Nu börjar det närma sig finalen badrummet och oj vad dom jobbar killarna! Jag och Hugo är deras största fan jag övervakar allt dom gör. Och nu är målet att vi ska sova hemma på torsdag och åh va skönt det ska bli!

Har nu insett att skolan kommer ta MASSOR av min tid, jag blir helt svimfärdig! Fy fan! Men nu har jag lämnat in uppgiften som ska skickas in senast imorgon kl 12.00. Än så länge har jag lämnat in fem (FEM!!) arbeten! Men jag ska klara det trots att jag HATAR refernsskiten!!!

Så att Hugo numera sätter sig upp själv nämns här nu bara i förbifarten.... Han som skulle ha haft en helsida med beröm och fina bilder... 

Jag har precis postat mitt tredje arbete för denna vecka och det var en lättnad, men här är det ingen ro och ingen vila, direkt hoppar jag på arbetet som ska lämnas in måndag morgon (!). Och vet ni vad det värsta är? Jag tyckte att det lät så spännande att jag var tvungen att börja kolla på det med en gång. Undrar vad som hänt med mig, hahaha.
  En mindre trevlig sak är att det kurrar lite oroväckandes i min mage, så nu är det bara att hoppas att man slipper åka på den där hemska kräksjukan som jag åker på varje år. Fattar inte att jag måste åka på den varenda jävla år, jag hatar att invänta en kräksjuka, själva väntandet och oron över OM den ska dyka upp är nästan värre än själva kräkeriet. Men nu måste jag faktiskt sova, vet ju aldrig hur natten blir...... Först ska jag bara kika lite mer på pingpong. :)

all day loooooooong.

Igår stod det i tidningen (Gotlands Tidningar) om att barn behöver röra på sig mer och oftare. Även att förskolorna tar sitt ansvar mot barnfetman. I tidningen står det om en förskola som är ute från frukost till lunch, året om. Och jag kan lova att dom är inte ensamma om detta eftersom jag jobbat på andra förskolor på ön som också är ute på detta vis, men nog blir jag extra glad när jag läser detta repotage eftersom det är min mamma som de intervjuat och dom är med i bakgrunden på fotot. (så gissa om Max blev överlycklig när han fick se sin mommo i tidningen!) Och som hon säger om att barnen blir lugnare när det får ordentligt med tid att leka och på köpet så blir dom friskare.

Jag har tidigare fått frågan varför vi inte sätter Max på ett "utedagis" om vi nu vill att han ska vara ute så mycket. Men jag vill att han ska kunna vara inne och leka också. Varför måste hatten vara av eller på? Jag önskar att Max hade fått chansen till en utegård som Förskolan Storkens, med gräs, ytor att springa på, gungor, flera olika sandlådor, möjlighet till hinderbanor, kulle, ja det mesta. Max gård är liten.

En förskola som jag jobbade på gick tre dagar i veckan iväg till en närliggande skog med fyra- och femåringarna, där lekte vi, åt mat, lärde oss om naturen och barnen var lugna och mådde toppen. Denna förskola tog verkligen vara på möjligheten till naturen, något som inte alla förskolor har. En vanlig kommentar om utetid är att barnen blir kalla, de enda som jag vet brukar frysa när man är ute är fröknarna som står och trycker mot någon vägg eller puttar på gungorna, medan barnen som ständigt rör på sig håller sig varma. För något som vi föräldrar över lag är bra på så är det att stå där på dagis med kläder för kyla, vind, vatten, ja allt.

I reportaget får även föräldrar en känga. En välbeofogad sådan. Där det stod att vi kör våra barn överallt, vi varken går eller cyklar till olika aktiviteter, dagis eller var vi än ska. Att det räcker inte med träning en gång i veckan för en fyraåring. Barn behöver få röra på sig varje dag och då menar jag inte att man måste fara runt på gympapass, simning, fotboll mm. Det räcker gott att gå utanför dörren en stund. Så det är inte för inte som jag längtar mig galen efter våren, att kunna gå ut utan tusen plagg och slippa snön. Men det är bara att gilla läget och gå ut ändå. Så vi ses i drivorna!

