Just nu är Hugo inne i en dubbelperiod, han är fortfarande våran lilla bebis som hänger på höften när man gör något och han sover helst på Johans arm, men han har ändå blivit så stor så fort, han ställer sig upp mot saker, han pratar sitt "dadadada" och "mamama", pruttljud och härligaste glädjeskriken i världen. Han dyrkar sin storebror som dyrkar honom tillbaks, dom leker, skojar, busar, bråkar, myser och älskar att vara tillsammans.
Han har kommit in i en osäker period som innebär att han blir ledsen när jag och Johan försvinner ur han syn på samma gång så rasar hans värld och han storgråter.
Han har även lärt sig att kramas och pussar, på hans vis.
Hans största hobby är att äta, han är ett riktigt litet födogeni, allt slinker ner med god aptit och det är skönt för såväl honom som för oss.
I övrigt så är han jordens solstråle som förgyller våra dagar och ser redan till så att familjen får skratta, ofta.

Hu(r)go som helst!