Jag som var så laddad inför sjukgymnastiken idag och så sket sig allt på alla längder. Det är så illa att tårarna bara rinner och jag vet inte vad jag ska ta mig till för att inte bli galen..... Imorse skulle jag ta på mig träningskläderna och då hände något i ryggen, vad vet jag ännu inte men det resulterade i att jag knappt kunde lyfta vänstra benet ner i skon och i rena smärtor släpade jag mig till gymmet där "mina" maskiner var upptagna och att sitta på en stol med Hugo i famnen var hemskt. Efter 35 minuter var min maskin ledig och jag körde i några ynka minuter innan jag höll på att svimma för att ryggen gjorde så ont. Under tiden låg Hugo på en madrass på golvet och när jag skulle ta upp honom så gick det bara inte, så jag fick be en av personalen att hjälpa mig. Det gör mig såå ledsen att jag inte ens kan ta upp min egen son, så nu sitter jag här och deppar.
   Och som om det vore nog så är det snart dags för Hugo att ta sin medicin och det är ingen höjdare det heller, han stretar emot och vill inte andas alls i masken och slutligen storgråter han och jag upplever det hela som ett övergrepp så vi båda mår dåligt över det hela.


Här kämpar vi med medicinen....

Så nu behöver vi hålla tummar och tår för att min rygg snabbt kommer bli bättre samt att Hugos hosta försvinner så han inte behöver ta medicinen så ofta.