Bilder från Max födelsedag.
Vi väckte honom med sång och paket, vilket han stormgillade!
Att öppna paket är kul men svårt, trots att man fyller 1 år.
Så mamma får hjälpa till.
Här har ni kanske världens stoltaste mamma, vi äter lunch på Etage.
Och till middag skulle det bli tacos, vilket Max älskar. Men vi hade tänkt lyxa till
det lite för honom med att köpa Nalle Phu pasta, vilket visade sig vara helt bortkastat.
Och tårta blev det också såklart, men då var febern så hög igen och Max så
trött att han bara ville sova och så fick det bli.
Så Johan och jag mumsade på tårtan och begrundade livet.
Tänk att vi redan har varit föräldrar i ett år till denna underbara kille.
Det är inte alltid roligt att fylla år, speciellt inte när man har
40 graders feber och är trött. Då är det skönt att sova i mammas
famn hela kvällen.
Stort grattis!
Stort grattis från oss!!
Oh what a day!
Super soft
Jag lider av ett missbruk som kallas "tugga sönder tandborsten", vilket jag försökt så många gånger att sluta med, men det går liksom bara inte. Detta resulterar i att jag förbrukar en tandborste på ca två veckor. Och jämnför man det med en vad en rökare lägger på cigg så är det ingenting men det är ändå helt onödigt.
Detta irriterar självklart Johan till vansinne och igår när jag tog fram min nya tandborste suckade han som vanligt. Jag börjar borsta och inser att något är helt på tok galet, jag har köpt en i Super Soft!!! Inte medium som jag brukar ha! Så nu räknar jag med en livslängd för denna på tre dagar på sin höjd, skit....
Min fina pojk
Dessa fina bilder tog Maria Granath när vi var i Åminne.
Tystnad.... tagning...
Ja, dom orden fick vi höra många gånger idag. Efter att vi i våra sommarklänningar åkt ut till Själsö mötte direkt Max två nya kompisar medan vi väntade på att få en plats. Jag frågade killarna som var runt fem och tio år om dom var med för första gången eller om dom varit med tidigare. Och det kan man säga att dom hade varit, en av killarna spelar Maria Werns son (!) och den andra var på riktigt tvilling med Marias "dotter". Coolt säger jag, att min lilla son låg där och brottades och kramades i gräset med dessa två killar. Sen fick vi våran plats och vi fortsatte vänta, vänta och vänta. Men trevligt hade vi ändå, Bubbis min gamla fiollärare ver en av tre som skulle spela i "bandet". Dessutom var det JAG som kom med idén att dom skulle dansa Jungfru Skär, kom ihåg det säger jag bara när ni ser filmen sen!
Och tillslut kom kamerateamet som filmat en annan scen en bit bort. Jag, Max och Hanna stod och diggade till Små Grodorna precis bakom skådespelarna. För övrigt så var Eva Röse och Allan Svensson där, COOLT! Eva var grymt snygg i sina sommarkläder och långa hår, jag och Hanna undrade om hon hade förlängning bara för filmens skull eller om hon verkligen har så långt tjockt fint hår, isåfall är vi mäkta imponerade.
Allt som allt var det hela en rolig upplevelse och värd att vara med om, trots den långa väntan. Jag blir imponerade över hur dom får allt att funka och ser normalt ut, jag skulle gissa på att vi var runt 100 statister idag, som ska dansa, promenera, kasta varpa, fika, sjunga, spela, hästen ska gå sin runda, ja allt för att få till den där idylliska midsommarafton.
Den här filmen heter Stum sitter döden, (konstig titel om du frågar mig) och den som jag, Johan och Max var med tror jag heter Må döden sova (men jag kan ha fel). Börja känna att jag kanske ska ta och läsa böckerna, jag har iaf ett år på mig innan filmerna kommer på TV.
För övrigt så är Max feber borta och vi har bytt till en tand som är påväg upp istället. Han håller oss igång hela tiden iaf.
Så ni som ska komma på kalas i helgen, så ska ni veta att kalas blir det!!
Jag har nu bakat Ninas fina tårta till släkten imorgon. Den var både lätt och ser himla smarrig ut!
