Mamma erbjöd sig köra och hämta oss till och från flyget. Och där fick vi börja med att vänta en timme extra innan vi fick lyfta, men Max somnade i min famn efter lite välling och sov sen hela resan, transfern och sen på hotellet. Redan vid halv sju tyckte Max att vi skulle gå upp, då hade jag och Johan sovit ca 3 timmar allt som allt, lagom kul. Men såfort vi fått i oss frukosten så var humöret på topp. Vi hade hamnat på ett helt ok lägenhetshotell på åttonde våningen (!). Så vi hade utsikt  över hela stan samt hela havet och borgen uppe i bergen. Mycket vacket! Vi hade en stor balkong och en lite mindre men båda med havsutsikt. Vi hade ett sovrum, ett allrum/kök där vi hade två soffor. Dessa sov vi på alla nätter utom den första, för är det något turkarna inte förstår så är det att det går inte att sova på en stenhård säng som upplevs mer som ett stampat jordgolv mer än den där himmelska hästens känslan som man vill ha när man kastar sig i sängen. Så istället bäddade vi till oss i bäddsofforna istället och hade sovrummet som prylrum, inte alls dumt faktiskt. Hissen var så liten att Max kunde inte ligga i fullt läge med vagen för då gick inte hissdörren igen.
 

   Första morgonen gick i en promenad för att kolla läget, vilket blev till en vana för restan av dom kommande dagarna. Vi tog oss ner till stranden där Max sov sin förmiddagslur och vi fick bada i dom stora vågorna som varade större delen av veckan, bara första och sista dagen kunde Max bada i havet. Men jisses Amalia va kul vi hade, jag var upp, ner, bakochfram, ja, på alla sätt och vis på samma gång, dessutom hade jag bara bikinibyxor med mig som sitter fint när man solar men kasar av när man badar... Behöver jag säga mer, men inte skämdes jag!!! Det var bara ut och kasta sig i vågorna igen.

När vi var på hotellet roade sig Max med att leka med sina saker som han hade med sig samt att försöka ta saker som låg på glasbordet, men det var lite knepigt när man stod på undersidan.


Såhär åt vi frukost.



och när vi ätit provsitter vi stolarna och dricker vatten, för varmt var det.


När vi var inne på stan passade Johan på att dricka turkiskt te såklart.



Och självklart vart det en av alla underbart fina bakelser som turkarna gör, mer gottigott kommer sen..



Men jag måste säga att dom är USLA på att baka till nötallergiker, då smakar allt som kex och inte som fluffiga underbara bakelser ska göra... Stort minus där..

Morgonen därpå badades det igen såklart.
Vågorna ser kanske inte så höga ut, men jäklar vilket drag det var i dom, pensionärerna flög till höger och vänster och man vågade sig bara ut några meter för att sen kastas upp på land igen.
Detta får bli dagens sista bilder.

En strandad val som spexar som vanligt.

Fotsättning följer....