Jag är helt slut, vill bara sova. Men pga praktiken går det först och sen sover jag. Resten av familjen är krassliga. Så runt åtta tystnar vårat hem numera.... Dessutom ser lägenheten ännu ut som Jerusalems förstörelse så då kan man lika gärna sova.... Där med är det tyst här. Så när jag vaknar igen vaknar även bloggen.

Jahaja.... Första dagen på nya praktiken, nu är det på äldreboende. Personalen är toppen men jag kan svära vid mitt liv att jag aldrig kommer jobba som ssk på ett äldreboende. Det saknas fart, trots att vi hade fullt upp hela dagen. Min ssk är en helt underbar ssk och en sådan som jag önskar att alla fick bli omhändertagna av när det är våran tur att flytta in på hemmet. Så där har jag dragit en riktig vinstlott. Idag har jag bara gjort ssk jobb, imorgon blir det mer usk jobb och på eftermiddagen ska jag vara med och ronda. Spännande! Tydligen ska det vara en bra doktor som gillar att undervisa, så det ser jag fram emot. Så även om denna bit inte min grej så är det värt det i det långa loppet! (och så illa är det inte heller för den delen)

Ikväll poppade ett gammalt galet minne upp. Kvällens huvudperson i Så mycket bättre var E-Type. Och när jag såg honom komma jag att minnas en natt för en herrans många sen på Gutekällaren då han skulle spela. Jag och Matilda hamnade rätt som det var då han kom gåendes över golvet och gav oss båda kramar, en sån regäl kram att när jag andades kittlade hans hår långt ner i lungorna på mig. Det var så konstigt. Sen bjöd han bara oss två på öl som han beställde fram till scenen. Och som ni vet, jag tycker inte om öl så där stod jag med min flaska. Men det blev flaskorna för han insisterade att vi skulle ta fler och fler och fler, till slut var hela famnen full, Matilda var helnöjd, själv visste jag vad jag skulle göra med mina. Jag ringde min syster Julia och skrek i telefonen att hon skulle möta upp mig. Ni skulle ha sett hennes min när hon såg mig med all öl och när jag berättade var de kom från. Ett riktigt kul minne! En annan gång dansade jag som en galning med honom på vip rummet på samma ställe, hahaha! Det var en rolig och konstig tid! Och nu vet ni min relation till partymonstret E-Type.

Och såhär såg det ut för en liten stund sen hemma hos oss. Det går framåt med rasande fart kan jag lova, bygg"gubbarna" är verkligen hur duktiga som helst. Märks att de kan sin sak. Dessutom är dom trevliga, stor bonus för en pluggtrött student som gör allt för att rymma från skolböckerna för en stund.
Men rörigt är bara förnamnet, men till natten ska det förhoppningsvis redan vara lite ordning på torpet. Jag och Johan ska skruva i alla lådor och luckor och sånt kul natten lång. Sånt gillar jag! Jag gillar det för att man kan fort se en förändring, sega pillsaker är inte min grej. Men som sången lyder "det blir alltid värre framåt natten" så är det bara att önska att det inte gäller oss just idag. Vi behöver flyt och vi behöver få känna att vi klarar detta tillsammans.
Så sen vet jag inte om jag tänker bjuda på fler bilder innan allt är färdigt, väggarna är kaklade, vitvarorna på plats, tapeterna hängda och lamporna lyser. Då får ni se allt i sin helhet och glädjas med mig över hur fint det kommer bli hemma

Ikväll kan jag tacka mamma och pappa för två saker speciellt. Jag vill tacka för maten som de bjöd på och därmed räddade ännu en kväll för oss. (idag har byggaren lyst med sin frånvaro....) Efter maten åkte jag med mamma till en föreläsning om genuspedagogik. Än en gång inser jag varför jag inte ser mig som en revlutionär med Max långa hår, hans dockor och pysselsaker. Det är för att mina föräldrar dukade upp hela smörgåsbordet till mig och mina systrar, vi var med på allt. När pappa bakade bullar och bytte däck. När mamma sydde gardiner och betalade räkningar. Överallt var vi med och aldrig fick jag höra om direktiv om hur jag skulle vara för att jag har snippa. Jag klättrade i träd och lekte med dockor, jag spelade fiol och lekte med lego, dansade och byggde kojor. Jag gjorde det jag tyckte var kul. Likaså gör jag nu med mina söner, de ska få testa på allt och de ska ha de kläderna som de är bekväma i och som framhävar deras personligheter. Allt detta gör jag omedvetet men ändå medvetet. Jag (och Johan) tycker det är viktigt att dom ska få hitta sig själva utefter vem dom är och inte vilka samhället vill att dom ska vara.

