Efter att ha pluggar infernaliskt íntensivt denna vecka så har jag idag äran att kunna ha barnen hemma. Vi började dagen med att sätta igång två nya surdeg. Ett till lunchen, ska bli himla himla gott! För det är jag värd. Häromdagen lade jag ut på facebook att jag nu kämpat ner 10 kg på sex månader, det känns så bra! Och det tyckte tydligen alla andra också för över 60 (!) personer gillade det, jag höll på att smälla av, blev så in i vassen glad för att andra gillar mitt slit mot en nyttigare kropp. För trots allt har jag tränat som en galning och ätit tråkigt (nyttigt). Jag är ju en livsnjutare av Guds nåde som älskar allt gott, så här har det kämpats kan jag lova! Men det är så sant som det är sagt "ska man vara fin, får man lida pin". Att träna är mer än helt okej, jag snarare älskar det! Men kosten...... Så tråkigt att det inte är klokt! Dessutom sitter varenda gram på mig som klister, min kropp är så sjukt snål, vill aldrig tappa några gram sådär utan snarare hamstrar bara jag tittar på en kanelbulle.... Men nu har det gett resultat och jag är stolt! Men det är 5 kg kvar tills jag nått målet, men det får ta sin tid. Min tanke är ingen stress och press.
 Men nu är det påsk och hemmet är pyntat och likså barnen, med rosiga kinder och prickar är vi redo för dagens påskkärringsmarsch. Max är superladdad, Hugo tycker att kläderna är roliga men inte mer än så.

Vi kör all in på alla färger och pynt och barnen är så stolta över sitt egenplockna ris som tog oss två timmar att hitta.