Att jag har så fruktansvärt dåliga nerver hade jag ingen aning om! Att vänta ut tiden tar knäcken på mig!! Så förutom extrem sömnbrist så är jag labil så det skriker om det. Jag börjar gråta för minsta lilla och är inte ett dugg sugen på att ge mig in i förlossningen för då får jag dödsångest så det står härliga till när jag inser att det inte bara är att åka ner och hämta hem ungen. Då tänker jag att det är lika bra att ta ut mig på bakgården och sätta ett skott i nacken direkt istället för att behöva plågas till döds under vidriga värkar. 
   Så nu sitter jag här som ett plåster på Max och han tittar på mig med stora ögon men gillar läget som tur är.

Jag piggade visst på mig.... Såg att jag fått ett sms av syrran att På smällen går på tv nu, en film vi skojade om tidigare i veckan. Och man kan ju säga att den är lite lagom kul att titta på nu när man knappt ser tvn för att magen är så stor och för att jag har roliga minnen till den filmen. Det råkar va så att den gick i samma veva som vi fick veta att vi väntade Max. Och den dagen vi skulle berätta för mina föräldrar att dom skulle bli mormor och morfar så satt dom nämligen och såg den och vi fick pausa mitt i den för att berätta nyheten på vårat vi. Vi ställde dom mitt emot varandra och bad dom blunda, då gav vi dom varsin lapp där det stod deras nya titel "mormor" "morfar" och så sa vi att på tre fick dom öppna ögonen och läsa på varandras lappar. Jag var helt sjukt nervös så jag gömde mig bakom Johan. Men självklart blev det jubel. Så nog har denna film goda minnen med sig.

Vi har börjat lura på en packningslista till BB, OM det skulle sätta igång tidigare av sig självt. Vilken dag Mini tittar du röstar du på här.

Mig:
grå mjukisbyxor.
svarta dansbyxor.
amningslinnen.
stor kofta.
en hög med trosor.
strumpor
tofflor.
tandborste
tandkräm
bra schampoo och balsam
amningsinlägg
amningsbhar
svart strumpa.
bovetepåse.

Mini:
kläder i mängder.
blöjor
filt

Johan:
kamera
kalsonger
strumpor
t-shirt
mobilladdare
tandborste


Mat: (under förlossningen och till Johan)
Mer, som jag kan ha under förlossningen.
Vattenflaska, bra att ha när man ammar.

Max:
kläder för både varmt och kallt.
lakan
kudde
pippi och kossan
tandborste, tandkräm
blöjor
olika skor.
vagnen

VAD HAR VI MISSAT???

Idag var vi som sagt på extrakoll på BB, som visade sig bli ett förlossningsrum. Fick nästan yrsel när Ann sa att vi skulle gå dit. Som tur var så var det just Ann som hade hand om oss idag. Vi fick göra en ctg-kurva, precis som väntat och allt såg så fint ut så. Likaså sf-måttet som nu är uppe i hela 35 cm! Det enda som var utan anmärkning var urinprovet, där jag hade en aningens aningens med protein i urinen, men tydligen inte så att det var farligt som tur var. Dessutom har vi levt i en lögn den senaste tiden, Mini är fixerad MEN ruckbar! Och inte helt fixerad som våran MVC barnmorska sagt, inte för att det spelar någon större roll men ändå.
   När det var dags för att gå höll jag på att bryta ihop, jag VILLE INTE åka hem, jag tyckte att vi kunde föda idag men det fick jag tydligen inte. Men då sa kloka Ann något bra, hon sa "gör nu något du tycker om idag", sagt och gjort jag och Johan åkte och åt lunch på Skafferiets bakgård, GOTT! Innan vi åkte hem och vilade.
   Efter att vi hämtat Max på dagis, lekte vi med vatten på baksidan vilket var uppskattat och sen bjöd Johan på drinkar specialgjorda till var och en och därpå bjöd han på snorgoda grillspätt som vi alla njöt av.
Så allt som allt blev det en bra dag trots att det inte blev någon Mini idag. Men snart så och då jävlar!

