Förra nyår tittade jag och Johan på varandra och båda var övertygade om att 2012 skulle bli ett år vi aldrig skulle till att glömma. Men det började inte så bra som vi hade kunnat önska, jag genomgick en hemsk praktik som knäckte mig på alla vis. Jag var berädd att hoppa hela skolan. Men så kom sommaren, jag var tärna för min barndomskompis Cattis, hon var det vackraste jag någonsin sett och dagen var underbar (bortsett att vi höll på att frysa ihjäl under vigseln). Sen började jag äntligen jobbade på förlossningen, BB och gyn och fick känna på luften inom den värld jag drömt om. Mina dagar där gjorde mig än mera övertygad om att det är barnmorska jag en dag ska bli. Under tiden var Johan hemma hela sommaren med småkillarna och hittade på bus. Dock slutade det hela på jobbet snörpligt med att jag snubblade och skadade knät och fick aldrig jobba min sista vecka. Därefter var jag och Johan iväg för att få närvara när Eric och Anna blev makar, även det en makalös dag och kväll. 

Därefter var det våran tur, våran tur att säga ja till varandra, för mig att få byta från Ekengren till Törngren, för oss att fyllas av kärlek, värme och inte minst av glädje över denna dag från början till slut. Nu har det snart gått fyra månader och det går inte en dag då vi inte påminns på ett eller annat sett om saker som vi fick uppleva under våran makalösa dag. 

Resan till Rhodos sen var precis vad familjen behövde. 100% tid tillsammans med all inclusive så vi oss gick det ingen nöd på. Men någon honeymoon var det inte talan om när man reser med två små barn. Så detta kompenserades senare under hösten. 

Direkt när vi kom hem började min praktik på medicinavdelningen, jag fick världens bästa handledare som lät mig utvecklas massor och jag fick åter tron till mig själv efter förra praktiken. Det hela resulterade i att jag sen hoppade i massor som uska på avdelningen fram till jul. 

I oktober åkte jag och Max på en weekend till Stockholm och såg Walking with dinosours, Junibacken och invigningen av Friendsarenan tillsammans med min svåger Niklas som vi även sov hos. Att få en kvalitétshelg med ett barn är något som jag inser nu är superviktigt. 

Därefter har jag kunnat ha spontanlediga dagar med barnen, vi har chillat, tagit sov morgon när det fungerat och all stress har varit som bortblåst.

Mina järnvärden har varit i botten hela hösten men det har jag bara fått leva med och hoppas att de blir bättre till våren....

Julen har varit fantastisk och nu inväntar vi ett nytt spännande år med nya bröllop, massor med bebisar som ska födas och det bästa av allt, så har man aldrig en susning förän efterråt om vad året faktiskt innebar.