I fem månader har familjen nu sovit som skräp pga ligisten Hugo. Men nu tror jag faktiskt att han håller på att somna om tack och lov. Och alltid när vi är vakna mitt i natten så tänker jag på alla mina vänner som ännu inte har barn att dom förstår inte att sömn kan klassas som lyx och då blir jag självklart avundsjuk direkt och önskar att jag också fick sova hela nätterna utan att bli störd. MEN så går det inte ens en minut innan jag känner att mina nattugglor till ungar är värda snudd på varenda vaken stund om nätterna trots sömnbrist. För sen är dagarna så fulla med kärlek att det täcker upp för nätterna också. Ett annat problem som jag inte kan beskylla snorisarna för är att jag i nättras fick ta min astma medicin för första gången på ett år och den gör så jag har svårt att somna om också, men andas bör man annars..... Om några timmar ska vi ut och leka i snön igen hela familjen, gissa om jag ser fram emot det!