Jag jisses nu händer det grejjer... Natten till igår kunde varken jag eller Johan sova, nervösa inför kontraktskrivningen av lägenheten. Men morgonen kom och redan klockan åtta var vi hos mäklaren och skrev papper. Allt gick som smort och alla var nöjda. Men bara vi kom därifrån så vände lyckan till en smygande känsla av att det var "idag är dagen som farfar ska begravas". Jag hatar verkligen begravningar, eftersom jag STORGRINAR verkligen rätt ut från början till slut. Så vi inväntade bara att förmiddagen skulle gå så att vi fick allt överstökat, tiden gick sakta men tillslut så var det dags. Max farmor kom för att passa honom under själva begravningen och det var skönt. Vi åkte iväg och var med om den bästa tänkbara begravning för just min farfar. Det var en borgelig begravning så det fanns inget snack om Gud, likaså inga psalmer. Det hade inte passat honom. Men nu satt både släkt och vänner och tillsammans sörjde denna man. "prällen" Jan-Erik berättade om farfars passion till golf, bilar och oss barnbarn. Som låtar spelades bla Go natt siv gutt, med Ainbusk singers. En låt som jag har goda minnen till och som passade som ett mycket bra avslut på farfar liv. Under begravningen så satt jag där med två män brevid min sida. Två män jag älskar, fast på olika vis. På ena sidan satt Johan och höll min hand. På andra sidan satt min pappa och jag höll hans hand. Jag hoppas att jag en dag har ett barn som håller min hand på turen kommer att säga hejdå en sista gång till nära, för det kan fan inte va lätt.
   När allt var slut var det dags att åka till fikat som var i innerstan, men då passade vi på att hämta upp Max och Lena. Dom bjöd på en smarrig landgång, med massor av blandat men smakfullt pålägg på. Max fick leka med tre kapsyler, en kaffekopp och en öppnare. Fiffigt värre. Det hölls tal om farfar, så var riktigt fina, ja allt var fint. Samt att det var trevligt att träffa kusinerna igen, men tråkigt att det var på ännu en begravning.
   På kvällen var vi hemma hos mamma och pappa och åt pizza, gott, enkelt och precis lagom för en tung dag som det var.
Vi var hemma redan vid nio igen, helt slut och när vi låg där i sängen försökte vi reda ut alla känslorna som fanns i oss, lycka i lägenheten, saknaden av farfar och allt vad han var. Men jag kan lova, vi somnade nog på fem minuter båda två.