så nu har jag klurat på HUR I HELA FRIDEN det ska förbli fint tills imorgon. Och jag har en lösning, jag hämtar killarna på dagis, vi går till en lekplats och är där tills Johan slutar, då får han plocka upp oss och så åker vi och grillar korv ¨på någon mysig plats. Sen är vi hemma lagom till läggdags! Tadaaa!! Vilket betyder att ingen kan ha haft tid att stöka ner hemma! Hahaha, ibland är det bra att vara lite klurig. ;)
Ikväll ska jag och Johan traditionsenligt slå in alla paket med en stor skål godis och prata om dagen han föddes och hur första tiden var. Det är en av de bästa traditioner vi har.
För tre år sen gick vattnet och sen blev inget sig likt.
(en trött blivandes mamma och en mage som med lite vatten i och mycket bebis)
Jag minns denna dag då bilden togs som igår. Jag hade förvärkar (som vanligt) hela dagen, men dom ar jobbigare än vanligt. Jag var urless på att vara gravid och kände mig redo för att möta Billy så vi gick hälsans stig. Jag minns hur jag sa till Johan att "nu jävlar stannar vi inte när värkarna kommer utan tryck mig i ryggen så jag fortsätter gå oavsett hur ont det än gör". Så vi knuffade oss genom vandringen, några värkar gick inte att gå på dom gjorde helt enkelt föööör ont. På kvällen skulle vi hem till mamma och pappa för lite mat. Där fanns även Filip en fastlandskompis som jag inte sett på flera år. Han såg skitskraj ut varje gång jag fick en värk. Men jag lugnade med att jag haft så halva sommaren så inte var det någon bebis påväg här inte. Kvällen gick och värkarna gjorde mer och mer ont. Vi åkte hem, gick och lade oss med tanke på att det kunde vara på g denna gång. Vi låg länge och pratade mellan värkarna, till sist somnade Johan och jag låg vaken. Klockan 24:00 gick vattnet. Jag väckte Johan och skrek att vattnet gått. Han sa till mig att sluta skämta och blev sur. Men jag skämtade inte, det fullkomligt forsade vatten! Och DÄR började resan!
Min kärlek.
En vacker dag ska vi gifta oss, men nu håller inte budgeten för att kunna ha den drömdag vi önskar, så vi får fortsätta ha olika efternamn ett slag till och istället njuta av allt vi har att vara tacksamma över.
Noll ork...
En liten konditor planerar.
Stans bästa och minsta pizzabagare.
Här har ni stans gulligaste och minsta pizzabagare som stolt visar upp sin pizza. Jag försökte stoppa honom med att bara ta en peperoni, det var dumt... För sen åt han upp mina också. ;)
Bakat mitt första levain bröd, surdegsbröd när det är som godast!
Vi har nu testat att göra vårat första levain bröd och min guuuud va gott det blev! Lite för lite bubblor men det ska nog lösa sig längs vägen. Detta innebär att jag har hittat en ny hobby, bröd!!! Inte så GI men när det gäller surdegsbröd så trallar den gamla sången i mitt huvud "vi lever bara en gång och den gången är nu!".
Livräddning, aptorg, sjöräddning och vatten nära mig.
Ibland ser man inte skogen för alla träd. Denna underbara båt gick vi förbi i somras på en utflykt. Så fin. Man kunde köpa den för 1500 bagis!! Värsta kapet! Sålänge man inte har tänkt segla med den.... Den gör sig nog bäst där på land.
Jag har alltid älskat båtar, sen jag var liten har jag varit på små som stora båtar. Ganska självklart eftersom jag är öbo. Min pappa hade två små båtar som vi brukade pilka med. Sen skulle det dröja några år innan jag fick chansen att jobba på Destination Gotlands båtar. Jag jobbade i aptorget, oj förlåt det heter ju resturangtorget såklart! Passen var långa men personalen var toppen så jag trivdes. Dessutom var man ledig varannan vecka, mycket trevligt. Det jag ogillade mest var varje gång vi lämnade Visby hamn, då kände jag mig som Kristina i Utvandrarna och sjöng för mig själv, "hemma var ligger det nånstans, kan nån ge svar??".... Sorgligt värre.
En annan relation jag haft med vatten är när jag jobbade för Sjöräddningen som ytbärgare. Spännande värre! Tack och lov slapp jag vara med om något stort pådrag, utan bara mindre. Men övningarna var roliga och det gav mig ett nytt sätt att se på havet, att har man inte respekt för det kan det bli himla farligt.
Men hur fick jag då förfrågan om att hänga på där? Jo jag har simmat med livräddarna här på ön och är leg badvakt. Förr i tiden tävlade vi i nordiska och var inte allt för dåliga måste jag säga.
