Jag har skrivit om detta bröd tidigare men det är så sjukt gott så det är värt att nämna igen. Det är perfekt att ta med sig på utflykt eller bara bjuda på hemma. Jag som älskar bröd är i paradiset när Johan får för sig att baka detta, det är sött, salt och helt enkelt ett säkert kort om man vill lyckas med utflykten.

Ingredienser

Brödet:
25 g färsk jäst
0,5 kg vetemjöl special
3 dl fingervarmt vatten
1 msk socker
1 msk havssalt
Mjöl till utbak

Innehåll:
10 skivor parmaskinka
8 stora ägg
2 mozzarellaostar
2 nävar nyriven parmesan
2 nävar färsk basilika
Soltorkade tomater i olja
Olivolja
Salt
Nymalen svartpeppar

Gör såhär:
Sätt på ugnen på 180 grader.
Koka äggen i 8 minuter och skala dem, de kommer att bli som hårdkokta ägg i slutändan så koka inte mer än 8 minuter.

Lös upp jästen i vattnet, tillsätt salt och socker. Rör ner mjölet med en gaffel.
Lägg upp degen på ett mjölat bakbord och knåda degen väl.
Kavla ut ena degen tills den är 15-20 cm lång och 1 cm tjock.
Fördela ut parmaskinkan på degen, placera äggen ovanpå skinkan i en rad på längden av degen. Skiva mozzarellan och fördela över äggen, riv över parmesan och basilika. Strö över soltorkade tomater. Salta och pappra.
Rulla ihop degen på längden, kläm ihop kanten och vrid ihop degen till en krans.
Stryk olivolja över brödet.
Grädda i mitten av ugnen 35 minuter.

Sen är det bara att bädda in den i några handdukar så den håller värmen tills det är dags att avnjuta allt det goda.

Ingen sommar utan detta bröd, så är det bara.

Det är lördag natt mitt i sommaren och här ligger jag i min säng och är orolig och kan inte sova... Orolig för Hugos dagisstart. Fy fan vad jag kommer sakna den lilla ligisten! Och hur ska jag klara att lämna över honom till dagis om några veckor? Tänk om han inte är redo alls för dagis? Och tänk om dagis inte är redo för Hugo, killen som står på bordet så fort han får chansen, äter allt han kommer över och älskar sina föräldrar över allt annat! Hur fan ska detta gå?! Jag vill bara hoppa skolan nu och vara hemma med honom ett tag till, tills han kan prata för sig och förstår orden "mamma kommer och hämtar dig efter mellis", istället för att se mig som den stora svikaren som jag känner mig som. Men jag kan inte lämna min plats i skolan, gör jag det kommer jag kanske aldrig mera in igen. Och jag vill att mina barn ska ha en mamma som trivs med sitt jobb och det skulle jag inte göra som vikarie på dagis och skolor. Så detta blir det bästa valet i längden, men just nu skär det i bröstet av oro. Han är ju så liten. Jag älskar verkligen att kunna vara tillsammans med min familj. Tillsammans mår vi bra. Så i den bästa av världar hade både jag och Johan varit hemma med småkillarna och bara trivts. Men det är inte den bästa av världar vi lever i och jag får helt enkelt acceptera att så är läget. Och nu njuter vi av varje dag vi har tillsammans. Men dagis... Ett ont måste... Så känns det nu. Vi måste bara överleva denna stora omställning både jag och Hugo. Max längtar efter att få ta med sig Hugo till dagis och jag är mest tacksam för att de kommer gå på samma avdelning. Då Hugo kan känna trygghet och kärlek i Max och tvärt om. För de älskar verkligen varandra och vill vara nära varandra. Nu väntar jag på att Hugo ska gny till i sin säng och vilja komma över till oss och sen höra Max fötter i vardagsrummet när han kryper ner i sin säng inne hos oss. Och sen på morgonen krypa upp till oss andra för att väcka oss med pussar. DET ÄR LIVET!