Att det börjar närma sig förlossningen märks tydligt nu, jag får sammandragningar bara jag ställer mig upp, har förvärkar som går att klocka under längre stunder, märker att bebisen tar upp hela magen och att det är allmänt pissigt att vara gravid nu. Allt detta bortsett ryggen som bara blir värre och värre för var dag som går men jag vet att det finns ett slut och därför så står jag nog ut lite extra just nu.
   Svettas gör jag som en gris, så fort temperaturen runt mig överstiger 18 grader får jag bastukänslor och vill bara ta av mig alla mina kläder på stört, som tur är så går förnuftet före känslan där. Och det är nog inte bara jag glad för.....
   Jag är kissnödig hela dagarna och jag blir vråltokig på alla toaletter av högre modell, för då blir något fel i ställningen och jag får bara ut tre droppar på sin höjd och går därifrån lika kissnödig som innan.
   Mina nerver är det helt åt helvete med, jag blir supernojjig över att det ska hända Johan och Max något, så förutom ryggen så sov nog jag sämre än Johan i nättras pga oro för att han skulle bli sämre under natten... Men det behövs inte alls så stora saker för att få mig att nästan svimma av klena nerver, det räcker gott med att Johan lagar mat och råkar riva sig på rivgärnet så är det kört.
   Och är det någonstans man märker att jag är hyper så är det när jag får akupunkturen, nålarna biter sig fast och det ser så sjukt ut när hon ska dra ut dom trots att dom sitter fast i huden. Blä!
  Att jag väger som en elefant är inget jag bryr mig speciellt mycket om, just nu har jag större problem än vikten dessutom tycker jag att det är fånigt att bry sig för mycket om vikten som gravid, banta kan man göra andra gånger i livet.



Imorgon ska jag och Johan på en extra kontroll på BB för att kolla lite allt möjligt, ska jag va ärlig så vet jag faktiskt inte exakt vad vi får göra förutom en ctg-kurva som vanligt, men vi ska ta med kameran så ni kommer säkert få ta del av vissa bitar.

Och som vanligt påminner jag er om att rösta på SNOPP eller SNIPPA i vänstra spalten, tycker det är så kul att se vad ni tror att Mini har för kön.

Såhär mycket som vi varit på sjukhuset denna vår är inte klokt! Denna gång var det Johans tur.... För igår cyklade han omkull efter att kedjan hoppt av och slog sina armar så illa att han inte kunnat använda dom alls och han är ju inte killen som klagar annars kan jag lova så nu blev jag orolig för honom. Så idag när han ännu hade ordentligt ont så ringde han vårdcentralen för att få kolla upp dom. Det knepiga var att idag hade han första dagen på jobbet efter och skulle börja klockan åtta.... Inte allt för tajmat kan man säga, så jag fick köra dit honom så han fick göra en beställning vid datorn innan vi åkte vidare till vårdcentralen. Dom sa precis som vi trodde att det var ingen "kalle ankabrytning" men att det behövde röntgas. Så det var bara att åka ner till sjukhuset och så följde självklart hela familjen Taikon med runt på dom olika rummen. Det visade sig att dom kan inte hitta brott men att eftersom han har så mycket vätska i armarna så borde det vara brutet så vi ska tillbaka om en vecka och göra om röntgen för att då borde dom se bättre. Så nu har jag sällskap hemma och det är ju trevligt förutom att vi nu är två invalida här hemma där ingen kan dammsuga eller liknande... Så nu ligger vi här och glor på varandra och vet inte om vi ska skratta eller gråta åt familjens urusla skick. 

