Idag var det ÄNTLIGEN dags för RUL (rutinultraljud). Och det var varken en liten prick eller en ostbåge längre utan ett litet litet barn som lallade runt, vinkade och passade på att sparka mig och vara precis sådär trotsig som bara Mini verkar va. Så vi räknar med att få vara vakna dygnet runt och att den lugna bebis som Max var kan vi nog bara se röken av.
  Att få se sitt barn på skärmen är en otrolig känsla, man försöker vinka och få kontakt, man vill omedelbart hålla det lilla knytet och veta vem du är?! Så det är lite som att få gå in i en godisaffär och bara få lukta och sen gå ut igen. Men man vet att den som väntar på något gott, kommer en dag få frossa loss så tokigt mycket i godisaffären att man kommer bli alldeles hög på socker och man inser att detta vill man aldrig mer vara utan. Och det absolut bästa är att nu väntar vi bara på att dom ska öppna affären och släppa in oss.
  Nu sitter bilderna som vi fick på kylen och Max tittar på dom, klappar dom och vill pussa dom, något vi inte riktigt är lika sugna på. Men ett är säkert och det är att hur abstrakt det hela än är så har han ändå hängt med på att det finns en bebis i mammas mage som ska komma till oss en dag. Han pussar och klappar min mage flera gånger varje dag och säger "Bebi!". Vi läser småbarnsböcker för honom om bebisar och att få syskon. Så det vi oroar oss minst för är Max relation med Mini, han kommer bli en slående storebror!

   En annan sak som spikades under RUL var NÄR tänker Mini titta ut? Och vårat datum är numera 6 juli! Så vi har nu ett riktmärke. Detta innebär även att vi imorgon har gått 20 fulla veckor och det i sin tur betyder att vi har gått mer än halva tiden redan!!!
   Och som om detta vore nog med fina besked, det visade sig även att moderkakan flyttat sig upp på högra sidan fram på magen. Vilket i sin tur betyder att jag nu vågar röra på mig mer trots att jag ofta får sammandragningar, men nu är det iaf inte farligt. Detta betyder även att jag nu har chansen igen att välja mellan en vaginal förlossning och snitt. Något som gick upp för mig ganska fort. Så bara vi lämnat undersökningen sprang jag som tur var på min barnmorska Eva, som jag ännu inte varit hos för att under inskrivningen var hon bortrest och sen är det ju inga undersökningar förän om en månad. Men nu visade det sig att hon ska börja på ungdomsmottagningen så jag skulle "välja" en annan barnmorska. Hur väljer man en barnmorska, som när man väljer vilken hund man ska köpa, eller? "Åh den var söt, den tar vi!". Jag sa att hon fick välja en som hon trodde skulle passa mig. Det blev någon Yvonne, kan säkert bli bra. Samtidigt fick jag numret till Auroragruppen för att få börja prata ut om Max förlossning och hur tusan Mini kommer få ta sig ut. Tror att det kommer dra upp massor med känslor igen, men den smällen måste bara tas.

Jag kommer lägga ut bilderna senare men nu ska jag bara slappa framför tvn och njuta av inte göra ett smack.