Här är jag med Julia när hon bara var någon vecka gammal.

Idag fyller min lillasyster Julia hela 26 vårar! Det ni! Kan inte riktigt förstå det med tanke på att jag bara är 25.... Så känns det iaf. :)
Men idag är det Julias dag och jag är glad att hon har blivit en så mysig del av min familj. Hon bryr sig om mina småkillar och de älskar henne precis som jag. Så stort grattis till Julia idag!! Hurra hurra hurraaaaa!!!

Sommaren verkar inte vilja vara sådär varm och solig som vi hoppats på men vi deppar inte för det inte. Vi drar på oss kläder efter väder och jag måste säga att det finns inget mysigare än att få ta denna lilla kille i handen och gå en liten sväng. Han är helt ljuvlig just nu. Dessutom smälter mitt hjärta när jag får dra på honom mina gamla gummistövlar och min sydväst. Så nu bjuder jag på en bild av den sötaste ungen som finns på denna ö.

Familjen har bakat blåbärsbullar idag och gissa om dom blev goda?!! Jag önskar att detta var en luktblogg så ni fick känna doften som spridit sig här hemma. Bullar är kul att baka för man kan variera dem precis hur mycket som helst. Denna gång blev det med blåbären vi plockade häromdagen.


Godare än såhär blir det inte!

Vi bakade pizza och du milde va gott det var! Det får det bli snart igen!!! Mer pizza åt folket! (dels för att det är så sjukt gott, men också gör att det är så kul att baka!)

Nu för tiden känner mig mig tillpiffad när jag borstat tänderna, hade deo och läppsyl på mig. Tiderna har ändrats kan man säga.... Jag som alltid smikade mig, gillade att pyssla med naglarna och såg till så att jag gillade mitt yttre. Men så hände något.... Jag fick barn och jag som aldrig skulle falla i den fällan klev i jätte fällan Allan, jag blev lat och prioriterade bort allt vad egentid heter. Men så kom jag på igår att jag förtjänar att få vara lite sommarfin jag också. Dessutom så bjöd svärfar mig på ett glas rosé igår och jag var inte den som tackade nej. Jag älskar att inte vara gravid denna sommar och jag älskar mina fina naglar!

Så vi ses på stranden! Med sand mellan valkarna och iskallt vatten i håret så njuter vi av allt det härliga tillsammans.

Det finns dagar som inte är riktigt lika glada som alla andra, idag har jag en sån dag. Haft en i huvudet hela dagen, men ´det fick inte hindra familjen hurtig att åka till skogs för att plocka blåbär.


Och ikväll vid datorn hittade denna gamla bild, jag ser ut att vara den gladaste personen någonsin som fått sitt huvud spräckt. Det var under en övning med räddningstjänsten och jag och en kompis skulle sitta i en brinnandes bil. Vi hade så kul och vad vi larvade oss. Vi tänkte åka till apoteket och köpa ett paket treo bara för att se vad de skulle säga. Men så vart det inte. Så ikväll fortsätter jag ha min huvudvärk på samma pissiga sätt som dagen som varit. Hoppas att det känns bättre imorgon.

God natt!

Everything!! Efter dagens cykeläventyr i regnet med hela familjen så har det bakats och ikväll vankas det hemmagjord pizza med egengjord tomatsås. Småkillarna är harmoniska och jag och Johan lika så. Så nu drar vi på Rönnedahl medan saffrans skorporna har sina sista minuter i ugnen.