Jag fick testa på allt och ändå har jag valt "kvinnliga" sidan i mycket av det jag uppskattar i livet och inte minst det som ska bli mitt framtida yrke. Sjuksköterska, kan man hitta ett kvinnligare yrke? Speciellt inte barnmorska som jag ska bli. På fritiden som tonåring hittade jag mig själv i dansen och i fiolen, hallå?! Jag har långt hår, sminkar mig och är nog utåt sett kvinnlig som få. MEN jag är Clara och kvinna och skulle lika gärna kunnat vara man och jag är övertygad om att jag hade uppskattat samma hobbies då för det är inte könet som gör personen, det är själen, det där vi inte kan visa ens om vi sprätter upp människan och letar med lupp, men den finns där och är ack så viktig. Så ändra aldrig på mig, jag är den jag är och jag vill vara som jag är. Och nu vill jag ge samma övertygelse till mina sönar om att de kan välja vilka de vill vara och de ska känna makt över sina liv, makt att ha kunskap om genus och förstå varför folk fungerar som de gör. Måtte det bli en fortsatt tradition som de en dag överför till sina barn.


En aktiv morfar som njuter av sitt barnbarn. För nog kan en morfar också vara en kramgo filur!

Just nu längtar jag bort från mitt hem som är en enda röra, från skola, kyla och dis. Tillbaka till värmen och lugn och ro. Eller iallafall att köket ska bli färdigt.......

Mitt rara lilla harmoniska fina lilla barn som endast vill sitta och läsa böcker, prata politik och frågar om inte mamma och pappa vill sova en hel natt utan att han stoppar upp sin bak i mammas ansikte. Nja inte riktigt så, han är en ligist av guds nåde! Han klättrar på allt, vägrar förstå att han bara är ett år, skriker, bits, slåss och har ett tempramet som inte liknar något. Men i samma veva så är han nog även den näst gladaste (Max är den gladaste) unge jag vet, han kan inte gå normalt utan dansar fram, han pussas och kramas och har humor och får alla att skratta. Jag har bara inte hunnit med, om en månad är min bebis 1,5 år! Jag som ännu kan känna hans rörelser i min mage när jag tänker tillbaks. Min lilla lilla Hugo Boss


Här ligger jag och klurar på saker jag ska hitta på bara jag lärt mig att gå, den listan kommer bli lång och mamma och pappa kommer smälla av ett par gånger varje dag!! Höhöhöhö!!

Jag har sovit som en kratta inatt. Ville inte alls gå upp idag, men nu är barnen på dagis och jag sitter här för att plugga. Under tidern hör jag rörmåkaren och snickaren i köket som flyttar rör så att dom nya skåpen ska fungera. Jag säger bara Y E S!!!! Äntligen!

Så idag hyllar jag snickare och rörmåkare som är hemma hos oss och är början av slutet på denna kökshistoria! Hurra hurra hurra hurraaaaaaaa!!!

Dagen började så bra, alla glada, laddade för veckan som komma skall. Nu skulle köket bli klart! Trodde vi....... Men så blir det tydligen inte och jag är hur besviken som helst. Allt skulle vara färdigt till första advent, men tydligen inte. Jag vill bara gråta!

(jo så fjantig är jag just nu, för det är sålagom kul att ha sitt hem som arbetsplats när hela hemmet är upp och ner och man ska leva med två små barn. Trodde verkligen inte att det skulle bli såhär.... snyfft... Vi som skulle baka lussebullar och äta tomtegröt i nya köket på söndag med stjärnor i fönstret, nu får vi sitta och trängas i vardagsrummet som är överfullt med prylar..... snyfft igen.......)