Skådisar
Idag ska jag, Hanna och Max vara med på midsommarfirande så nu är sommarklänningen på igen, hoppas bara vädert håller sig. Antar att vi ska få dansa till små grodorna ca 1000 gånger eller fika på någon gräsmatta i fyra timmar. Återkommer ikväll med vad hur det blev med våra insattser.
Polis Petra, barn Max, pappa johan, mamma clara, polis kille
och tjejer som håller i allt.
dansglädje
Men jag och Max bestämde oss för att liva upp stämningen lite med att dansa runt i hela lägenheten till Miss Li, är det något man blir glad av så är det hennes musik (det vore kanske något för alla tråkmånsar som häckar i varje hörn och ser ut som att dom precis fått reda på att jorden ska gå under). Så passa nu på och dansa loss allt Gud gav dig att skaka på och ha kul!
Fortfarande dålig...
Så jag räknar med att även idag blir en lugn dag hemma om vi inte ska ner till barn för att få sig en extra koll på honom.
Mia, kan du inte skriva in din blogg bland mina kommentarer, jag har tappat bort den...
Ett år och 39,6 i temp.
Men denhär dagen har inte bara inneburit glädje, utan även en hel del flaschback från förlossningen som spelats upp i mitt huvud. Då blir jag både ledsen, rädd, arg och illamående över hur allt gick till. Hur det gick till ska jag nog faktiskt dela med mig om en annan dag, snart är jag nog mogen att skriva och berätta precis allt som hände inom förlossningsrummet väggar. Men nu ska jag och Johan njuta av allt kul vi varit med om under detta år.
Max tackar så mycket för alla gratulationer!
Fotoboken
Just nu bjuder fujidirekt.se på en fantastiskt fin fotobok om man skriver i sin blogg om deras erbjudande, för övrigt ett toppenerbjudande enligt mig! Vad ska man då ha i boken? Själv tänker jag sammanfatta Max första år och eftersom den är regäl så kan han själv få titta i den utan att den går sönder. Bakgrunderna är fina och välarbetade med flera olika teman vilket betyder att dom passar bra till oavsett anledning till boken, om det ska vara en form av släktträd, bloggbilder, egohöjare, bröllopsgåva eller mors/fars-dags present. Eftersom jag är galen i foton så tar det ofta väldigt lång tid att få in alla bilder i albumen och detta är istället ett smidigt, snabbt och snyggt sätt att få ordning på sina favoritbilder, utan att man behöver vara orolig för att limning i album eller liknande.
Så har du också en blogg eller hemsida så kolla in denna sida för att få chansen.
Jag ser så fram emot att få pyssla ihop boken det finns olika typer av papper, mapp och annat smått och gott. Dessutom är det kanon att det tar max två veckor innan den kommer.
Ja må han leva, ja må han leva!
Dagens viktigaste nyhet i tidningen, våran lilla Max blir 1 år idag!
En jobbig jävla natt.
Jag tyckte att Max var inte sig lik igår. Han var vid fotografen för att ta ettårsbilderna, vilket var svettigt för oss alla i rummet. Vilket jäkla jobb fotografengjorde, helt otrolig. (Jesper på Bildvision). Så när vi åkte därifrån var Max helt slut, vi med.... Men sen piggade han inte på sig, utan blev bara sämre och sämre. Så inatt hade han 39.8 i temp och ville bara sova på min arm. Nu verkar det som att iprenen gått ur honom igen för humöret har sinat totalt igen. Våran lilla stackare.
För ett år sen idag gick jag och vankade inne på förlossningen och väntade och väntade och väntade och pustade.....
Fina kakburken
Denna fina burk köpte jag på Livsstil ute i Eskelhem.
Det är helt klart värt en utflykt dit och njuta av hennes saker från bla Doctor House,
sen ta en fika i trädgården.
Bilder från helgen
Jag med min sovandes lilla froda i famnen.
Vid båten i Gnisvärd, det där med flytväst asså...
Max ramla in i våran bil med huvudet före, så det blev
en till bula till samlingen.....
Sen åkte vi till Klintehamn en sväng och tog en fika på Bullboden.
Både gott och billigt, men inte lika billigt som det var när dom öppnade...
Sen gick vi till Warfsholm och busade allt vi kunde.
