Hallen och köket
Och när att blev klart blev det såhär fint hemma hos oss.
Och så lite bilder från hallen, där vi numera trivs att va och är inte bara att rum att gå igenom.
Så nog kan man göra lite med lite takfärg.
För kärlekens skull
Ja vad gör man inte för kärlekens skull? Johan är utan tvekan det bästa som någonsin hänt mig, vi skrattar ihop, diskuterar intressanta saker men även bara blajj, vi gråter, hoppas, glädjes åt varandras framgångar och stöttar varanda när livet går emot. Med andra ord, han är mannen i mitt liv, trots förra inlägget, som rent utav inte stör mig ett dugg (förutom när PMSen spökar). Jag hade aldrig någonsin kunnat ana att just jag skulle få träffa en kille som Johan, flera grodor har man stött på men ingen blev den där sagoprinsen när man kysste dom, men Johan fick sakta men säkert mer och mer blått blod och efter ett tag visade det sig att han var ju faktiskt prinsen, prinsen som jag alltid drömt om och önskat att just han skulle ta mig med storm.
Jag är säker på att en dag ska vi gifta oss, hur och var och när har vi inte bestämt, men att det blir, det vet vi. Nu låter det som att vi är helt oense i hur det hela ska gå till men det roliga är att det är precis tvärt om, vi vet båda mycket väl hur vi inte vill ha det men att hitta just precis sådär det perfekta förr oss är svårt. Vi vill ha varandra och där skulle det hela i själva verket kunnat sluta med att vi skulle ha gjort som mina föräldrar gjorde för 22 år sedan, i Gnisvärdskapell i smyg. Eller som endel gör som "passar på" medan man har dop eller liknande. Men jag för min del vill att folk ska längta och se fram emot just "våran dag". Jag vi tillsammans med våra vänner och familjer ska planera den stora dagen.
Nästa fråga som man tampas med är ska det hela ske i kyrkan eller på någon annan plats. Vi är båda förälskade i Gnisvärds kapell efter det mysiga dopet för Max där, men vi har lite svårt för Gudgrejjen, vad har han med oss att göra? Ok, som jag brukar säga så kan man aldrig få för många välsingnelser men vi ska väl ändå bara gifta oss med varann, han har ju ändå fullt upp med allt elende i världen så vi kan ha våran dag för oss själva som bara handlar om oss.
Var ska man ha festen och hur ska den gå till? Vissa bjuder på allt, vissa på bara maten, vissa vill hellre att gästerna betalar sina kuvert och skippar presenter. Hur i allsin frid ska man bestämma allt detta???
Och sist men inte minst, pengar.... Om man utrycker det hela lite fint så kan man säga att avsaknaden av alla dessa pengar som kommer krävas för att skapa våran dag kommer att göra att Max kommer hinna flytta hemifrån innan vi har råd med denna dag. För något som jag aldrig någonsin skulle göra vilket jag har förstått att många gör är att ta lån till bröllopet, men OM det hela en dag skulle skita sig och man går åt olika håll, hur kul är det då att betala för hela kalajset då? Nej tack, jag stannar hellre ogift än lånar pengar för att visa andra min kärlek till Johan. Istället gick nyss in till honom och Max som sover i våran säng med en filt och stoppade om honom och gav honom en lätt puss på kinden. DET är KÄRLEK. Så även om det inte blir något bröllop dom närmsta åren så kommer jag älska min Johan likförbannat lika mycket ändå. Trots att han släpper toalocket så det donar i hela Visby och eller testar högsta volymen på mobilen mitt i natten så är han ändå Mr Right.
Johan, jag älskar dig och är så glad över att får vara din.
Saker min sambo inte lärt sig efter 11 månader som pappa.
1. Han har fortfarande inte fattat det där med att man int släppet toalocket när jag försöker lägga Max. Det ljudet kan ju väcka döda så varför inte väcka hela kvarteret när man ändå håller på.
