Okej, nu måste jag erkänna här... Jag är SKITRÄDD inför förlossningen! Jag tänker på hur förlossningen kommer bli dygnet runt. Jag är helt övertygad om att allt kommer starta hur fint som helst, men sen...... Sen önskar jag att jag slapp resten, att någon bara skulle komma in i rummet med en bebis på armen och säga att den är våran och så slipper jag allt det jobbiga. Jag är smällrädd för att jag ska bli rädd under förlossningen, att jag inte ska våga föda och då istället motarbete kroppen i tron av att allt kommer gå åt helvete. Jag är rädd för att det ska bli en lika lång förlossning som det var med Max, att jag inte ska orka hela vägen. Jag är rädd för att inte kunna prata med barnmorskorna utan bara bli liggandes där som en mask som gått av på mitten.
  Igår fick jag veta vilka som jobbar det dygnet som vi ska sättas igång och det var en riktigt tung trygghet kan jag lova, att slippa häxor och istället bara ha folk jag litar på runt mig. Jag tror att dom vet vad dom gör och att dom vill mitt och bebisen bästa hela vägen.
 Men i övrigt så är jag RÄDD för hela skiten, kan ingen skona mig från att genomgå dessa helvetiska timmar? Jag vill bara att allt ska vara färdigt.