äntligen vardag
Kan kanske låta konstigt i mångas öron men det är faktiskt ganska skönt att komma tillbaka till fasta rutiner, mer att göra om dagarna, och ha normala vardagsbekymmer som att någon annan tagit den tiden man själv tänkt boka i tvättstugan istället för att fundera på om man ska äta glass direkt eller om en stund.... Så idag har jag och Max skickat iväg Johan till skolan, med sina nyinköpta pennor, kolegieblock och en tia till kaffe. Själv kastade jag mig framför datorn såfort Max somnat för sin förmiddagslur. Känns som att jag har 1000 bloggar att läsa, en miljon olika sidor att uppdatera mig på så nog har jag att göra nu när vardagen kommit ifatt... Som den lyxhustru jag är och känner mig som.
Jag har så mycket jag vill blogga om ska försöka få tiden att räcka till. Men denna vecka är ingen vanlig vecka Världens bästa Max fyller redan på onsdag ett år så igårkväll slog vi in alla hans paket och det var verkligen ett stor stund, att få slå in sitt egets barns första födelsedagspresenter. Det pirrar i magen på mig när jag tänker på allt som vi har fått vara med om under detta år med våran egen lilla kille. Han som bara kom till oss och sa att hos oss tänkte han stanna.
Jag älskar dig min lilla groda.
En dag Max, ska allt som solen rör vid bli ditt.
Pimpat garderoben.
Tillslut vart det hela ganska bra, Johan fick göra sin del med att sätta upp räcket och sen underhålla Max efter att han tröttnat på att säga "oooooohhh" till varje plagg jag tog upp, vilket är fullt förståligt.
Och här har ni resultatet, jag fick hänga av två av dörrarna för att inte få dårpippi stup i minuten.
Tattadaaa!!
Numera är det tänkt att mina kläder ska dansa in i garderoben av sig själva. Eller iaf med lite hjälp av mig.
h*n
Jag kom att tänka på hur man pratade om könet våran Billy (visade sig vara en Max) som låg i magen. Man hade ingen aning om det var en tjej eller en kille. Och lite samma tankar får jag när jag ser denna varelse, det är bara det att när Max låg i magen var jag säker på att han var antingen en tjej eller kille, men vad i hela friden är detta??? Jag har iallafall ingen som helst aning!
(Bilden är stulen från expressens hemsida.)
När en kille ska bestämma.
Jaha, gissa hur det går med Johans "bestämma vad familjen ska göra vecka" funkar.... Suck... Antingen sitter vi bara och glor på varann eller så har jag tröttnat och tagit befälet och tvingat iväg familjen på något, tex igår när jag konstaterade att nu när vi är hemma en hel del i stan så vore det kanske bra om vi tog oss förbi biblan för att låna lite böcker till Max. Eller hur vi tar oss mellan platser, gå eller åka bil. Eller när dammråttorna tar över våran lägenhet, likaså allt som ska till återvinningscentralen. Eller att Max behöver nya kläder till fotograferingen på måndag.....
Däremot planerar han saker vi ska göra nästkommande dag, tex åka båt. Det är bara det att det blåser ju jämt på denna ö så när hans planer går i stöpet sitter vi där bara och glor på varann istället.
En sak som gör mig jävligt förbannad är att hela denna dag har solen varit framme hela denna dag har jag än så länge inte satt en fot utanför dörren.... Inte Max heller för den delen. Men nu är vi tydligen på G för att ta oss in till stan för att köpa kläderna till Max och nagellacksborttagningsmedel till mig. Jag har nu snart varit på jakt efter det i två veckor och mina naglar ser för taskiga ut.
För första gången i mitt liv...
Men så idag hände det...
Johan och jag hade bestämt oss för att ta en rask promenad efter middagen (efter frågan från bla svärmor om jag var gravid igen tyckte jag att det var dags att göra något åt saken) och vi dammade av träningskläderna för att komma i rätt känsla (viktigt viktigt) och sen bar det av, Max i vagnen och jag började av någon synnerlig anledning jogga!! Jo hör och häpna, JAG joggade! Och ni anar inte hur långt jag lyckades springa, ända ner till och tillbaka igen, typ. Var vi var har jag faktiskt ingen koll på, men långt blev det. Så nu känner jag mig som född på nytt, JAG gillade att jogga och jag kommer göra det igen. Men nu ska jag ta en dusch med Johan i lugn och ro eftersom vårt lilla yrväder sover som bäst.