Idag kom Jenny med sin lilla Maja och lämnade tillbaka babyskyddet som det lånat av oss, som tack fick Max en jättefin PippiBox med hur många pippifilmer som helst, han blev helt salig, jag likaså (jag ÄLSKAR Pippifilmerna!) dessutom fick vi en fin välkomstskylt av dom som kommer göra sig så fint nere i hallen. Som vanligt när Jenny tittar hit så kom även Nina och Ville, vilket är så trevligt så! Vi provåt av alla bullar som jag, Johan och Max bakat idag och vi provåt hel hel hög, för goda blev dom. Kvällen har varit ytterst lugn, med tanke på att jag är som jag är och Johan råkade cykla omkull idag så han kan inte avända armarna, tycker så synd om honom. Så nu är vi glada för att Max sover för ingen av oss orkar röra på sig....

Vi har börjat göra listor på allt som ska fixas innan Mini kommer vräkas från min insida och ju mer vi får ner på listorna desto mer nervös blir jag för hur vi (läs; jag) ska fixa att ha en till familjemedlem hos oss... Men samtidigt så börjar hjärtat bli sådär stort som man inte hade en aning om att det kunde bli innan man blev mamma första gången, så nu håller det på att göras mer plats i min kropp för att älska även denna varelse.

Dagen började bättre än den igår, Max och jag gick upp så att Johan fick sova lite extra. Även han börjar bli riktigt nervös inför vad som komma skall så han sov inte så bra inatt och även pappor kan behöva sig lite skönhetssömn då och då. Max och jag diskade, tvättade en maskin, bäddade babyliften, lekte med hans platsdjur, dukade för frukost och drog upp Johan. Och sen tog Johan Max med sig för att storhandla allt möjligt så att jag kan vara hemma och vila. Så nu ligger jag här och känner hur Mini rör sig och bökar runt, hur härligt som helst. Idag är tom förvärkarna härliga.

Sen står det bullbak på schemat för dagen, dubbel sats. Så att vi har fika färdigt i frysen hela sommaren.

(Måste tala om att nu har 60 personer röstat på "snopp eller snippa", så kul!! Rösta du med om du inte gjort det ännu. Nu står det 57% snippa och 43% snopp.)

• Sov inget i nättras, hade så ont i ryggen att jag nästan grät, samt förvärkar från helvetet.
• Max vakna halv sju. Olagligt på en lördag!
• Gick upp strax efter sju och åt frukost med familjen vilket kanske inte va så dumt men på tok för tidigt!
• Tänkte lägga mig och vila på sängen men i ren panik insåg jag hur kass ryggen och skrek ut min smärta till Johan mer eller mindre knuffade upp mig på benen igen....
• Tröttare än tröttast.
• Åkte till en stor loppis som bara hade skräp och dessutom blåste det storm, inga fynd.
• Åkte i en smällvarm bil trots klimatanläggning till Johans föräldrar för att köra båten till Gnisvärd där den skulle sjösättas med hjälp av Johans pappa.
• Gick en sväng med Max i vagnen för att han skulle somna, höll på att dö av värkar som kom hela tiden.
• Gick tillbaks till båten som dom fixat nästan klart med men fick hålla både mig och vagnen i skinnet för att inte flyga bort i blåsten, har nog fått nog med frisk luft för resten av året för det var inte klokt hur det blåste.
• Åkte hem, värkar och ryggont som fan. Stanna till vid Ica Maxi, köpte flingor och smör....
• Kom hem, försökte sova sittandes i soffan.... Säger väl allt....
• Åt korv med bröd som Johan fixat, hade brosk i korvjäveln hela tiden.
• Gick tillbaka till soffan efter att ha grinat en svätt om hur kasst mitt liv är....
• Somnade i en kvart, vet inte ens om man kan vara glad för det lilla som det så fint heter.
• Åkte till återvinningsstationen för att slänga sängen som Max använde ett tag i början i sitt rum, kostade 50 spänn för att den var osorterad. Jag tänkte fråga gubben om han inte såg att det var en ytterst sorterad säng men höll mig.
• Fick dåre på en kille som ställde sig ivägen med sin stora bil med släp för mig inne på återvinningen, jävla stolpskott! Jag ville köra rätt in i sidan på honom för att tala om för honom att han står "lite gale till där" men Johan bönade och bad att jag inte skulle göra det. Så jag sket i det.
• Körde till Rusta för att köpa dynor åt mamma till sommarstugan, Max försökte ha sönder hela affären.
• Kom hem igen, ätit kladdkaka som var utsökt och har legat på soffan därefter med förvärkar och ont så in i helvete i ryggen.