Idag har familjen varit på Kneippbyn och bara haft kul tillsammans. Vi gjorde allt som vi tänkas kunna göra. Bästa stunden var när vi alla fyra såg Pippi-teatern. När vi gick hem myntade vi ett uttryck för dagen..... "den som inte sett Claras trosor idag har inte varit på Kneippbyn"....... Som vanligt hemma på morgonen letade jag efter något bekvämt och snyggt att ha på mig. Till slit blev det en klänning. Den är både bekväm och snygg när man går helt vanligt OCH det är vindstilla, vilket det INTE var idag............ Så överallt åkte klänningen upp så man kunde nog se naveln på mig. Och var det inte vinden så skulle jag plocka upp Hugos napp, dricka eller solhatt och då visade ändan för hela Täby, vilket en piffig mamma skrek i en av köerna "Men hela Täääääby är ju hääär!" + alla andra. Till en början skämmdes jag som fan men efter några timmar så Borg det mest ett "oj då!" och inget mer med det. Så vad lärde jag mig av det hela?? Ja det kan man undra..... Ta byxor nästa gång och gula Björn Borg trosor kan verkligen roa ett belt lunchhak.......

avnjuter ett glas medan maten väntar på att få ätas. :)

Ikväll satt hela familjen på balkongen och åt hemmagjord glass medans det smällde utanför. Då älskar jag våran balkong, att man bara kan dra för alla fönster och sitta centimer från regnet som vräker ner. Max hade verkligen mysrys känsla i kroppen.
Dagen spenderades på Tofta, mycket sol och mycket bad. Precis som det ska va.

Nu sitter jag här och försöker plugga igen en uppgift som jag inte lyckades få ihop under våren. Bröstet gör ont precis hela tiden, men jag måste få det ur världen. Det bara är så......

Loppisar är smarta, roliga och spännande. Man hittar saker som man aldrig skulle hittat annars och man kan fynda. Jag fyndar i perioder på loppisar. Men sommarens bästa fynd måste vara denna lilla öppnare som jag hittade på en halvapriset loppis, så jag betalade hela 2,50:- för den. Visst är den söt?!!

Och vad gör man en dag som denna när stranden får vänta eftersom att vädret vill att vi ska vara inne och mysa. Mitt tips är att passa på att ta vara på alla körsbär och gör marmelad med vaniljsmak. Det är hur enkelt som helst dessutom.

Så kärna ur bären, väg dem och dela en vaniljstång och dra ur fröna med en kniv men lägg sen även i stången.
Låt blandningen koka upp tillsammans med lika delar socker med pektin. Följ instruktionen på sockerförpackningen och sprita sen burken som marmeladen ska ligga i innan marmeladen hälls upp.
Kom ihåg att ta ur vaniljstången så den inte följer med ner i burken.
 Låt sen stå i kylen ett dygn innan man kan provsmaka den.

Ja vad skriver man efter ett inlägg som förra... När man slängt upp sitt sanna jag inför hela världen. Och sen få så fina svar gör att jag mår aningens bättre. Men de senaste dygnen har Hugo varit krasslig, han har haft feber och gnällt som tusan, så idag fick vi åka till barnmottagningen för att kolla upp honom, lite röd i öronen och halsen var allt, så nu blir det till att fortsätta med alvedon som läkaren sa. Men det är inte direkt solsken ändå, varken på himlen eller i Hugos sinne, han gnäller vidare så vi lämnade nu Tofta för att åka hem till lägenheten i stan. Och sommarstuga i all ära men lägenhet är fan inte dumt det heller!
Så nu när killarna somnat ska jsg och Johan se någon film som Johan hyrt och bara slappa, för är det någon som får mig att känna lugn så är det Johan. Så jag tackar min lyckliga stjärna att jag har denna underbara trygga man vid min sida varje dag. Han torkar mina tårar när jag gråter, peppar mig när jag tvivlar på mig själv och skrattar med mig när jag har mina fina stunder. Helt enkelt, jag älskar min Johan!


Mannen som älskar mig i nöd och lust.

Det är inte bara Jesus som så vackert återuppstår utan även jag och bloggen......








Suck.....