Bildbevid på vårat susande på Kneippbyn.
Johan och Max susade ner för kanan i snigelfart.
Men Max var nöjd.
Här susar Max och jag, inte lika kontrollerat men vi kom ner hela och utan brutna ben.
Självklart åkte inte Max alla kanor, då flera av dom inte är lämpade för ettåringar. Jag åkte ensam Shark River och jag var mer eller mindre hela tiden säker på att jag skulle bli den första till att åka av banan som gick uppe i luften. Men jag kom ner hel och tvingade sen iväg Johan på den han med som inte alls förstod min näradöden upplevelse.
Men jag lovar den var visst läskig! Iaf om man håller på att åka av den varannan sekund! Så det så!
Hjälp vad har jag gjort?!
God frukost
Jisses nu har tanten visat var skåpet ska stå.
Vi tog oss vidare ut till Gnisvärd, där Johans familj höll på med båten. Så nu ligger hon stadigt förtöjd på rätt plats.
För övrigt tycker Johan att jag tycker förmycket och att jag bestämmer förmycket (kanske inte helt taget ur luften), detta innebär jag nu lämnat över kaptensmössan till honom EN HEL VECKA, tro det eller ej. Så allt som sker kommande vecka sker på hans intiativ. Ska bli intressant och se om vi ens kommer komma ur sängen då....
Vem bestämmer hemma hos er? (och kom för fan inte och säg att ni är jämlika i allt, för det tror jag inte ett dugg på)
Idag ska det lekas
Ja ni anar inte, jag och Johan och Max ska ut till Kneippbyn som alla andra idioter idag och leka gärnet. Jag och Johan har bestämt att Max ska sova i sin vagn så vi kan leka, hahaha! Sen ska hela familjen bada på vattenland. Och som om detta inte vore nog med allt lekande, vi åker sen därifrån till Gnisvärd och leker med båten. Tror att detta är precis vad familjen Törngren/Ekengren behöver idag.
Hjärta mot hjärta
Av alla saker i världen så vill jag helst ha en kitchen aid.
OM jag fick en kitchen aid skulle jag typ vara den lyckligaste i världen, speciellt om den skulle var creme, tror jag. Klart att jag skulle överleva om jag fick en i någon annan trevlig färg med, men en cremefärgad skulle bli pricken över i:et i mitt "nya" kök. Jag skulle då gladeligen kliva upp halv sju för att baka bröd till mina älsklingar och till kvällen slänga ihop en hög med söta cup cakes. Men nu har jag ingen kitchen aid så Johan och Max får fortsätta leva med att jag sista av oss drar mig upp ur sängen strax efter nio och sen får alla vara nöjda med tråkigt jävla köpebröd och inga smarriga cup cakes om kvällarna blir det heller. Helt enkelt mitt liv blir lite tråkigare, lite gråare utan denna änglamaskin som kostar helt vansinnigt mycket. Så om det finns någon snäll själ som vill göra mitt liv sådär underbart, så skänk en tia eller två till min fond "en kitchen aid till claras kök". Och om alla jag känner lägger en tia var så är det ju inga problem, för vem vill inte se mig lycklig och vem vill inte smaka på mina bullar??? För på bara fejjan så har jag ju 224 vänner och sen så känner jag ju minst lika många till in real life så att säga, dessutom kan säkert min mamma lägga en hel hunka för att gynna mitt intresse för bakning. Därmed säger min mattematik att ni mina goda vänner kommer få ihop till denna makalöst underbara manick till mig på nolltid! Tadaaaa!
Jag vill ha, jag vill ha, jag vill haaaa!
Jag ska bli en Agilitymorsa
Och när vi stod där och pratade om hur man ska vara som förälder så kläcker jag "Jag vill va en agilitymorsa som håller mig i närheten och försöker styra och locka mina barn till att ta rätt väg, men ändå få dom att känna att det var dom själva som tog beslutet om vägen". Så vill jag vara i min roll som mamma. En peppande, positiv (ingen lyssnar på negativa människor) och kärleksfull mamma som får min unge att vilja utveckas, vilja försöka och våga nya saker.