2. Man kan inte göra en sak aktivt som att tex skrubba trappen samtidigt som man passar Max, då jag står i duschen och i min lugna och fina värld där bara harmoniska tankar finns så hör jag hur plutten står vid dörren och bankar, gråter och ropar efter sin mammma. Medan Johan lugnt fortsätter skrubba trappen.
3. Att komma och fråga hur det går mitt i en amning, (samma sak jag irreterar mig på varje gång) kanske behöver byta ut bröstet som gör asaballaont mot nappen eller få hjälp att bära bort honom till sängen innan hela min kropp domnat bort.
4. Tron av att man hinner med massor om dagarna när man är hemma själv med Max, hell ya! Som att jag bara skulle sitta vid datorn och inte göra ett skit när Max sover, skulle inte tro det, iaf inte alltid......
5. Stannar man vagnen vaknar Max, thats it.
6. Testar sin nya mobil hur högt ljud det är på låtarna klockan 23:17.... Jo men visst musik är trevligt, men inte när man bara har lärt sig hur man höjjer volymen och inte hur man sen sänker den igen.
7. Att kommunicera om saker som ska packas med till Max om vi ska någonstans, själv har jag mumsmums hjärna och det beklagar jag därför blir det även ofta så att jag kan packa tre bodys men inga byxor eller nappar.... I´m so dissy!
Men ingen annan karl i hela världen skulle göra sig lika bra som Max pappa som Johan. Så det så!
God natt!
En ny globertrotter är född.
Dagen började med en trött familj, men det tog sig och sen vart det full fart hela dagen.
Det blev promenader, shopping, skaffa pass till Max, vilket var en historia i sig. Jag skratta så Max hade svårt att sitta still men kortet blev riktigt fint tillslut. Jag och Johan konstaterade att det är en av alla bonusar i att få vara förälder, att få fixa ett pass till sin snart ett år gamla son.
Efter allt bestyr hade jag valt middag, det blev rökt flundra, rökta räkor, aioli och baguetter.
Det var helt vansinnigt gott! Gud så jag mumsade.
Dessutom är det så att jag har en otrolgt kreativ sambo som gav utlopp för sin konstnärliga sida genom att skapa en fisk av fisken...?
Det är min sambo det, tror att om han vill satsa på konsten så kommer jag stötta honom hela vägen.
Nu har vi ätit min ying o yang tårta.
Det gör ont att föda barn.
Som förstföderska tror jag att man är naiv om föräldraskapet om man väljer snitt för att det gör mindre ont och man är rädd för smärta. Jag kan lova att den smärta man har under värkarbetet är inget att tala om mot när en lilla plutt slutar andas för en kort stund eller ens tanke på hur man själv skulle överleva om det hände ens guldklimp något. Varje dag är ett äventyr med ett barn, på gott och ont. Ibland vill man att det ska vara lite mindre äventyr, tex när knodden nu lärt sig klättra och tog sig upp för pallen själv imorse och ramla ner och slog sig så att man fick vagga och krama och sjunga och göra allt det där som står i ens makt för att få prinsen tyst och på en aningens bättre humör.
Så som sagt det gör ont att föda barn, så jävla in ut i helvete ont gör det. Att man mitt i allt ber om en kniv så man kan få skära halsen av sig och när man inte får det så försöker man strypa sig själv med slangen till lustgasen. Som ni hör och förstår så är jag rätt värdelös på att förmedla den där lyckliga och euforiska delen av förlossningen men jag kan säga att inget i världen går upp emot att titta på den delen som Johan filmade när jag ringer på mitt i natten på förlossningen/bb, jag liksom hoppar av lycka och jag var så sjukt nervös på vad som skulle komma, det enda jag visste då var att det rann vatten utav bara helvete mellan min ben och "varför kom dom aldrig och öppna för, skulle jag föda på gatan eller vad fan hade dom tänkt??". Det blev ingen bebis på gatan utan i ett rum som vi kunde varenda centimeter på tillslut. I detta rum kom världens bästa a-unge ut, våran Max.
Att inte ha koll är bland det bästa i livet.
För livet gör precis vad det vill med en iallafall.
En makalöst liten krabat.