Trots min envisa skitförkylning så känner jag ett lugn i magen, ett sånt lugn som man borde känna varje dag. Tänk att jag kom in till slut. Tänk att JAG kom in till slut!!! Skolan är så kul, den är tidskrävande och kul.
Idag har Hugo fått följa med mig i skolan då jag och Frida satt i ett grupprum och skrev som dårar på dagens inlämning, men han sov så gott och mitt på dagen lämnade vi Frida för en stund för lite babysim. Där gjorde Hugo bomben och vi fick Godkänt för att få dyka själva framöver. Han är så duktig min lilla prinskorv. Sen var det bara att åka tillbaka och skriva det sista.

Något jag längtar massor efter just nu är, barmark och vårvärme så man kan cykla och gå promenader utan att halka överallt och slippa dom stora fula täckbyxorna, men min röst lyder som så VÅGA VÄGRA FRYSA!!

En annan kul sak, vi har nu hittat en toa som vi alla gillar och jag hoppas på att den och jag kommer få det skittrevligt tillsammans. Dessutom så börjar dom med kaklet IMORGON, så  nu kan det inte vara så himla långt kvar tills vi kan flytta hem igen, till vårat nya hela badrum. Jag kommer kanske flytta in i badrummet på heltid för det kommer bli så fint!

Ännu en sak som bara känns hur bra som helst är att mitt objektiv har kommit hem igen och det funkar numera precis som det ska och jag behövde inte betala en krona, jag som var inställd på att köpa ett nytt för 2000 spänn. Så jippi!!

Och att Johan skrivit på för heltid fast jobb är ju fantastiskt! För oss alla! :)

Så nu sjunger vi, "det går bra nu, vinden har vänt!"

Till den milda grad vill dom testa våra kunskaper i skolan och vi vill både spy, svimma och gråta över hur övermänskligt mycket vi har att göra denna vecka. Dom är inte kloka, tre inlämningar som kräver lååååångt över dessa 40 timmars studietid kan jag lova. Så nu har jag skrivit halva inlämningen tills imorgon..... Suck....
Blandat med hysteriskt pluggande laddar man hel det ena nya programmet efter det andra till datorn., så nog går datorn varm ikväll.

Men vi har även haft en hel del kul i skolan idag, bla fick vi träffa studenter från andra terminen som lugnade oss alla och sen bar det av till sjukhuset där vi fick kolla runt hela haket och slutligen ta kort till passerkort till byggnaden och det kortet kommer få sig en hedersplats hemma så jag blir påmind hela tiden om målet på denna resa.

idag tog vi oss ner till biblioteket för att leta fram min kurslitteratur, där satt vi och översatte, klurade och skrattade åt den stora nivåskillnaden i böckerna. I hela två timmar kunde vi sitta medan småkillarna sov. Så nog har det börjat en ny del av våra liv, framförallt mitt. :)
Därefter var det familjetid fullt ut på¨schemat och roligt hade vi, bilder kommer senare, nu ska det slappas i soffan. 

Idag njuter jag av att vara hemma med mina killar. Mer om sista dagen på KI som blev ett riktigt äventyr kommer senare.

Sicken bra födelsedag jag haft, trots att jag är så långt från hemmet. Flera sånger, grattis sms i mängder och en fantastisk kväll med mina fina tjejkompisar sedan förr. Vi var på en hak på söder som hette Garlic and shots, dom hade vitlök i ALLT! Både gott och urtrevligt. Och nu är vi hemma hos Annie och avslutar dagen.

Så tack alla ni som grattat mig idag, det har verkligen gjort min dag helt underbar. Och imorgon bär det äntligen av hem, hem till mina killar och bara hem hem hem!!!

Det känns i hjärtat att jag hittat hem, jag har redan träffat fina studiekamrater och skolan verkar toppen. I LOVE IT! Men oj så mycket att ta in!

Just precis så känns det nu. Jag lever i en blandning av hemlängtan samtidigt som jag känner mig som ett litet barn som börjat skolan, jag vill lära mig allt om allting! NU! Likväl som jag fasar för verkligheten som väntar hemma, det kommer inte bli lätt men jag tror att vill man verkligen något så lyckas man.