Jag tror att vara förälder är det svåraste ledarskapet som finns, efter föräldraskapet kommer helt klart att leda en grupp med tonårstjejer... suck... Tillbaka till ämnet; Alla föräldrar vill självklart sina barns bästa. Och olika metoder funkar olika bra i olika familjer, konstigare än så är det inte. Det enda som är viktigt är att barnet blir lyckligt, jag kommer ihåg inne på BB när dom gjorde hörseltestet på Max och på det första örat gick det snabbt men på det andra tog det ganska lång tid innan resultatet kom, under tiden han man tänka massor med tankar; är han döv, kommer det innebära en massor med jobbiga sjukhusbesök, ja ni vet allt sånt... Men så kom resultatet och det såg fint ut. När vi gick tillbaka till rummet med knytet i famnen kom vi fram till att vi hade tänkt precis samma tankar och att bådas tankar hade slutat på samma sätt. Men vad spelar det för roll om ungen inte hör på ena örat, tänk om man där och då skulle få veta att han aldrig skulle få några kompisar, bli mobbad eller bara bli olycklig. DET hade krossat våra hjärtan.
Så nu har vi världens chans att forma denna underbara unge till den medmänniska vi vill att han ska bli.
Jag önskar dig inte guld, mitt barn
ej heller pengar och makt.
Jag önskar dig modet att vara dig själv
och stå för det du har sagt.
Jag önskar dig inte en stenfri väg,
men kraften att vägen gå.
Jag önskar dig kärlek i rikligt mått
och vänner att lita på.
Skepp ohoj!
Sen ska det lekas ut av bara helvete, Johan har köpt ett sånt där däck som man drar efter båten, samt en matta som och dras bakom. Jag är sååå glad att jag inte är gravid får då hade jag dött av avund (som förra sommaren när alla fick leka och ha kul utom dunderklumpen Clara). Så vi får se hur många armar och ben som kommer gå av, men det kommer va värt varenda sekund. Nu väntar jag bara på att Max ska vakna från sin förmiddagslur så vi också kan åka ut till Gnisvärd där yachten ska ligga (såklart).
Skepp ohoj!
Statist javisst!
Min omtänksamma mamma tyckte att jag och lillasyster Hanna skulle söka som statister till Anna Jansson (tror jag hon hette...??) nästa film som ska spelas in på ön om ett tag. Och eftersom vi båda numera är mer eller mindre hemma om dagarna så tänkte vi, varför inte?? Så vi gjorde sällskap till biostaden där uttagningen var. Men det visade sig vara mer seriöst än vi anat. Vi hade förväntat oss att dom skulle ta ett kort på var och en och så får alla fylla i ett papper. Det var iallafall så det började... Den skulle det provfilmas, vi höll på att dö av skratt när vi fick höra att vi skulle improvisera framför en kamera. Jag skrattar bara jag tänker på det. Hanna fick börja med att vara en reporter för TV4, men kom av sig när hon skulle berätta vilken kanal hon jobbade för, men sen repade hon sig och tillslut gick det ganska bra, därefter skulle hon komma ut från ICA med en glass i handen och inse att hennes hund var borta. Det gjorde hon bra. Sen var det min tur. Jag hade bestämt mig för hur jag skulle lägga upp mitt reportersnack medan Hanna höll på och leta efter sin hund, men där högg jag i sten så det small om det, för jag skulle självklart inte vara någon meningslös reporter utan en brutalt viktig polis såklart! Och jag skulle prata med några ungdomar som cyklade utan reflexer och gjorde andra kriminella handlingar på sina hojjar. Jag säger bara OJ, OJ, OJ! Att det fanns en konstapel i mig hade jag aldrig kunnat ana som dessutom är världsmästare på cykelregler. När det var klart fick jag också leta efter min hund utanför ICA, det gick minst lika bra det, inte för att jag hittade hunden men ändå. När hon var nöjd filmade hon även Max som bara gjorde sina vanliga bus framför kameran. Så nu väntar vi med spänning på att dom ringer och säger att jag ska få en av dom viktigaste rollerna i filmen och att jag där blir intervjuad av reporten Hanna. Så jäkla coolt!! På grammisgalan (eller vad den nu heter) så ska jag först tacka mamma för priset, hade hon inte kört iväg mig och Hanna den dagen på uttagningen så hade jag förblivit okänd. Så tack kära mamma!! Tack för att du såg till så att jag och Hanna fick en riktigt sjuk och rolig stund tillsammans!