Pga denna värdelösa rygg så betyder det att jag missade dagens träff med Fabella, tjejklubben jag är med i. En träff jag verkligen sett fram emot, FAN!!

Tack vare Ann och några andra fina barnmorskor på BB så är jag nu redo att föda. Jag vill föda och jo jag är snorrädd för den dagen men jag vill föda och det är det viktigaste. Jag vill vara med om min och Johans livs upplevelse igen och denna gång ska det bli en positiv upplevelse. Jag har full tillit till dom som kommer vara där, för att dom vill mitt bästa och för att jag kommer göra mitt bästa. Ann har lovat att dom kommer förebygga så långt det går att jag inte ska behöva bli rädd denna gång. Jag längtar efter att få upp våran lilla skrutt på magen, jag längtar efter att få höra Mini skrika, få andas och dela luften med oss, få se Johan klippa navelsträngen och sen i lugn och ro låta Mini ammas för första gången och än en gång få tappa hakan över hur en så söt liten varelse kan ha sån kraft till att suga. Jag är redo för att få byta blöjor på ackord under höga skrik och jag är redo att våga bli mamma igen. Jag är rädd för att smärtan kommer ta över mig under förlossningen men jag tror på mig själv, jag, barnmorskorna och Johan har en plan som jag tror på och jag vill vara närvarande så mycket som det går för jag längtar nu efter denna dag mer än någon annan dag på året. Jag tror till och med att jag älskar min lilla skrutt trots att vi aldrig träffats och jag tror att våran familj behöver Mini och att Mini behöver oss. Så trots min rädsla så tror jag att vi (jag och Johan) kommer få vara med om våran livs upplevelse denna gång och att jag kommer må så mycket bättre tiden efter, utan ångest och förlossningsdepression.
  Så nu väntar vi bara på att dagen ska komma då det är dags att möta rädslan och till slut få veta vem Mini är.

Här är några bilder från när Max föddes.

Igår hade Max dagis våravslutning då det skulle grillas och åkas tåg. Dagiset hade fixat det lilla tåget som går genom stan och skriker ut saker som man inte hade en aning om angående ens egen stad, desstuom har vi en tendens att ALLTID hamna bakom det lilla tåget i någon jobbig backe så att man inte kan köra om.... Men igår var det en riktig lyckträff, barnen hade hur kul som helst (och av min bedömning så såg fröknarna nästan gladare ut). Eftersom Max varit ifrån dagis så länge nu fick Johan åka med Max och det var nog bra med tanke på hur blyg Max blivit för allt och alla sen han blev sjuk.
   Därefter skulle det grillas, självklart började det dugga men vi höll ut och åt våra hamburgare som vi tagit med oss. Gott som bara den. Vi lämnade kalaset nästan först eftersom jag hade så vansinnigt ont i ryggen, så då passade vi på att ge Max fröknar varsin sommarpresent bestående av ramslöksvinäger.
   Därpå åkte vi till svärmor och svärfar och jag la mig på soffan innan vi åkte vidare till BB.
Där har ni gårdagen för våran del.