Vårat kök är trasigt här och var, man skär sig på det och vi behöver mer bänkyta och större kyl och frys. Och inte tala om ugnen som varit halvkass. Och då har vi inte pratat om det estetiska. Huuuuu, jag hatar det. Så är det bara. Så vi har plockat ihop ett kök som passar oss precis så som vi vill ha det. Men det kräver mycket tålamod måste jag säga. Men den som väntar på något gott (väntar alltid för länge.......).



Vi var berädda på att det skulle bli många kartonger vid leveransen men att det skulle bli så många hade jag aldrig kunnat tro. Vi hade innan dom kom med de första vitvarorna flyttat Hugos säng till Max rum och skötbord och hans byrå fick flytta till vardagsrummet och i samma  veva som varorna kom började även kaoset. Vi byggde först ihop garderoben till vårat sovrum för att få något klart, det visade sig vara ett bra drag.



Steg två var att skruva ihop alla skåpen och det gick som en dans så på en kväll fick vi ihop nästan alla. Som sen fick flytta tillbaks in i Hugos rum. Och igår rev vi ner hela köket som vi även sålt för en liten peng på Blocket, mest för att få någon annan att köra bort det, samtidigt som vi fick pengar för det, win-win. Hihi! Men nu då?? Ja nu har vi compackt living i vardagsrummet kan vi enkelt kalla det. Vi äter här, tittar på tv, byter blöjor, bråkar och försöker överleva dessa dagar. Jag hatar när det är oordning och längtar nu efter att allt ska bli färdigt, tapeterna hängda, skåpen satta, nytt golv, nya fina vitvaror och ett avslutat kapitel som jag länge längtat efter att få avsluta. Och imorgon börjar första steget då vi lämnar över ansvaret till proffs, nog kan vi skruva ihop skåp men att sätta upp dom, nja...

Fortsättning följer....

Så finns det någon som vill bjuda oss på middag i veckan tackar vi och bockar, vi tar gärna med mat bara vi slipper sitta här med våra två kokplattor som vi fått låna....

Idag är jag sjuk, har ont i bröstet och kan bara lugga här och vila. Då passade jag på att se Kalla fakta om dagis. Tråkigt nog kände jag igen lite av det som beskrevs, oron över att personalen en har tillsyn över barnen, framförallt Hugo som är totalt opålitlig och klättrar på allt och rymmer varannan sekund, samtidigt som han stoppar allt i munnen och bits när han saknar ord. Jag har bett dom att mer eller mindre punktmarkera honom, men jag får ingen reaktion från personalen. Hemma kan vi inte lämna honom ensam en minut som han är just nu. Jag är rädd att han ska skada sig eller skada något av barnen. Han är förliten ännu för att prata förstånd med och jag är helt övertygad om att det kommer gå över men just nu behöver han ha två extra ögon på sig hela tiden. Och Max sen, i våras när jag skulle hämta honom en dag blev han knuffad av ett annat barn ute på gården så att en bit av hans ena framtand gick av. Sånt händer. Men det var just det att trots att jag stod där och såg han falla så sa en av fröknarna "jag såg när han ramla, det var ingen fara"??? Är det ingen fara när ett barn ramlar rätt på ansiktet och slår av en bit av en tand?? Eller som nyligen när han klämde ett finger så illa i ytterdörren på en stoppsten som provisorisk legat där sen Max började på dagis. Han fick en stor blodblåsa och en blånagel av värsta sort och han har så ont i sitt finger. Direkt beställdes ett riktigt dörrstopp, men det var som först efter skadan, hela dörren saknar klämskydd, där Hugo bl.a. klämt sin hand. Men jag har fått fråga om de anmält olyckan, vilket dom inte hade och jag tror inte att dom är dom enda som struntar i att anmäla när barnen skadat sig. Så jag är inte alls förvånad över de hemska rapporterna som kommit fram om brister på dagis, våra barn borde skyddas lika bra på dagis som hemma. Och visst tusan hände olyckor hemma också för barn är människor och människa betyder sårbar. Så så enkelt är det med det men jag so förälder ska vara trygg när jag lämnar ifrån mig det dyrbaraste jag har, alla dagar. Ja just det han rev upp sin lilltå mot en dörr också nyligen som inte var så fint det heller..... Ja ja listan över skador på dagis får man nog helt enkelt räkna med att den fortsätter i samma sorgliga fart....