I goda vänners lag.
Bounce lovers!
Jag älskar Beat it, jag älskar Bounce! Så jävla coolt gjort!!
Stående ovationer!
Ja vad ska jag säga, HON är otrolig, DOM är otroliga! Och vem och vilka pratar jag om??
Jo Ida Wahlgren och hennes gäng såklart!! Ikväll var jag nog njöt, eller snarare äcklades av hennes skapelse/teater/musikal. In Expectation Mortis
Ett litet smakprov på vad jag upplevt ikväll. Vi snackar tjejer och killar som är totalt galna och dessutom är fulla av talang, dom väcker liv i den gamla ruinen. Eller om det väcker liv är frågan då det hela handlar om just dödens väntrum och olika livsöden. Ida har lyckats skapa något alldeles annorlunda mot det vanliga. Det var stora livsfrågor som ställdes ut bland publiken blandat med magdans och en alldeles enastående eldshow. Kan bara säga att jag är SÅ imponerad!
Skitbra jobbat Ida och alla andra som var med döda som levande.
Tips på ny landshövding.
Ja nu när Marianne Samuelsson har fått nya uppdrag efter favorisering på jobbet så behövs ju en efterträdare. Så här och nu anmäler jag mig som frivillig att ta över hennes jobb som landshövding för Gotland.
Min miritlista:
Gotlänning, (tycker att det är ett + i kanten.)
Tjej på 26 bast (har hunnit hitta mig själv men har orken kvar, om vi inte snackar före klockan åtta på morgonen)
Har ett fint handslag (känner att det kan bli viktigt, så att folk inte tänker "har alla på Gotland sådär slämmigt handslag", typ)
Jag kan börja jobba närsom (är ännu mammaledig)
Känner JÄTTEmånga (så att bjuda folk till sommarfesten blir inget problem)
Kan se otroligt intresserad ut (men egentligen tänker jag på annat, kan va bra att kunna)
Jag favoriserar ingen, inte ens Max Hansson. (det skulle va min familj som skulle va lite sugna på att bygga ut lite vid stugan i Tofta.)
Helt enkelt jag skulle bli en förbannat bra ambassadör för Gotland, jag skulle nog enligt mig själv nästan lägga mig på samma hetnivå som prinsessan Medelanie och därmed locka fler till denna underbara ö. Jag har som förslag att man skulle skicka ut bilder på mig i bikini över hela landet med ett glas dricko i ena handen och en lammkotlett i den andra så skulle vi med största sannolikhet minst dubbla antalet turister. Blir det riktigt lyckat så får vi kanske med lite tur ta över titeln som Sveriges huvudstad, självklart pratar jag då om Visby, det vore ju lite överdrivet att tro att Klinte, Slite eller Roma skulle klara av den uppgiften.
Jag skickar som vanligt med en bild på mig själv.
Så nu väntar jag bara på att regeringen ska ringa och fråga om jag vill komma på lunch och diskutera saken, men då ska jag spela svårflörtad och säga att jag MÅSTE passa Max just då så dom verkligen förstår hur eftertraktad jag är.
/er nästa Landshövding Clara Ekengren.
En konstig morgon.
Jag har bokat tvättstugan till klockan tio idag, men här sitter jag och ingen tvätt finns i maskinerna. Varför? Jo, för att vi har sovit i omgångar hela natten. Max vaknade nån gång i natt runt tvåtiden och fick då komma in till oss, lillkillen sover numera i eget rum på test, vilket har gått över förväntan dom andra nätterna, men inte inatt.... Väl inne i sängen var jag helt död och det enda jag uppfattade var att han snurrade runt runt runt. Tillslut tror jag att Johan bar in honom till sin säng igen. Klockan kvart över sju vaknade han igen och tyckte då att det var dags att gå upp, min mening är att det är mitt i natten så jag sov vidare och Johan tog honom, men efter en stund kom Max inkrypande till min och det slutade med att både han och Johan somnade vid min sida och nu är jag vaken och har städat lägenheten och dom sover. Ingen frukost har det blivit och tvätten bara måste bli tvättad, hur jag ska lyckas få ut all denna tvätt från sovrummet utan att väcka prinsarna är frågan. Hoppas bara att ingen hinner knycka min tid för då får vi gå i reservhyllan i garderoben och det kan jag lova blir ingen vacker syn.