Oboy så jag sovit, nästan 11 timmar(vi räknar bort alla gånger jag vaknar under nattens gång)!! Det är inte klokt så skönt det var! Men jag vaknade vid halv sex och insåg att jag hade så ont att jag inte kunde vända på mig i sängen så då tryckte jag på "signal" knappen och på någon sekund kom Jordemor in med två alvedon och sen kunde jag sova vidare till kvart i nio! Rekord! Trots all sömn så känner jag att ryggen ändå inte är med mig, jag har ont som fan, men just nu lever jag gott på att jag faktiskt sovit som jag gjort. Så numera gillar jag rum nummer två! Hahaha.
  Om en stund ska jag över till MVC och prata med Yvonne om hur igångsättningen kommer gå till, rubb som stubb. Hon ringde mig igårkväll och sa att vi glömde visst att gå igenom det och undrade om vi kunde ta det idag. Jag kan bara säga att barnmorskor som Yvonne växer inte på träd, där kan man snacka om att rätt person på rätt plats! Hon bryr sig verkligen om både mig, Johan och bebisen, personer som henne vill man bara krama och krama och krama och tala om för dom vilket fantastiskt jobb dom gör.

Nu öppnar vi allmän gissningslek på VILKEN DAG KOMMER MINI FÖDAS?? Även om vi fått ett datum så säger det inte att det blir just den dagen som Mini föds så nu får ni gissa helt fritt när ploppet kommer ske.

För er som inte vet det så är Mini beräknad att födas den 6 juli, men ska sättas igång tidigare pga ryggen. Men NÄR är frågan!

Läste denna artikel på aftonbladet om en liten kille på två år som röker 40 cigaretter om dagen. Och vad vill dom att man ska säga efter att ha läst att pojkens pappa inte tror att det är farligt med tanke på att pojken ser hälsosam ut, hälsosam är bara förnamnet, han ser ut som hälsokällan själv! Eller allvarligt talat, ännu är inte dom sista idioterna födda och att sen två idioter av denna klass ska träffa varandra och sen skaffa barn ihop är ju bara för mycket! Hur kan det gå någon människa förbi år 2010 hur farligt rökning är? Och att dessutom utsätta ett barn som inte är ens i närheten till mydigt för denna fara är inte klokt. Jag som inte ens tycker att det är försvarbart att som förälder röka tappar tråden helt totalt när jag läser något som detta. Hur är man funtad när man första gången sätter ciggen i munnen på ungen, han kan ju knappast ha letat upp en cigg, tänt på och tänkt att "detta var något för mig, jag ska bli en rökare!". Personligen tycker jag att man borde bli av med barnet då,för detta är barnmisshandel av något!

För några dagar sedan fick mina gravidhormoner ett regält spratt på stan och det var tur att Johan var med och lugnade ner mig. Ni vet hur äckligt och puckat det ser ut med föräldrar som röker medan dom går med barnvagnen, men detta var sju resor värre! En mamma kommer mot oss med sitt bebis i en baby björn bärsele och tar upp en cigg och tänder den i vindskydd av bebisen! Jag höll på att få totalt hjärnsläpp! Hur fan tänker man då??? Att man vill inte bara göra sitt eget liv kortare utan även bebisens? Jag kan verkligen inte förstå mig på folk som gör så! Jag hade så gärna vilja vetat hur dom som gör så tänker och om dom tänker alls. Jag kommer ihåg när Max föddes ville jag inte ens ha parfym på mig för det kändes som att det var för starkt för min lilla skatt.

Det enda som är bra med att få läsa och uppleva saker som detta är att de gör mig ännu starkare i mig själv att vägra rökare hålla Mini, den dagen Mini kommer ut. För med tanke på hur läkarna förmanade oss om att Max inte fick vara hos rökare så finns det ingen som helst anledning att ens utmana ödet med Mini. I mina ögon är det ett lätt val man gör, antingen väljer man att röka eller så slutar man, svårare än så är det inte. Jag vet hur farligt det är med rökning så varför utsätta mina barn för detta gift? Jag och Johan måste föra deras talan ända tills den dag då dom klarar av att göra det själva, men tills dess är det våra ord som gäller och då är det min plikt att skydda mina barn mot allt vad farligheter heter, i den mån det går... Jag ska informera dom om hur många som dör varje år pga rökning och så ska jag ha en riktigt bra muta precis som min mamma och pappa hade med mig, jag skulle få mitt körkort gratis om jag inte började röka. Nu råkar det vara så att det är lite dubbelt med den saken för att min pappa är trafiklärare och för min del vore det skam om jag inte tog mitt körkort, dessutom var jag så trygg i mig själv att jag hade aldrig svårt för att tacka nej, trots att jag fick höra att jag var tråkig, mesig och gud vet allt, jag visste att det var jag som var vinnaren, inte dom.

