-

Konsten att älska någon som precis kräkts i hela ens säng.

2010-06-02 @ 11:49:07
Vi har kommit fram till att Max inte tål sin hostmedicin, varje gång han fått den har han kräkts ner sig själv samt allt som kommer i hans väg. Så även gjorde han det inatt, i våran säng.... Så det var bara upp, byta lakan, tvätta Max och oss innan vi kunde somna om. Jag som alltid haft jordens förbi för folk som kräks stryker hans hår, talar om att han är duktig som kräks så fint eftersom han själv är helt förstörd och har panik över det obehagliga som händer. Detta är något jag aldrig för mitt liv hade kunnat förvänta mig av mig själv, jag som alltid flyttade hem till någon kompis när någon i familjen kräktes eller låste in mig på mitt rum med högsta volymen på någon skiva, allt för att slippa det hemska. Min förbi för att jag själv ska kräkas har blivit bättre med åren den med, ett tag var det såpass att jag övervägde att gå på stan ifall jag skulle bli spontant illamående. Så känner jag inte alls längre, vilket är skönt, tror att den kognetiva beteendeterapin som jag hade med mig själv gjorde susen där. Men ännu kan jag ligga vaken en hel natt ifall Johan råkar slänga ur sig att han mår lite illa en kväll, då vakar jag över honom som en hök med en ångest som heter duga.
   Men när lilla Max kräks så lyckas jag hålla mina nerver i styr och är den där mamman för honom som jag vill vara, jag tröstar och kramar honom. Mycket är nog för att jag inte vill att han ska få det lika illa som jag haft det, att han ska inse att det inte är farligt och att han inte ska skämmas för vad som hänt.
   Så att få krypa ner i nya lakan med sin plutt som ber att mamma och pappa ska ligga nära nära och sen somna gör att man känner sig mer som en familj än någonsin, att väckas mitt i natten på ett ytterst otrevligt sett och sluta på ett än mysigare vis än hur det var när man kröp ner i sängen första gången och man tänker "shit vad jag älskar dessa killar!". Så lite kräks i sängen hur konstigt det än kan låta så kan det sluta riktigt bra. Men jag ska se till så att han ska få en annan medicin som inte gör så att han behöver vakna på detta sätt.

Kommentarer
Postat av: Sara

Hu stackars lilla Max, hoppas ni hittar en ny medicin till honom. Men vilken fint inlägg - bra skrivet vännen! :D KRamar

2010-06-02 @ 14:05:39
URL: http://liteomsara.blogg.se/
Postat av: Emmelie

Åh va jag känner igen mig i de där. Hade åxå fobi, nuh har visserligen bara Ebba spytt en gång än men den gången klarade jag de bra.

2010-06-02 @ 18:57:45
URL: http://emmgus.blogg.se/
Postat av: Sofie

Åh, du är(var) precis som jag är!

Men jag märkte en otrolig förbättring även hos mig när Emma fick magsjuka i februari. Min lilla stackars tös. Så att skaffa barn är kanske det bästa botemedlet mot kräkfobi?

Hoppas ni får en annan medicin som fungerar bättre, är ju inte trevligt att få "biverkningar" av sådan art.

2010-06-02 @ 21:55:09
URL: http://sundkvist.blogsite.org/
Postat av: clara *författaren*

tänk att jag inte är ensam om denna förbi, puh!

2010-06-03 @ 15:39:16
URL: http://cklaris.blogg.se/
....................

Du glömmer väl inte bort att du kan bli prenumerant på min blogg på bloglovin.

bloglovin

Kommentera gärna men lämna ett namn så jag vet vem du är.



Kommentera inlägget:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

bloglovin
Trackback