Nu är den gjord, första dagen i skolan. Dagen började med att jag åkte både buss och tåg för att komma in till Stockholm C, något jag inte är van vid kan man säga, men så möttes jag upp av Annie min gamla barndomsvän och vi tog nästa tåg till skolan och herre min skapare vad många hus, glad var jag att Annie var med, det var tryggt. Men sen var det dags för att träffa dom andra studenterna och mängder med folk som skulle hälsa oss välkomna. Redan på första rasten hittade jag några som jag kommer plugga tillsammans med och det kommer nog bli riktigt bra. Så skolan i sig kommer nog bli kul, krävande och utvecklande. Bortom skolan så längtar jag hem som en idiot, jag saknar mina killar och gillar inte alls att vara ifrån dom.... Speciellt inte Hugo.... Men det måste vara värt det, för vi slipper flytta och det betyder massor.

Dagens tack går till min mamma som passat småligisterna hela dagen så att Johan kunde jobba i 180 knyck för att sen fortsätta VABba med snorisen Max...

För en minut sen klev jag på båten mot en helt ny tid av mitt liv. Det är med stor spänning delat med stor oro och rädsla som jag ger mig in på detta. Tänk OM jag inte klarar kraven som ställs? Vad gör jag då? Och hur ska jag klara mig utan mina killar, alla tre, dessa fem dagar som jag blir borta? Jag känner mig inte ett dugg redo att åka ifrån Hugo men jag måste verkligen ta chansen som jag nu väntat på i så många år. Så låt den nya tiden börja för jag lär nog bli redo med tiden.

Idag var det dags för två scener ur Maria Wern filmerna som spelades in på flygplatsen i sommarkläder och kul hade vi. Och mitt i en tagning då jag stod med ryggen till kollade jag till mobilen lite fort och såg då att jag hade precis visst ett samma.... från Stockholm. Strax därefter ramlade det in ett talsvar och trots att det är mobilförbjud under tagning så blev jag så nyfiken att jag ringde direkt upp för att höra Vem det var, sen kom chocken! Kvinnan som pratade berättade att JAG kommit in på sjuksöterska utbildningen via KI och jag börjar på måndag! Jag bara gapade sen drog jag nyheten för tjejen som stod brevid och på fem sekunder visste alla och en av dom första som ropade grattis var Eva Röse, HON grattade MIG! Så gissa om vi firat kväll? Jag är så lycklig! J Det ska bli så kul och spännande och jisses va mycket det är som måste fixas nu. :)

Idag är hela familjen på topp, Max har klätt upp sig för julgransplundring på dagis, Johan är allmänt glad för att det är fredag och Hugo för sin del firade denna morgon med att försöka få ut så mycket som det bara går av den genom att vakna halv fem! Och jag då? Först ska jag till sjukgymnastiken för sista träningen för denna vecka och på eftermiddagen ska göra något som jag inte alls har koll på men det blir nog bra ändå. För i måndags fick jag ett sms där jag fick frågan om att va med i nästa Maria Wern. Kul! Tror jag. :) Så allt jag vet är att jag ska va klädd som i augusti och ha resväska med mig och platsen är flygplatsen. Så det ska bli kul att se vad det blir att detta denna gång.

Jag har aldrig längtat efter våren som i år, säger bara FY FAN för is, halka och slask! Nej väck mig när solen skiner, marken är den och man kan va ute och leka hela kvällerna och inte tala om hur mycket jag Längtar efter en cykeltur med småkillarna. Det längtar jag efter just nu.

Det är en av Max nya meningar och gissa om det värmer i hjärtat av att höra honom full av kärlek titta på mig, Hugo eller Johan och sen säga tex "Hugo älskar mig." och det är ju så sant. Dom senaste veckorna, med andra ord över julen när vi hade 100% tillsammans så hände massor med hans tal och varje dag kommer nya kommentarer. Så himla kul.