Och då tänker ni, den tjejen kan väl aldrig bli sjösjuk. Och så var det förr i tiden, fixade allt, kräktes aldrig! Men efter att jag blev gravid med Max vändes allt. Jag kräks inte men blir helt snurrig i huvudet och vill bara sova när jag kommer ut på sjön. Så tack och lov håller jag mig mest på land nu för tiden.
Där har ni min båt och vatten historia i en übersnabb sammanfattning, vatten är livet!
Vi säger god natt!
Tänka sig att jag skulle få de finaste killarna i världen till mina söner! Och inte tala om hur lycklig jag är över hur mycket de tycker om varandra. Max är så obeskrivligt stolt över sin lillebror. Han pussar, kramar och säger ofta att han älskar sin lillebror.
jag är USEL på att banta!
Men hur ska JAG klara mig nu??!!!
Inget är så underbart som att på avstånd titta på sina barn.
Även idag gick det hur bra som helst på dagis. Hugo finner sig verkligen i det mesta. Men gör hans mamma det?? Nja.... Det gör faktiskt rätt ont då och då i bröstet när jag tänker på att JAG inte kan tanka kramar hos denna gobit när jag vill. Och att JAG kommer sakna såväl honom som Max nu om dagarna, trots allt så har vi varit tillsammans sen början av juni varenda dag. Jag tror faktiskt att det nog är så att det är JAG som inte är fullt redo för dagis.... Men samtidigt är det så skönt när jag ser dom leka med sina kompisar, tulta runt och bara ha det hur bra som helst. Då slappnar jag av och känner att jag kommer njuta hela hösten av att få plugga i lugn och ro och bara göra något för min egen skull utan att behöva avbrytas hela tiden. Dessutom är det skönt att jag själv lägger arbetstiden förutom när jag ska ut på APU. Då får det bli som det blir. Så efter snart tre år med barn ska jag göra något helt och hållt för min egen skull, tre härliga, jobbiga, roliga och helt klart de tre bästa åren i mitt liv ska nu övergå till en ny era. Men med massor av planer över framtiden, så jag säger bara FRAMTIDEN, KOM OCH TA MIG NU!! :)
Älskade lilla Hugo!
Första dagen på dagis.
Ingen ro och ingen vila......
Så bloggen läggs till sidan tills när jag kommit ifatt i både tid och själ.
Just nu längtar jag och Max massor efter julen och har börjat spana efter den perfekt granen. :)
För tre år sen....
Såg jag ut såhär. Vi var spända på vad som komma skulle. Jag älskade magen verkligen, alla sparkarna, alla förvärkar, ja allt utom skitryggen älskade jag. Jag var inte alls orolig för varken förlossningen eller för hur livet skulle bli som förälder. Både jag och Johan var var lugna i den kommande nya eran.
Vi räknade med att som förstagångsföderska skulle vi gå över tiden så vi hittade på massor med roliga saker för att inte sitta och räkna dom sista dagarna. Men vi gick aldrig över tiden. Natten till BF gick vattnet och sen blev inget som vi räknat med, men ut kom Max och vi fick världens tryggaste bebis som aldrig skrek eller satte sig på tvären. Han var underbar som bebis.
Idag är han en underbar skitjobbig snorunge som gör allt för att provisera sin omgivning och främst hans föräldrar, men mest så är jag upp över öron kär i honom och saknar honom såfort vi delat på oss för några timmar. Han är ta mej fan precis så som jag önskar att min unge ska va. Och inte för att nämna hur fin han är som storebror. Jag älskar dig min lilla Max, snart tre år gammal!
Hela gänget på Kneippbyn med världens bästa Pippi!
Max, Anna, Hugo, Johan, Eric och jag chillar i bubblorna, men alla vet att det var Max och jag som pruttade. ;)
Idag har vi med inneboendes varit på Kneippbyn och levt rullan. Vattenlandet och Pippiteatern var såklart höjdpunkterna. Alla åkte vi om vart annat. Max och Hugo satt i knät och när det var de riktigt vassa banorna fick vi dela upp oss och va kul vi hade! Vi passade även på att se Pippiteatern igen och jag måste erkänna att den är riktigt bra med hög klass. Jag har sett många barnpjäsar när jag jobbat på dagis med varierande kvalité. Men det märks att det är proffs som gör showen med Pippi. Barnen älskar den och föräldrarna får sig en del skratt dom också så och bara att få se barnen så inne och fångade av showen gör varje förälders hjärta varmt. Så idag hissar jag Pippiteatern och vill ge de positiva skådespelarna en stor kram för det måste vara lagom kul att köra samma låtar och samma manus varje dag hela sommaren men de gör något magiskt med ungarna så är det bara.
Dagens diss går till maten på Kneippbyn, vi åt tacobuffé och den var unken och smakade öken. Nästa gång tar vi med oss korv och bröd och grillar själva för det fan så mycket godare och trevligare när man inte mår illa av all glutamat och kladd. Nej hu, det borde dom göra mycket bättre.
Se upp för här kommer jag och Hugo och då går det går det undan kan jag lova!