Var ska jag börja..... Allt började med att jag helt överlycklig kom in på skolan i januari och sen gick allt utan att jag hann med att blinka. Det var massor med plugg, barn som inte ville sova, borsta tänderna, gå till dagis, äta upp eller hade bajs upp till öronen, samtidigt som jag försökte komma i form och vara en lycklig kvinna mitt i livet. Men livet blev lite väl mastigt.... Så när jag fick halsflussen från helvetet strax innan tentan gick all luft ur mig. Inget var kul längre. Jag tänkte att det går väl över när sommarlovet skulle träda in men jag blev bara ännu mera trött och ännu mera ledsen. Jag kunde gråta i filen på morgonen och på toan och vid tvn och i sängen och i bilen. Överallt grät jag. Dessutom började jag få mer och mer ont i bröstet, så pass ont att tårarna rann.
   Jag förstod inte vad som var felet, jag var ju lycklig....  Men eftersom orken var lika med noll bestämde jag mig för att ringa vårdcentralen, dom kanske hade något knep för trötta mammor. Där mötte jag en läkare fort satte diagnosen - deprimerad på mig. Jag? Deppig? Jo kanske... Eller?!! Vi pratade länge och hon var precis sådär som man vill att en läkare ska vara när man inte bara söker för halsfluss, hon kunde lyssna. Dessutom fick jag veta att det onda i bröstet är panikångest. Jag??? Panikångest???? Va???? Men när hon satte ihop det jag upplevde med hennes så blev svaret panikångest. Bara ordet ger mig ont i bröstet och jag får svårt med andningen så hon hade nog rätt även där.
Resultatet blev att Johan gick hem från jobbet och tog hand om killarna så jag slapp ansvarsbiten över dom. Där lättade massor. Sen så har vi dragit ner på tempot och jag ska vila varje dag då jag inte har killarna i min närvaro. Det går väl sådär.... Men jag går framåt och jag har nu fler bra dagar än dåliga och nu gråter jag bara en gång om dagen i snitt.
Jo jag är nog lite klen, men livet som småbarnsmamma är fan inte så lätt alltid. Oavsett om man studerar eller inte, men jag kan lova att det gör inte det hela lättare....
Och så idag tog jag beslutet om att jag tänker inte bara skriva om när jag mår bra i bloggen, det är fler med mig som kämpar med vardagen och det är sanningen. Jag vill skriva om sanningen (och cupcakes) och inget annat än sanningen.

Så nu gör jag som Jesus återuppstår och hoppas på det bästa för även om livet suger ibland så finns det så förbannat mycket bra också.


Slutligen vill jag tacka för fina kommentarer innan, ni anar inte hur glad jag blev.

Det är med sorg jag skriver dessa rader må ni tro. Men sen ett tag tillbaka har jag grubblat på vem jag skriver för och hur personlig jag ska vara på bloggen och vem fan bryr sig om vad jag vräker ur mig. Så jag tror att jag ska sätta lås på min dagbok och fortsätta att bara skriva för mig själv om den jag verkligen är. (trots allt har jag med tiden lärt mig att allt passar sig inte att skriva i en blogg) Men jag kommer sakna er! Jag har verkligen gillat att skriva och ha en kul respons med massor av människor som jag känner såväl i verkliga livet som de som jag lärt känna via bloggen.

Just nu mår jag inte så bra, som ni kanske märker och en vacker dag kanske kanske bloggen återuppstår. Men man vet aldrig.

Så tack och hej leverpastej!

Här går Calle och hugger ihjäl en orm som skrämt dem och nu är han anmäld av Länsstyrelsen. Då undrar jag wwld, som det bekant brukar uttryckas wwjd (what would Jesus do?) hade dom tagit fram stora ormboken, letat upp ormen och sen tagit ett beslut över vad man ska ta sig till med denna lilla varelse. Eller ska var man kunna sin ormkunskap, jag kan då inte minnas att jag någonsin läst om någon orm i skolan eller ska varje svensk av naturen kunna skilja på en huggorm och en fridlyst snok? Hade nu Calle sagt "kolla in den ofarliga fridlysta snoken den måste jag döda!" hade det varit något annat, men nu ville han hjälpa sin bror med dotter från att bli bitna av denna orm. Skulle jag se en orm hade jag varit övertygad om att den var ute efter att döda mig oavsett storlek och utseende och jag kommer göra mitt allt för att överleva den. Jag vet jag är en fjant, men så är jag rädd för alla djur med eller utan ben som lever vilt i naturen. Så vem vet en dag kanske det är jag som sitter där anmäld att Länsstyrelsen.