Efter sjukgymnastiken idag så stängde jag in mig och Hugo i sovrummet för att skippa lite av oljudet från killarna som bilar i badrummet. Rätt som det var hör jag hur någon kastar sig ner för trappen och sen kom jordens smäll i dörren. Jag gick ut för att kolla läget och då hittar jag en av killarna sittandes framför en pool mitt i betongen! Dom hade haft av en vattenledning så det hette duga! Det var blött ÖVERALLT. Medan ena killen var och hämtade en vattendammsugare så tänkte jag bjuda den andra på kaffe, men det är lättare sagt än gjort när vattnet är avstängt i hela huset. Men det var tur att vi gick ut i köket för det var vatten även där... Sen kom rörmokaren och styrde upp det hela och nu är byggfläktarna igång för fullt, men det hade dom varit ändå för betongen är ju tvärfuktig och måste torkas ur.

Vi är färdiga, påklädda, tänder borstade, bajsade, kammade, bäddade sängar, städat, fulla med välling och frukost. Och vi ska åka mot dagis först om 40 min, det känns så bra! Detta är rekord, vi är snudd på alltid sena överallt.... Men detta ska det bli ändring på för det är ju hur skönt som helst att va i tid. Men mycket beror nog även på att vi sover som stockar i svärmor och svärfars säng, himmel vilken säng säger jag bara! Tur för oss att vi kan bo hos dom nu när vårat badrum inte kan användas. Och om ni nu tror att vi delar säng med svärisarna så stämmer det inte, för dom är i Thiland och har det gott.

Det är inte för inte som man straffas för man vill vara duktig... Suck... Vi har hela tiden sagt att när Johan får fast jobb ska vi gå med i postkodsmiljonären och idag fick han det OCH idag gick största summan någonsin till VÅRAT postnummer! HELVETE! Så bara för man inte vill ha "onödiga" utgifter när ingen hade fast jobb straffade sig. MEN självklart var det skitkul att få berätta nyheten för grannen som har en lott. Och som dom säger har man inte tur i spel... :) Och inte tala om hur glada vi är för att Johan har fått ett fint fast jobb som han stormtrivs med. Jag är så stolt över honom. Dessutom så har byggkillarna gjort massor och dom är så trevliga så och just nu är allt bara bra. Så härligt.

ja detta är bara början, i eftermiddag kommer det nya gubbar och då åker golv och väggar, ÄNTLIGEN! Ska bli så spännande.

Vi har haft fyra och en halv dag tillsammans nu hela familjen och vi har bara tankat kärlek till tusen och haft så kul ihop så idag är humöret på topp! Nu börjar dagis, jobb, träning, rutiner och mycket mer igen för familjen och det ska faktiskt bli både skönt och kul att komma tillbaka till allt det gamla.

Som sagt det började med Sound of music och nu har vi avancerat oss kan jag lova, nu kör vi rubbet. Cats, chess, grease, Kristina från Duvemåla, a chorus line och våran stora favorit Fame (den "nya" filmen). Vi är båda helt sålda! Numera dansar står Max och härmar dansarna och är bara hur söt som helst! Vi har även lagt till Riverdance fast att det sticker utanför ramerna för musikal MEN det är bara för att det är så förbannat kul att dansa step och trots att jag inte dansat step sen Max låg i magen så sitter ändå massor. Dock har jag inte grävt fram alla gamla skor ännu men det dröjer nog inte länge.

Så hänge med på våran dansfest och dra på radion i köket eller var ni än är och rocka loss, DET ÄR KUL!! Så skit i hur ni ser ut eller vad ni har för urgamla och fjantiga moves, DET ÄR KUL!!!

Det där får hjärtat att bli ännu lite större, värmen i kroppen att sprida sig, leendet på läpparna och inte tala om den glädje som kan smitta på flera mils avstånd. DET är kärlek och jag känner kärlek varje dag, hur härligt som helst. Men igår var det ingen vanlig dag, vi städade ut julen och efter lite korv med bröd packade vi ner killarna i vagnen för en promenad på stan. Och mitt under promenaden säger Johan att han måste få gå själv en stund på stan, självklart blev jag nyfiken som tusan! Men jag höll mig i skinnet, trots allt så fyller jag år snart. När vi kom hem blev det mysfika trots att klockan redan var fem och till det fick jag ett paket! Ett nytt objektiv till min kamera, mitt andra gick auto focusen sönder på så det är skickat till canon och ska vara där i några veckor och nu fick jag ett 70-300 och jag bara älskar det! Jag blev så glad så det nästan är fånigt så gissa om det fotas nu, jag vill bara ut i naturen och ta mer mer mer!! (behöver jag skriva att jag älskar Johan lika mycket alla dom dagarna då jag inte får presenter, men nog är det kul att få så fina saker också)


lite bilder med nya objektivet.