Detta innebar att jag och Max körde själv ända ut till dom i Martebo bland varningsskyltar för kor och lastbilar som höll på att knuffa oss i diket. Dessutom låg polisen mig i häcken HELA vägen in till stan, nervös så in i vassen var jag.
Väl hemma hos den mysiga familjen lekte Max till 1000 med Julies saker, hon var inte lika förtjust i att Max var och hälsade på som Max. Carola var där med magen i vädret och Leia som var lika blyg som vanligt, ända fram tills hon fick syn på att Jenny lade upp kakor, då fanns det ingen som helst blyghet kvar.
Hur liten kan en människa va??? Det är inte klokt, livets mirakel.
Här är vackra Jenny med lilla plutten.
När vi kom hem insåg jag att Max hade skurit sig på en vas hemma hos Jenny i ena fingret så han hade blod i hela handen, samt på kläderna, samt på mina shorts. Min stackars stackars lilla prins! Så det fick bli att leta fram ett plåster som jag köpte på IKEA "in case of emergency" så att säga. Max tyckte inte att det var så roligt att tvätta handen men plåstret gjorde susen, dessutom tyckte han att det såg gott ut så någon timme senare hittade vi det i munnen på honom.
Och när vi inte plåstrar fingrarna leker vi kanin med ett par byxor.
Trött men lycklig
God natt
Sommarbilder från Tofta
Alla dagar kan man inte bada i havet, så då funkar min gamla balja perfekt.
Men så finns det fina dagar och då får man passa på.
På detta vis fördriver vi helst våra dagar, inte för att det blivit så många som vi hoppats på
men varje dag på stranden är medicin för själen
både för liten som stor.
Max 11 månader!
Snabb status:
- Kryper som en galning.
- Säger nu även kotte och nej, nej, nej.
- Sjunger.
- Står själv i ca två sekunder.
- Äter hel macka med kanter själv.
- Miner, ser förvånad ut, spelar arg, ledsen. Skrattar när vi skrattar.
- Älskar sina böcker.
- Har stenkoll på vad som finns på skeden när man matar honom, går alltså inte att lura honom....
- Har sovit ifrån mig och Johan för första gången, igår hos mamma och pappa i Tofta.
- Har badat i havet och älskar stranden.
Söta lilla Max
Såhär kommer Max med största sannolikhet se ut när han blir gammal och får skägg.
Mina fina killar
(för övrigt så betyder även detta att jag har fått in alla sommaren fina bilder i datorn men nu ska jag umgås med Johan så ni får hålla till godo med denna underbara bild sålänge.)
Gute vingård
Busa - överallt
Bada - i en liten balja (inte jag bara Max)
Bajsa - bajsa bör man (inte jag bara Max)
Bedtime- sen somna Max i min famn och jag störde mig på allt folk som inte fattar hur man visar hänsyn inför ett sovande barn, utan istället ropar (nästan skriker) "KERSTIN, SKA VI KÖPA OLJAN ELLER SKA VI BARA TA FIKONMARMELADEN??!!!!!", suck.....
Något jag vill ge dom stilpoäng för var toan, där det fanns ett riktigt bra skötbord med våtservetter och två Pixiböcker! Så borde alla ställen ha det!
Efter vingården åkte vi till Hablingbo creperie och svulla, gott! Därefter körde jag raka spåret till en visning av ett hus som var det stösta skämtet av dom alla. Om man säger att det är inte alla som har en vattenslang som pumpar ut vatten ur källaren med stampat jordgolv. Fi faaan va jag garva när jag såg det! Så även om det vore lockande med pool i källaren så tackade vi för oss och åkte hem till våran underbara tvåa.
Närvarande
Som ni förstår har jag varit en aningens seg idag men lite yoghurt och två resorb gjorde susen till frukost och sen vart det en dag på stranden. Men nu börjar tröttheten ta ut sin rätt kan jag lova, men inte får jag gå och sova nej, för vi väntar finfrämmande om sisådär en timme, Eric och Anna kommer då med båten och ska stanna hos oss till på söndag. Kuligt värre!
Frånvarande.