För en stund sen kom Max hem efter att ha varit på cirkus med farmor och farfar. Han var 100 procent lycklig! Ville inte sova alls trots att klockan var mycket utan ville leka med sin ljuspryl som han fick samt berätta om allt han sett. Men nu är det tyst från hans rum, tror även att Johan har somnat. Så nu sitter jag här i mörkret med Hugo sovandes i min famn tittandes på kändisar som dricker för mycket och knarkar och nu försöker bli nyktra.... Det är sorgligt att så många sitter i klorna i all denna skit. Tragiskt... Men snart kallar sängen. Hoppas på en bättre natt än förra, då vaknade jag av att Hugo sparkade en tå i mitt öga. Trodde att jag skulle bli blind och jag skrek så att hela familjen vaknade...

Att skolan är viktig tycker de flesta, men att sen kräva bra betyg av sina barn är något helt annat. Själv är jag uppväxt med att "bara man får godkänt är allt bra", men så vantrivdes jag i skolan så det hette duga och fick allt mellan MVG till IG, detta gjorde att jag har haft några terminer på Komvux. En bättre skola får man leta efter, både lärare och klasskamrater var av bästa slag, alla ville lära sig och lärarna ville att vi skulle lära oss. Allt jag läste fick jag fina betyg i, men ändå hade jag stora kurser från gymnasiet som hängde med och sänkte mitt betyg. Därefter var min enda chans högskoleprovet.... Vilket jag har skrivet ett antal gånger, utan större framsteg. Men så till slut så räckte det tydligen, jag kom in och med det kom en trygghet i min framtid.
Tänk om jag hade haft bra betyg redan från början, då hade jag inte haft lån idag från Komvux och jag hade haft en betydligt bättre kunskapsgrud än vad jag har idag och som jag försöker läsa mig till nu.

För mig är kunskap makt. Makt att kunna välja och veta varför man väljer som man gör och förstå varför ens omgivning ser ut som den gör, att lära sig att ha ett kritiskt förhållningssätt till sin omgivning men ändå känna sig trygg med sin kunskap.

Visst ska barn vara barn och få leka och inte känna press, men börjar man redan från början med läxläsning varje dag efter skolan blir det inte korvstoppning lagom till provet. Dessutom kan jag som mamma tidigt se när barnen inte förstår vad de gör i skolan och kan hjälpa dem, dessutom ger det mig en inblick i vad som sker i skolan.
   Läxläsning behöver inte vara högtravigt utan kan vara en mysig stund innan man ska sova, då man kan diskutera läxan i sin helhet, eller bara ha högläsning för varandra i sängen. Och att jag alltid rättar barnens uppgifter långt innan de ska lämnas in så vi hinner i lugn och ro gå kolla på det som inte varit rätt.
Att känna att man kan sätta ett bra betyg ger en självsäkerhet som säger att "jag KAN!" och det tror jag är viktigt. Däremot tror jag inte på bestraffning om de inte lyckas med att sätta ett MVG, bestraffningar mår ingen bra av.