Idag ska vi träffa min gamla SLS kompis Jenny som ska ha barn i mitten av september, ska bli så trevligt att prata med henne igen.
Vem är du??
Johan - Odjuret i Skönheten och odjuret, en genomgod person som folk lyssnar till när han pratar.
Max - Toker i Snövit och dom sju dvärgarna. Lika söta.
Julia - Ariel i Den lilla sjöjungfrun. Hon vill så hemskt gärna få en sådär stjärt och simma och sjunga samtidigt.
Hanna - Sebastian i Den lilla sjöjungfrun. Hon vill spela trummor som han....
Min mamma - Nemos pappa. Mycket bra liknelse.
Min pappa - Baloo i Djungelboken, inte så likt men ändå.
Och jag.... Jag tror att jag är Pocahontas, en stark tjej som tror på what goes around comes around. Hon älskar vatten och vågar chansa för att vinna. Annars skulle jag vilja vara Anden i Aladdin, som är rolig precis hela tiden och dessutom trollar stup i kvarten, han är cool!
Däremot har jag kommit fram till några som jag först ville vara men som jag sen insåg att det ville jag absolut inte när man såg på dom i lite större perspektiv. Tex Esmeralda, hon är vacker och god, ser bortom det yttre men är sigenare och därmed inte välkommen någonstans, hur kul kan det va? Mowgli i Djugelboken är en go liten kille som lever bland en massa djur, men är så naiv och blåögd att han inte märker när han gång på gång blir lurad. Sen har vi Mulan som är en mycket stark och framgångsrik kvinna som visar att hon kan på lika villkor som männen, det är bara det att hon måste göra det i smyg så ingen vet om det, vad är då meningen med det? Och sist har vi Simba i Lejonkungen, som är så söt så man smälter, men vem vill leva med tron att man dödat sin egen pappa?? Det kallas tragiskt!
Nu vill jag veta vem ni är, hoppas på att få läsa det hos Nina, Catti, Lee, Petra, Linda, Jenny och Malena.
Och ni andra som inte bloggar kan väl skriva vem ni är bland mina kommentarer.
1361???
Oavsett vad man vill kalla det hela så gillar jag det sålänge folk sköter sig och beter sig.
För att göra det hela lite enklare så kan jag göra en lista på saker som INTE är ok:
- Bajsa här och var. Rent ut sagt äckligt!
- Va full dygnet runt hela veckan. Why?? Hur kul kan det va?
- Inte duscha på hela veckan. SÅ otrevligt att stå i bankomat kön omringade av illaluktande gyckare.
- Gå mitt i vägen "för att bilar fanns ju faktiskt inte på medeltiden", jo men det är faktsiskt 2009 oavsett hur väl dom anstränger sig. Så maka på er!!
- Drägget som följer med, alltså dom som inte är seriösa och klär ut sig utan dom som bara halkar med och för ett jävla liv. Åk hem! Det är mitt råd till dom.
- Riddare som springer omkring med hjälmar så man inte ser vem dom är och pekar med sina svärd mot en, fick faktiskt psykiska men i flera år med otäcka drömmar efter en sådan incident. Otrevligt värre!
- Bjällrorna som endel envisas ha runt fötterna, dom gör mig GALEN! Kommer ihåg när jag jobbade på Coop Forum i kassan en sommar och varenda gång jag hörde ljudet av bjällror började jag sjunga på "Bjällerklang" och det känns inte riktigt rätt mitt i sommaren....
