Idag är det sex härliga år sen jag blev tillsammans med Johan. Tänk att det är sex år sen som han stod där med en röd ros och jag eftersvettades efter träning. Men det sa verkligen klick! Och oj va vi fått vara med om, lycka, sorg, barn, död, värme, skratt och utveckling som par men även som individer.
Så vad har hänt det senaste året? Det stora är väl att jag börjat studera, det vände upp och ner på mycket, men det går och det har ändrat mig som person en hel del. Johan har kommit in på sitt jobb och stormtrivs. Hugo har börjat på dagis och det var varit en lättnad för mig men även en klump i magen över att behöva lämna ifrån sig honom redan. Max utvecklas massor på alla plan men är ännu i stort behov av pussar och kramar. Vi har fixat badrummet som vi var så illa tvugna till och innan jul blev även köket färdigt. Så nog har vi hunnit med en del. Och vi har en hel del i kikaren, men det märker ni så småning om. Vi kan helt enkelt inte ta det lugnt, inte än i alla fall. Men när vi blir pensionärer då jävlar ska vi ta det lugnt, vi ska baka, träna och bara ha det gott med lika mycket kärlek som idag. För nog har jag aldrig älskat någon som jag älskar Johan. Han gör peppar mig till att vara den jag vill vara, han bromsar mig när jag inte glömmer hur man saktar ner farten, han får mig att skratta och han får mig att älska mig själv. Det gör att jag älskar honom så mycket som jag gör. Jag vill vara hans och jag är så glad för att han stod där med rosen för sex år sen.
Idag VABar jag tills han kommer hem och löser av mig, då är det dags att fortsätta med praktiken till tio på kvällen sen lär jag va sådär trött att någon hade kunnat operara bort blindtarmen på mig utan att jag hade märkt det så något hjärtafirande lär det inte bli.... Men ska vi vara så så har vi hjärtadagar alla dagar.
Småkillarna ska dock få presenter såklart, dom får inte drabbas av jobb på konstiga tider! För dom är värda all kärlek hela tiden alla dagar men idag ska dom få liiiite extra trots allt.