Här sitter jag med den påsen med godis som vi köpte igår men inte orkade, av fullt naturliga skäl. Men ikväll kom den verkligen till pass kan jag lova. Jag har börjat känna mig förkyld men som tur i oturen så var det dags för nya alvedon för en stund sen iaf så då tog det udden av förkylningen. Johan har vi nu på Wisby Hotell med sina klasskompisar. Dom möttes upp i Almedalen och gudars så snygga dom var hela bunten, coolast var helt klart Jimmy som hade en brun manchester kostym. Men utan tvekan så var Johan självklart snyggast av dom alla, kostymen satt som en smäck och hela han var bara SNYGG!

Nu är det mindre än en månad kvar tills det smäller, då vi tre ska bli fyra, förhoppningsvis under många många många år. Nog för att vi längtar oss tokiga dit så önskar jag just nu en egen ö,lagom varm med all lyx i världen där man slipper ha ont hela tiden och bara ta det lugnt. För att vara gravid med komplikationer och dessutom ha en son som är sjuk och en sambo som har sista veckan i skolan är inte ett drömsenario kan jag lova. Men dagarna går och vi närmar oss dagen då detta kommer ändras totalt, men först ska vi få både Max och Johan friska så nu ska dom knölas fulla med vitaminer och annat bra. Konstigt nog har jag klarat mig och hur det kan komma sig är ett mysterium, jag som ALLTID åker på all skit.

Magen: Är ännu lagom stor, men det känns att Mini har växt där inne för rörelserna är mindre med hårdare, jag är övertygad om att h*n ännu ligger med huvudet nedåt och jag tror att h*n kommer göra det tiden ut. Hicka har den lilla luringen nästan varje dag och ibland flera gånger varje dag. Mini vaknar när Max kommer i närheten och gör ett litet hopp där inne.



Jag började titta på hur pass magen är sig lik från när jag väntade Max och nu och nog är det skillnad alltid! Denna gång sitter magen lägre är rundare. Men naveln och randen är sig lik. Jag minns mina slagord som jag använde mig av när jag väntade Max "hellre brun och fet än blek och fet", något som jag inte lyckas leva upp till denna gång kan man säga.... Nu är jag bara blek och fet, ganska osmickrande.......



30 juli 2008.

Kom ihåg att rösta på snopp eller snippa i spalten till vänster, redan har 50 personer röstat!!

Nästan varje dag numera så leker Max med min syster Julias gamla docka Mattis, min kunde vi inte hitta på vinden hos mina föräldrar så denna får duga gott som träningsredskap inför vad som komma skall. Och jag är helt övertygad om att hade vi haft något annat stort inplanerad så hade vi försökt förbereda Max så gott vi kunnat. Hade vi rest en långresa hade vi säkert köpt ett flygplan och lekt med det, när vi flyttade så fick han var en del av det. Helt enkelt, vi vill att han ska vara delaktig på alla plan som han kan och bör vara delaktiv i. Och nu står Mini högt på listan sådet är klart att även Max förbereder sig för sin roll som storebror och det är med värme, kärlek och humor som han tar hand om dockan. Han pussar, kramar, klappar i rumpan så den ska rapa, sjunger, gosar, byter blöja, bäddar om, klär av och klär på, ja säg det som han inte gör. Nej än så länge så har han inte tänkt så mycket på hur bebisen äter, men det kommer nog när han får se mig amma Mini.
Så alla dom som tycker att dockor är för tjejer, släng er i väggen! Jag vill att min son ska leka med det han tycker är kul och nu är dockan toppen så varför inte?

MVG i storebrorsträning.