Ännu en förmiddag har jag och Hugo tillbringat på sjukgymnastikens gym, jag trampar som en tok på crosstrainern och balanserar på min pilatesboll som värsta cirkusartisten. Och gissa om jag behöver detta, ryggen blir som ny efter några minuter och det är lyx att inte behöva ha ont hela tiden, så om någon månad hoppas jag och min sjukgymnast på att jag ska må bra igen. Medan jag tränar sover Hugo i sin vagn och är han vaken ligger han på golvet med ett gäng leksaker som jag tagit med och när han tröttnat så slutar jag för det är ingen idé att träna när man har en bebis som är putt vid sin sida.
  Nu när jag varit där några gånger så har jag även lärt känna några andra som kämpar med diverse krämpor och det är lite kul att småprata med folk som jag aldrig annars skulle ha mött på. Och bäst av allt är att jag förhoppningsvis kommer gå ner en del, ska bli spännande att se om det händer något. En annan sak som jag gillar är att jag fått tillbaka endorfinet och det är så skönt att fylla på det förrådet för det behövs när man sover som en kratta.