Men så finns det dom som på största allvar lägger ner näst intill all sin lediga tid resten av året för att få vara med och leka medeltid denna vecka och jag imponeras av människor som så starkt brinner för en hobby. Själv tillhör jag dom som gillar att titta och beundras av deras kreativitet. Många är vackra i sina djupt genomtänkta kläder och det finns inget sötare än när mitt i allt en liten bebis ligger i medeltidskläder. Utöver kläderna så finns det mängder av dessa fantaster som livnär sig på att sälja medeltida krafs på marknader. Men jag gillar även detta så det är klart jag ska gå och titta och imponeras av allt galet dom hittar på. Om kvällarna och nätterna håller min lillasysters tjejgäng på som bäst och underhåller folk med gud vet allt från, magdans till gyckleri. Dom är coola. Men det ska vi troligen inte gå och titta på, får bli ett annat år. Men som sagt, tornerspelen är lite kul. Tornamentum som dom kallar sig är vansinnigt vassa på hästarna, en hel hög med pajasar. Så att som gotlänning aldrig sett detta skådespel är att gå miste om en jäkla show som passar från dom minsta och uppåt.
Slutligen: Stör man sig på spektaklet så åk inte in i stan, dom är överallt. Och snacka inte skit om dom, trots allt, dom kommer hit, handlar och lever vilket betyder att ön går runt. Men är man som jag så har vi en vecka att se fram emot.
Riddaren med svarta hjärtan (??!!!) är våran kompis John.
Vi är djupt besvikna att han är på danskarnas sida.
Hurra för lillasyster Julia.
Idag ska vi ut till Tofta för att fira Julia som fyllde 24 häromdagen. För en gångs skull har jag lagt ner tid och kärlek på inslagningen, vilket inte brukar vara mig grej. Men eftersom jag börjat mitt nya liv som hålla planer-människa så ingick detta och jag kan nästan säga att det blev fint. Jag är mest nöjd med att jag inte slog in presenterna fem minuter efter den tid som vi skulle ha varit där. Hålla tider är inte riktigt mig grej, ofta får jag så förbannat med mumsmums i hjärnan och då går hela min värld så fasligt slött. Mest drabbad av detta blir då Johan som alltid får vänta på slöa lilla Clara som inte får upp farten hur hon än försöker.... Ja ja, idag har jag iaf varit aktiv som tusan och man får väl vara glad när allt flyter på.
Jag tänker ännu på den äckliga fulla gubben som höll på att mosa Max, jag blir så arg på människor som inte fattar vad alkohol gör med dom, och som Nina säger om alkohol säger jag med, alkohol och barn går inte ihop! Så enkelt är det!! Och dumma jag som trodde att alla bara satt där och åt en trevlig middag och inte fattade att det fanns dyngraka vidriga gubbar där. Nej alkohol och barn rimmar lika bra som:
Afrika och is
Clara och nötter
sommar och jultomte
Madonna och fettma
ja, ni förstår var jag vill komma. Visst ska folk kunna ta sig ett glas i barns närvaro, men att supa, hinka sprit, kröka eller helt enkelt dricka bara för drickandes skull, i närvaron av barn, nej tack! Något som ofta slår mig är hur gör dom föräldrarna som dock lämnar bort sina barn när dom ska festa till det dagen efter? Om man inte är duglig att köra bil, ska man då träffa sina barn? Självklart spelar åldern roll på barnen om dom är stora nog att "ta hand om sig själva" eller om dom är såpass små att dom behöver bäras. Jag kommer ihåg en morgon på en förskola när en mamma lämnar sina två sötnötter och då det stora barnet sa med bestämd röst till mig att mamma hade kört bil fast hon inte fick för att hon hade druckit vin. Mamman skämdes och berätta att dom varit på fest på lördagen och på söndagen hade äldsta barnet velat åka någonstans men då hade mamman inte velat köra eftersom hon inte visste om hon var körduglig och hade då sagt till barnet att hon druckit vin och därför inte kunde köra. Nu stod barnet där och såg sin mamma som en brottsling för barnet förstod inte att vinet försvunnit ur kroppen. Det säger ganska mycket om vad barn tar in från vuxna och speciellt sina föräldrar. Nu menar jag inte på något sätt att mamman hade gjort något fel för i mina ögon var hon en kanonmorsa, men det är en intressant situation. "varför vill mamma dricka vin och sen köra bil?"
Nej nu måste jag släppa äckelgubbenhistorian och istället gå och kissa innan jag sprängs i tusentals bitar och hur kul skulle det va för Max om han när hans kompisar sen på dagis frågar om hans mamma och då får han svara att hon lever inte för att hon orkade inte gå och kissa, utan sprängdes.... Det är nog bästa jag spinger med en gång.
Hata fulla gubbar!