Nu när vi börjar städa undan julen så kollade vi på alla fina julkort vi fått, allt från spelandes kort till bilder på vänners barn och ena finare tomte kortet efter det andra....
   Varje år lägger vi ner både tid och pengar på julkort till våra nära och kära och det gör jag med glädje, dels för att jag tycker det är kul att få visa upp mina småtomtar och dels för att jag vet hur glad jag blir när det ramlar in julkort hos oss från alla vi känner.

Men nu kommer jag till frågan....Till vilka skickar man julkort? Bara för att man i flera år tidigare har skickat till delar av släkt, eller gamla vänner måste man då fortsätta trots att det aldrig kommer något tillbaks? Risken med att katt och råtta skickandet uppstår med att man ena året skickar till någon som då glömt bort en och sen skickar i panik ett kort tillbaks och nästa år blir det tvärt om.... Och är det ok att bara skicka till dom som man vet att man får svar av?

En sak vet jag och det är att nästa år ser våran julkortslista en aningens annorlunda ut.

Nå hur ser det ut hos er? Detta är något som ånga gånger är självklart om hur man bör göra och ändå är det olika hos nästan alla jag känner. Gran, tall, plast eller inte alls??? Hellre är jag utan gran helt och hållet än att ställa in en plastgran, det bara är så. Våran gran, lyser hela tiden vi är vakna, det är det första och sista vi gör på dygnet. För mig är granen BIG DEAL! Det har det alltid varit, när jag var liten brukade jag gå upp extra tidigt på morgonen för att sätta mig framför granen och halvsova där istället tills resten av familjen vaknade. Och trots att jag älskar mitt lilla träd så är jag U S E L på att vattna det, VARJE år ser julgransplundringen ut likadant hemma hos oss, Johan skakar lite på trädet, sen ligger en miljard barr på golvet, vi sopar undan och sen klär vi av allt lull lull, därefter skäms jag som en hund när den ska bäras ut till bilen och måste därför säkra vägen så att grannarna inte ser våran fula misskötta gran. Därefter deppar jag veckan ut för att rummet ser tomt ut.

Så nu vill jag veta hur era heliga granritualer ser ut.
1. Äkta, plast, ingen alls?
2. När kommer den på plats? Datum?
3. När åker den ut?
4. Dansas det runt den?
5. Stjärna, spira, inget alls?


Mina svar:
1. ÄKTA!! Detta året har vi en kungsgran, det blir det inte nästa år för den är inte lika fin som dom som finns i skogen. Det fina är att den inte barrar.
2. Den 23 dec. Men i år gjorde vi lite annorlunda vilket inte kändes bra med att ta in den den 21 och det var bara för att hela familjen var hemma och behövde peppas lite.
3. Vet fan inte, skulle kunna ha den kvar till påsk.....
4. SJÄLVKLART! Minst en gång, vi har redan dansat två gånger.
5. Inget än så länge och det är bara för att vi ännu letar efter den ultimata perfekta prylen att sätta på toppen.

Eftersom jag haft båda killarna hemma denna vecka och dom sover om varandra så har all min egentid uteslutits och jag är mer än matt, DOCK så har vi haft riktigt goa stunder tillsammans, vi har skrattat, kramats, lekt, haft vänner på besök, Johan har flexat ut sig tidigare och vi har sugit på den sista stunden med julen som vi för övrigt med sorg nu börjar plocka bort. Denna jul gick på tok för fort!! Mycket beror nog på att vi tog en tripp till Johans barndomsvän Eric med sambo Anna i Kungsängen, det var mysigt då, men när vi kom hem insåg vi att vi missat massor av julen och allt vad det innebär.