Just nu hatar jag skolan och allt vad artiklar och sånt skit heter.

Jag brukar inte va en av dom som köper "årets julklapp" och jag tänker absolut inte göra det i år heller. För i år ska vi tydligen ge bort en matkasse! Snark! Nej fy, dom som hittar på årets julklapp måste verkligen haft id'etorka. En matkasse?!! Nog för att dessa kassar är smarta och uppskattade av många i vardagen men vill man inte ha något annat än mat i julklapp. Jag älskar att köpa presenter, få göra andra glad men jag kommer dock aldrig köpa mat till mina nära och kära, nej då bjuder jag dom hellre på något gott som vi kan äta tillsammans!

Kan ni gissa vem det är på detta kort?

Ikeaköket skulle komma idag mellan 16-21. Men mitt i mitt besök hos min kognetiva terapeut ringer mobilen och det visade sig att dom redan var på plats.... Och min skapelse va många kartonger dom konkade upp!! Hela Hugos rum är nu fullt och då inväntar vi ännu kylen och micron.. Men min sjukt händiga sambo byggde ihop garderoben till vårat sovrum och det blev så fint att jag nästan grinar (men bara nästan!) Jag är nu kär i den och mina kläder likaså. Så nu kan ni gissa vad vi ska syssla med de kommandes kvällarna och helgen som väntar. Skruva, skruva och SKRUVA!!! För nästa vecka ska köket upp och det kommer bli sååååå fint att det är inte klokt, som jag längtat!

Idag, ÄNTLIGEN kommer vårat nya kök och lite annat smått och gott! Mellan 16-21 kommer det. Det ska bli såååå spännande! Som vi längtat. Så nu ska det skruvas kan jag lova!

Det är inte klokt! Nu ligger jag här på akuten IGEN men denna gång med ont i bröstet. Proverna såg alla bra ut.... Utom ett.... Det provet som skulle se bra ut och säga att jag INTE har en propp i hjärtat eller lungorna..... Det är ju för fan sinnessjukt att jag inte bara kan få en sketen förkylning som alla andra utan istället gång på gång få sånt här!! Så nu väntar en röntgen för att utesluta allt farligt. Jag hatar min kropp och snart vågar jag knappt berätta om allt jag råkar ut för av rädsla att folk ska tro att jag hittar på för vad är sannolikheten att på en månad få först något liknande en stroke och några veckor senare hjärtat. Suck.... Bläää.... Jag ska ju fria alla pappor idag!

Eller hur var det nu?!! Nu har jag gett upp, jag kan inte somna om. Det gör för ont i både bröstet och livmodern. Igår trodde jag att jag fått kärlkramp, nu tror jag att det är medicinen som jag inte tål.... Måste ringa 1177 och ta mig ett snack med dom igen. Jag kan ju inte andas en när det onda sätter till, fy helvete va ont det gör!! Varför kan jag aldrig få va bra???? Jag är värdelös på att må dåligt! Dessutom tar det massor med värdefull tid, som igår när jag skulle plugga så låg jag i sängen hela eftermiddagen istället och hade ont.....

