Vaknade runt halv sju av en liten kille som satt i sin säng och sjöng "mamma mamma mammmmma", det är lycka rätt in i mammasjälen. Sen kom han över till våran säng och låg och klappade på mig och tryckte sin kind mot min. Efter välling drog jag mig ut i höstvädret på en morgon promenad med Winnerbäck i lurarna. Det var nog bland det bästa jag gjort på länge, för när jag kom hem igen var jag som ny. Jag duschade och kom sen ut i köket för frukost med familjen och insåg att "alla borde ha det lika bra som jag har det". Johan hade gjort frukost och vi satt där och njöt av att bara ta det lugnt och titta på björkarna utanför som fladdrade omkring. Något Max tycker är jättekul. Sen klädde vi på oss och jag och Max gick till musiklekis och sjöng med alla andra mammor och barn. Måste säga att Olle som håller i det är en jäkel på att fånga barnens intresse. Tillslut somnade Max i min famn och jag fick bära hem honom, tur det är nära hem... Så nu sover min prins och jag sitter här och äter godis på en måndag. Jag måste säga som min kära farbror Bill "Nej, sämre än såhär ska man fan inte ha det!" och det har han så rätt i.

Min favvokille i sitt favvohörn med sina maraccas.