-

Livet på en pinne i Stockholm.

2012-05-14 @ 19:10:55


I fredags morse tog vi båten mot fastlandet och styrde vår kos mot den kungliga huvudstaden för solsken och regn under långa promenader och inte minst Skansen som Max längtat efter sen vi var där senast. Han älskar verkligen den platsen. Det gör ju vi med och det är nog tur med tanke på att det regnade till och från. Fördelen med regn eller mulet när man är på Skansen är att djuren är pigga, björnarna busar, aporna leker tittut med barnen, järven struttar runt och påminner mig att jag är totalt chanslös om den bestämmer sig för att rymma och vill döda just mig. Varför tror jag alltid att alla djur vill döda mig, jag har aldrig någonsin varit elak mot något djur, knappt rört något djur alls faktiskt men ändå är jag så rädd för dessa krabater. Två gånger fick familjen skämmas för mitt hopplösa beteende.... Jag blir så trött på mig själv.... Suck.... Det första djuret var helt oväntat en liten harmlös ekorre, ekorre??!!! Den var så sjukt tam att den gick fram till oss och ville ta på Hugos vagn som han satt i, då såg jag framför mig hur den lille rackarn skulle hugga tag i mitt arma lilla barns ansikte och sen skulle jag stå där och varken våga ta bort kräket och med största sannolikhet skulle jag nog svimma av skräck. FY FAN för dessa opålitliga små djur! Sen skulle vi gå in till aporna mfl vilket vi aldrig gjort tidigare eftersom det kostar extra och nu tyckte att barnen skulle få ut tillräckligt av det och hej hallå va fint det var! Hugo upplevde terariet så harmoniskt att han passade på att bajsa så det stank i hela lokalen.... Men var kommer då mina fobi i i detta harmoniska senarium? Jo det börjar med att man går in i en megabur med lemurer. Den första satt och åt mango så fint, men nästa som jag fick syn på kom i minst 200 km/h farandes i en lina i taket och där satte paniken in, dessa djur är ju snabba och jag var ytterst utsatt i deras närvaro och bestämde mig för att inte skrika i panik rätt ut i luften så jag bet ihop för att varken skrämma barnen eller lemurerna och la benen på ryggen och kastade mig för trapporna och sprang med andan i halsen ut ur rummet . Det var hemskt! Undrar hur det kunde bli såhär illa? Jaja, jag överlevde och kommer INTE göra om det. Tur för mig att Johans bror Niklas var med oss hela dagen som fick ta över då jag försvann. Även om jag inte hade blivit sådär skrämd av djuren så var jag lika glad ändå för att han var med, vi ses inte så ofta nu när han bor där uppe och vi på ön.
Övriga tiden spenderades på olika fik som Vetekatten, NK och ett ställe som bakade macarones, jisses va vi har ätit! Och då ska vi inte tala om all snabbmat.... Det kommer bli hårda dagar nu framöver kan jag lova..... Men motion fick vi iaf, vi gick nog till Stockholms varje hörn, till slottet, till Djurgården, Östermalm, gamla stan, vilse en stund och sen till hotellet som för övrigt var helt ok med tanke på att det var gratis.
Denna helg var precis vad vi behövde, få tanka närhet, få imponeras av hur barnen utvecklats och kunna visa dem frihet under ansvar, få äta gott och gå långa promenader utan att ha tiden som skulle passas. Att inte köpa ett enda klädesplagg tillhör inte vanligheterna vill jag lova, men nu sparas så mycket som det bara går till bröllopet och då kan till och med jag gömma plånboken för en tid.
Att dessutom ha lämnat bilen hemma var en frihet, vi behövde aldrig tänka på parkering eller långa köer, barnen älskade tåget och vi kunde båda passa på att vila där.
Så detta betyder att vi är fulladdade med energi nu och vi är redo för det sista rycket i skola, jobb och dagis innan sommaren knackar på dörren.

Kommentarer
....................

Du glömmer väl inte bort att du kan bli prenumerant på min blogg på bloglovin.

bloglovin

Kommentera gärna men lämna ett namn så jag vet vem du är.



Kommentera inlägget:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

bloglovin
Trackback