Och varför ska man då lägga all denna tid på detta? Jo för att barn är barn och kan inte se hela vägen, men om jag kan motivera dem till fina betyg kan de när det tagit studenten göra precis vad de vill med sina liv, om de vill jobba på ICA är det okej, men vill de läsa till läkare så ska möjligheten finnas där. Och det är möjligheten jag vill ge dem, möjligheten till att fritt kunna välja. För själv kan jag säga att jag trodde att jag visste vad jag ville bli när jag gick på högstadiet och gymnasiet, jag ville bli idrottslärare. Sen ville jag bli brandman... Sen insåg jag att jag vill ju faktiskt bli sjuksköterska, en dröm jag hade redan som femåring. Det jag vill säga med detta är att det är vi är inte många som hållit samma bana om drömmar från högstadiet till det vuxna livet och av de som skaffade sig en utbildning direkt är det nu många som ångrat sig. Med fina betyg kan tankebanorna på vad man vill utbilda sig till få gå precis hur som helst för då finns möjligheten att bli det som man en dag bestämt sig för. För min tanke är inte att de ska bli just läkare, psykolog eller något annat med en tjusig titel, min tanke är bara att de ska känna att valet är deras. Dessutom får de en fin grund till allmänbildning som inte är att förakta.

Och jag har tur som har Johan som pappa till mina söner, han är en fena på matte och språk, där är jag en katastrof. Men jag älskar historia, svenska, historia, allt där man ska motivera, tänka och vrida och vända på texter, dikter mm. Så där blir vi nog ett bra team och vi kan lära av varann. Så vi får se det som en utmaning att ge killarna en bred framtid och det viktigaste av allt, de ska känna sig lika älskade varje dag.

                                                                 En kille med hela världen framför sig.

Att göra goda räkmackor!! Jag älskar det pyssliga i det och dessutom blir det så vansinnigt gott så det är inte klokt! Det som gör hela mackan är citronen, den ska pressas över i mängder och snåla för guds skull inte på räkorna.

Jag har hittat min grej denna sommar och det är att smaka på alla bär och frukter som jag tidigare inte tålat och det är ju hur gott som helst! Så idag knyckte jag massor med vinbär av svärmor och svärfar när vi var hos dem en stund.

Såhär i värmen sitter det fint med iste, faktiskt det enda te som jag verkligen uppskattar.

Koka upp vatten på ca 1 liter.
3-4 påsar earl gry, låt det dra med det varma vattnet upp till fem minuter men lyft bara ur påsarna utan att klämma ur det sista.
Låt det sen stå och svalna, häll sen i ½ till 1 dl socker under omröring, lite efter behag.
När det är kallt pressar man i en halv citron och vips är det färdigt!

Låt det stå den i kylen och servera med mycket is och om man vill kan man ha i frukt, jag hade i persikor som jag skalade, det blev supergott!

Idag har vi hunnit med några timmar på stranden där småkillarna inte gjorde annat än badade, äntligen har värmen stigit i vattnet!! Utöver mamma och pappa så var även min farbror Bill, samt kusin Jens med hans Linnea på stranden, vilket var trevligt. Är det något ställe som jag brukar träffa min släkt på så är det just på stranden.
Till kvällen åkte vi inte till stan för att äta med Johans familj. Max idol Niklas åker hem till Stockholm imorgon, så det fick bli en liten hej då middag. Efter maten gick vi till hamnen, men eftersom det är en bit att gå somnade båda småkillarna på vägen så vi satt och i lugn och ro åt vi våra glassar tillsammans med restan av landet som han sin semester. Glassen var underbar, bäst var kaksmulor. Sjukt god! Men allt det goda har ett slut, så vi gick genom botaniska trädgården och luktade på alla blommor som nu är som vackrast. Sen gick vi genom stan och konstaterade att man borde vara lite mer turist i sin egen stad.
Allt som allt så blev det en underbar dag och nu ropar sängen på mig.

Avslutningsvis ska jag säga som farbror Bill brukar säga "sämre än såhär ska man inte ha det" och nog har han rätt i det. :)

Hugo var inte ens vecka gammal när han hade sin första dag på stranden och nu har det gått ett år och vi bara njuter av vårat busfrö. Så i samma stol, bikini, filt och med samma sand mellan tårna firar jag ett år nu med Hugo, dock har den lilla prinskorven blivit en pojk på över 12 kilo! Så allt utvecklar sig precis som det är tänkt, vore dock trevligt att nästa sommar ha en ny bikini i en något mindre storlek....... MEN magen som hänger och låren som skaver i stolen stoppar inte mig från att bygga sandslott eller leka hund utan det får vara andras bekymmer om de stör sig, för själv orkar jag inte just nu.....