Men hur hade vi det på fastlandet då, det var faktiskt första gången vi reste alla fyra och det gick suveränt (om du frågar mig). Det var trevligt, gjorde av med lagom mycket pengar och vi hann med massor. Bla så tog vi oss in till storstan för att mysa runt i gamla stan MEN eftersom Max dagen innan tappade sin mössa någonstans på IKEA så gick snudd på halva dagen åt till att leta efter en ny och när vi väl skulle gå så var det så kallt att vi ändrade planerna till att besöka slottet istället och det var ju hur coolt som helst. Dit kommer vi gå fler gånger. Själv säger jag bara fi fasen vilka prylar, kläder och vapen dom hade förr i tiden, våra kläder idag är sanneligen tråkiga jämfört med vad dom hade förr. Men jag är tacksam för att jag slipper ha korsetter som förstör alla möjligheter att leva. Max gillade inte helt oväntat hundarna och hästarna bäst.
Om kvällarna åt vi gudomlig mat, vi körde varannan kväll paren emellan och vi bjöd bla på fish and chips. På nyår åt vi trerätters som var helt enastående. Så allt vore perfekt om det inte hade varit så att Hugo vaknar två gånger varje natt och vrålskriker i en minut (det är den tiden det tar att göra ersättningen) så hela nätterna ligger jag och bara väntar på att han ska börja skrika och störa alla andra..... Förutom det så sov faktiskt båda killarna till nio en morgon vilket är megarekord!!



Så Tack Eric och Anna för att vi fick bo hos er några dagar!! 

Hugo sex månader gammal kryper! Han tog första krypet på nyårsafton men idag så vågar han mycket mer så nu måste man se upp var man sätter fötterna. I övrigt så sover han som en kratta igen, så nu ska vi utöka hans mat så han inte blir lika hungrig om nätterna. Trots allt att krypa kräver energi.

Jag har nu öppnat en ny värld för Max. Jag tröttnade på att varken han eller Hugo inte ville sova så jag slängde på en film jag inte sett på år och dar, The sound of music. Och därmed har jag frälst Max till musikalens underbara värld, han gapar blandat med att han hoppar av lycka. Så gissa om jag är glad!

Nu när jag kollade runt bland mina bilder från året som varit insåg jag att det är tur man glömmer fort, glömmer rädslor, glömmer olidlig längtan, glömmer smärta, glömmer väntan, väntan på miraklet. För efter att ha nu väntat två barn så är jag fullt övertygad om att barn är mirakel, dom är alla perfekta på sina olika vis oavsett antal fingrar, tår, humör, hårfärg och anpassning till livet. Jag kan inte säga annat än att jag är evigt tacksam som fått chansen till att få bli mamma till två mirakel, två helt perfekta söner. Tänk att jag dag ut och dag in hade så ont i ryggen att jag grät av smärta och framförallt uttröttning, jag var så avundsjuk på alla andra gravida som lallade runt och mådde prima. Så en sak är säkert, jag är då fan heller inte skapt för att vara gravid, jag är faktiskt totalt odugligt på att gå dessa nio månader och att sen föda vaginalt är inte min grej heller, nej det enda jag duger till är att bli med barn och det är inte dumt, finns dom som kämpar år ut och år in och något måste faktiskt jag också vara bra på.
Men här kommer lite bilder från tiden med Hugo i magen.

Jag brukar inte ha några nyårslöften men detta år så har jag tagit i så det skriker om det. Jag ska fram till nästa nyår gå ner 15 kg! Både för att jag behöver det och för att jag längtar efter mina gamla kläder som nu ligger i ett gäng banankartonger. Så gissa om det suger just nu när kroppen varit utan socker i tre dagar, jag har liksom inte kommit över den där förbannade gränsen än... Men jag ska hålla ut, trots allt så har jag lyckats förr så jag vet att det inte är omöjligt MEN då hade jag inga barn heller, då kunde jag lägga all tid på mig själv. Men jag är helt övertygad om att jag kommer lyckas ändå, jag bara måste! Det första som ska ändras: - inget snacks. - minst 10 000 steg varje dag. - mer grönt på tallriken. Med tiden kommer jag utveckla det ännu mer men det tar jag med tiden. :)