Jag som hade såna förhoppningar på denna dag men oj så det sket sig! Blä.... 1. Vaknar med ont i magen som jag haft ett bra tag, därför var jag igår och tog ut hormonspiralen och hoppades på att smärtorna skulle försvinna då.... Men som det måndagsbarn jag är så borde jag inte ha hoppats på för mycket. Med feber idag fick jag en tid på gyn... Inflammation i livmodern = starkt antibiotika de kommande tio dagarna. Yey!!! Suck.... 2. Vi fick första leveranserna till det nya köket, hade varit skitkul, OM det inte vore så att hällen var sprucken i tusen bitar och de lämnade av varorna innan utsatt tid så jag kunde inte ens prata med budet.... Men det kommer en ny hel senare kommande vecka. Dock tar detta energi i onödan. 3. Varken giftemål eller ens ett mjäkigt frieri fick jag på denna ytterst speciella dag. Jag som är siffernörd så det skriker om det och älskar att somna 22:22 (förutom ikväll för att jag är arg), önska något 11:11 och så vidare.... Så är jag jämt, överallt! Men inte fan blev med fru idag för det! Så den dagen han frågar kommer jag säga nej bara för att jag tänker inte säga ja bara för att det just den dagen passar honom! Så det så! Då går jag hellre ogift! Har jag gjort det i 28 år är det inga problem att göra det några år till! 4. Max sover tydligen i middag på dagis längre, resultatet blir att han grinar ihop totalt vid halv femtiden och hela familjen blir upp och ner. Hugo klättrar på ALLT hela jävla tiden, men är glad sålänge ingen säger till honom. Så med andra ord blir han arg ca 2000 gånger på dag. 5. Johan som under veckorna kan titta på värdelösa program ville ikväll gå och sova vid nio.... Say no more...... 6. Mina kläder väntar på sin kommande garderob, nu ligger dom över halva lägenheten och dammar.... 7. Känner att jag har gått upp i vikt nu när jag varit hängig de senaste veckorna. FAN! 8. Har en eximinationsuppgift som ska vara inne på söndag kväll som jag inte alls är färdig med, så jag kommer behöva sitta med den i helgen. Åååh va jag längtar, eller hur var det nu?? 9. Tvätthögen växer fortare än Johans skägg, ibland tror jag att han verkligen laddar för att få vara tomte. Nu har han inte stubb längre utan SKÄGG! :S 10. Det är nu så kallt ute att jag får astmahosta så fort jag sätter ut en fot och lär väl ha så till mars..... 11. Och just nu är det skit att det dröjer hundra år till detta datum kommer upprepas. Nej nu sätter vi punkt för denna skitdag. God natt!

I söndags grillade vi på strandpromenaden, vi njöt av löven som föll hela tiden och vi njöt av att få bara vara och känna livet. Jag mysade runt i mina älskade nya stövlar.

Imorgon har jag sista dagen på min praktik på vårdcentralen. Jag kommer sakna dom alla! Dessa dagar har gett mig massor av kunskap och trygghet. Jag kan så mycket som jag inte hade en aning om att jag kunde. Tänk att JAG kan ta venprover, ge injektioner, klippa stygn, lägga om hemska hemska sår, ta EKG, kunna prata och vägleda gamla människor och vara ett stöd för dem och dela deras mediciner i dosetter. Ta hundra blodtryck på en dag och gud vet allt. JAG har gjort allt det där! Det har varit såååå kul! Jag vill inte sluta. Men jag känner ändå att det är inte där jag hör hemma och jag längtar nu efter mer kunskap!
  
Jag är förvånad över hur sjuka alla är hela tiden och vikten av att träna. Att det är nu gott folk vi lägger grunden för hur vi kommer må som gamla, vi kan påverka! Jag gillar att kunna tänka så, slumpen är inte min grej.

För övrigt gick tentan skit, den var knepig och jag snurrade till det. Helt enkelt jag fixar just nu inte flera stora saker på samma dag... Först en Hugo som snurrar i sängen och sparkar på mig halva natten. Sen var den en full dag med nya moment på praktiken som avslutades med ett Sårforum nere på sjukhuset som satte sina bilder på näthinnan kan jag lova. Fy fan! Det finns sår som är riktigt otäcka. Därefter åkte jag till tentan.... Behöver jag säga något mer? Dessutom lånade jag ut min favoritpenna till en annan sköterska på forumet, den som jag skulle skriva tentan med och när tentan började stod det bara Error på min miniräknare..... Då var det skönt att få komma hem sen till mina älsklingar, för det finns nog ingen som har så härliga barn som jag. Dom är små solar båda två.