Stinas kyckling med citron och dragonsås och gelé.

Just nu är vi inne i en period när vi lyckas med maten dag efter dag, hela familjen vräker i sig och vi har kul vi middagsbordet. Att lägga upp det lite snyggt även om det är en vanlig Stinas kyckling kan göra mirakel på en trött familj. Jag tror att det är viktigt att man lär barnen att ha en trevlig stund vid bordet och att deras mat är viktig, inte bara mackisar och köttbullar. Till en början blir maten mycket roligare och godare om man tänker ut en maträtt där ketchup inte ingår men som ändå tilltalar barnen, samt att den ska vara enkel att göra. Så då passar Stinas perfekt!

Hela balkongen kryllar av dessa underbara blommor och jag bara njuter av dem!

I lördags var Max och Hugo hos världens bästa farmor och farfar medan jag och Johan fick lite lugn och ro. Vi gick till Surfers och åt så gott och min drink som jag beställde var helt fantastisk! Att sitta och äta i utan att någon bajsar ner sig, eller tappar tallriken på golvet eller måste kissa är himla skönt. Och när vi kännde oss färdiga gick vi hem och delade på en Ben&Jerry på balkongen innan vi deckade båda två. Att sova utan småkillarna är inget jag gillar men det var skönt att sova en hel natt. Morgonen därpå åt vi på balkongen och även denna gång satt vi tills vi sälja var färdiga, så himla skönt! Plockade lite hemma innan vi åkte till svärisarna för att krama om killarna som skött sig ypperigt bra. Vilket var en lättnad, trots allt var det första gången Hugo sov borta från oss.

........ duscha oftare! Och länge.... Det är verkligen en sak jag inte tar mig tid till som småbarnsmamma, är barnen vakna vill de duscha med mig och sover de vill jag göra roligare saker än att duscha. Nu betyder inte detta att jag går runt och luktar apa hela dagarna, men nog skulle jag duscha oftare om jag inte hade barn.

Max har hittat en av mina gamla gymnastikdräkter och har nu  gympapass med oss här hemma. Han är en hård tränare kan jag lova. :)

Under en promenad i Tofta ramlade vi över att riktigt smultronställe och som vi plockade! Sen började vi filura på vad vi skulle hitta på för att kunna njuta av dem så länge som möjligt och då slog det mig att man kan göra smultronmarmelad. Sagt och gjort så gjorde vi ett försök och min gud så gott det blev! Ser verkligen fram emot att ta fram denna marmelad en sen höstdag och direkt känna sommaren igen.

Så vill ni göra smutronmarmelad så köp strösocker med pektin i och koka upp lika delar bär med sockret och blir det skum så ta bort det innan ni häller upp marmeladen på destilerade burkar.

Jag kan ärligt säga att jag inte är något fan av midsommarafton alls, alla blir fulla och det blir bara bråk. Men förra året var allt annorlunda, då låg jag på BB med Lillebror. Är helt övertygad om att det kommer att bli mitt livs lugnaste midsommarafton. Men även detta år körde vi på lugnt tema i Gnisvärd. Det är så fint, trevligt, organiserat och BARNVÄNLIGT! Det gillas. Vi dansade och fikade innan vi tog oss i sällskap med mina föräldrar tillbaka till stugan för att äta ett blandat och urgott midsommarbord som bla innehöll mina favoriter rökta flundror, jag ÄLSKAR rökta flundror!! Bara där var kvällen räddad. Både Max och Hugo var vaknat till elva och det satte sina spår dagen efter med sura miner hos hela familjen och en allmänt trött attetyd, men det var det värt!

Rökta flundror och trevligt sällskap är livet!