Nu sitter jag här på båten igen, utan familjen och på väg bort från allt jag vill vara hos och vid. Dessuto klämmer det ner sig en tant vid min sida och hon luktar gamla plåster så det kliar i min näsa. Nä jag känner mig som Kristina i utvandrarna när hon bara längtar hem hela tiden.... Det enda fina är att jag ska bo hos Annie och hon har lovat mig en promenad ikväll.