 

Natten har varit värdelös, Hugo har snurrat i våran säng. Nu väntar en heldag på praktiken och sen måste jag gå tidigare för att skriva läkemedelsberäkningstentan som kräver alla rätt för att bli godkänd, förra gången föll jag på ett läsfel.... Känner att mina odds inte är dom bästa just nu med allt runt omkring. Men jag gör ett försök iaf.

Vad passar hösten bättre till än en blåbärscheesecake? Den var enkel att göra, hur god som helt och räcker till ett helt kompani.

Kexbotten

300 g digestivekex
150 g smör

Cheesecakesmet

600 g philadelphiaost
2 1/2 dl kesella 10%
1 dl strösocker
1 dl majsstärkelse
2 tsk vaniljsocker
3 ekologiska ägg
1 dl vispgrädde
200 g vit kvalitetschoklad
1 1/2 dl färska blåbär (eller frysta)

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Krossa kexen fint i en mixer och blanda smulorna med smält smör.
3. Tryck ut kexblandningen till en botten i en teflonform med löstagbar kant, 24 cm i diameter.
4. Förgrädda bottnen i mitten av ugnen i cirka 10 minuter och låt svalna.
5. Vispa philadelphiaost och kesella krämigt i en skål.
6. Blanda i strösocker, majsstärkelse och vaniljsocker.
7. Rör i ett ägg i taget och sist vispgrädde.
8. Bryt chokladen i bitar, smält den i ett vattenbad (i en skål över kokande vatten) och blanda ner chokladen i smeten.
9. Häll smeten över kexbottnen och strö över blåbär.
10. Grädda kakan i mitten av ugnen i cirka 40 minuter.
11. Täck den med aluminiumfolie när den blivit gyllenbrun, så att den inte blir för mörk.
12. Stäng av ugnen och låt kakan stå kvar i eftervärmen i cirka 30 minuter.

(Receptet har jag rätt upp och ner snott från Leila Lindholm)

Idag är det fullt schema från början till slut, två kalas och en trevlig promenad på stan med släkt som annars bor på fastlandet. Och inte att glömma, det väntar ljuständning på gravarna. Imorgon ska jag vila, det ska jag faktiskt!

Andra dagen på praktiken är gjort och jag kan bara säga att jag har kul och lär mig massor!! Det är sprutor hit, blodtryck dit, anding blandat med EKG. Idag hade jag till och med mitt första egna möte med en patient, mycket spännande att kliva in i den rollen. Ikväll blev den där efterlängtade promenaden genom stan, vi passade på att posta en massa saker vi sålt på tradera som blivit flera riktigt lyckade affärer! Så kul så! Det var verkligen en härlig kväll för en promenad genom stan, jag älskar verkligen innerstan, den inspirerar mig och gör mig lugn. Det bästa är att affärerna är stängda så då träder alla detaljer fram med sina historier. Båda gamla som funnits i alla tider men även minnen man skapat själv, som när jag och min vän Petra på väg till krogen en iskall natt blev stoppade av polisen mitt på gatan. Fulla och glada fanns ingen tanke på att man inte fick dricka alkohol på allmän plats, då hade vi tur att de vänliga konstaplarna ville påminna oss om detta. ;) Den iskalla natten glömmer jag (bitvis) aldrig, det var kvällen jag hittade en tvättäkta prins på dansgolvet. Det ni!! (huvudvärken är bättre idag igen, men vågar inte hoppas på för mycket)

Till en början, det blev ingen promenad igår. Jag somnade..... Och vaknade för en timme sen av Hugos kissiga stinkandes blöja i ansiktet.... Flyttade honom och insåg att jdet stod välling på schemat, sen vilade vi en stund till. Vilket nog var tur... Men nu är jag vaken och ligger här och njuter av att känna mig utvilad. Idag ska jag ha VFU på lab, med andra ord ta prover på folk, samt att vi ska ha mottagning idag. Igår hade vi mest hembesök. Tror att jag kommer få lära mig massor idag! Hoppas bara att huvudet håller hela vägen....