Eftersom vi är mycket i stugan (numera utan internet) och tar det lugnt så innebär detta som ni säkert märkt att det inte blir mycket bloggande, men jag kan lova att jag har sååå mycket som jag vill skriva om sen när vi kommer tillbaka till verkligheten...
Saknar min älskade lilla blogg och helt klart alla andras bloggar med för den delen.
Maken till många kommentarer
OCH skulle jag mot all förmodan lämna en kommentar skulle det nog bli ungefär såhär:
Hej hopp det blev en Charlie utan snopp
Vilken natt!
Idag har allt gått i snigelfart, för mig.... Inte för Max.... Tyvärr.... Jag är inte bakis bara trött, så in i helvete, men vi lyckades få denna dag att gå till sitt slut och nu sover Max, förhoppningsvis för natten, men det vore nog förmycket att hoppas på eftersom han ALLITD annars somnar runt tio, halv elva.. Men idag har han knappt sovit något på hela dagen så man kan ju hoppas.
Tänk vad en kram kan göra.
Nu ska vi iväg på lite äventyr med min mamma o syster Julia och ikväll blir det fest hemma hos Cattis med gamla tjejgänget, ser såååå fram emot de.
Forts. Myter/Sanningar om förlossningar
Myt eller sanning: Det gör ont att spricka.
Myt. Jag fick sy några stygn hit och dit och barnmorskan tittade mig mellan benen hela tiden och sa med stans gladaste röst att jag hade spruckit sååå fint. Jag forstod inte riktigt det där med att spricka fint. Ja ja. Själva sprickande kände jag inte av. Då dom drog ut Max med sugklocka och det var vidrigt i sig.
Myt eller sanning: Latensfasen var värst.
Myt och Sanning. När allt börjar så fint med att vattnet gått, har man adrenalin till månen, men när det har gått 24 timmar och det ännu inte hänt något och man bara har ont är det inte lika kul. Men helt klart så var det värsta när dom drog ut honom och dom klassiska 8-9 cm öppen pinan....
Myt eller sanning: Pappan får inte stanna kvar på bb och sova där.
Myt. Iaf när vi låg inne, Johan sov tom med mig på förlossningen. Men vi hade nog tur, för hela veckan vi låg inne var det lugna gatan där nere så vi njöt av ett eget rum.
Myt eller sanning: Vattnet luktar unket som fan och forsar värre än Niagarafallet.
Sanning. Iaf om ni frågar mig. Hos endel sipprar bara vattnet men för min del FORSADE det ur mig, dessutom luktade det instängt vatten i magen efter nio månader typ, hahaha!
Myt eller sanning: Man blir hemskickad direkt från BB.
Myt. Allt som allt blev i där inne i nästan exakt en hel vecka, men så blev det inte en normal förlossning eftersom det kallas för "lång vattenavgång" och då ville dom ha ett litet öga på mig och Max.
Myt eller sanning: Jag skulle föda vaginalt igen vid nästa barn trots en jobbig förlossning.
Sanning. För som dom säger så blir det inte samma sak andra gången och då bör det gå fortare, så den chansen tänker jag ge barnet, om jag inte skulle ändra med under graviditetens gång. Redan nu (ogravid) vånads jag typ varje dag för hur nästa förlossning kommer bli. Men det som gör att jag nu känner att jag en dag kommer våga satsa på en vaginal förlossning är att MVC har lovat att om det drar ut på tiden kommer det bli snitt.
Myt eller sanning: Man är som lyckligast i livet när man nyligen fått barn.
Myt och Sanning. För det första så är jag bara 26 år och kan inte redan svara på den frågan, men nog fan är man lycklig över att äntligen få träffa denna lilla krabat som man så länge längtat efter. Men allt är inte en dans på rosor. Själv fick jag gå flera gånger hos psykolog för att prata om förlossningen som blev så lyckad, förutom att Max mådde bra.
Myt eller sanning: Avslaget luktar lik och allt annat äckligt.
Sanning. Jo fy farao va det lukta illa. Men jag hade tur och slutade blöda efter tre veckor, har jag för mig.
Så nu har jag lagt till några till saker till listan.
God natt!