Nu ger jag nästan upp, hur slö i hjärnan får man lov att bli?!!! Har sprungit (läs= vankat runt) omkring i lägenheten nu på morgonen och letat efter plånboken och nycklarna. Dom borde va på samma plats, jag beskyllde både Johan och Max för att dom gömt mina saker men ändå hade jag på känn att jag var nog den skyldiga till det hela..... Och så var det, för rätt som det var slog det mig att jag hade med mig sakerna till Black Sheep Arms igår, resturangen vi åt på, där jag la mina saker på stolen brevid min och kameran på bordet. När vi gick tog jag kameran i mina händer och glömde resten. Suck........ MEN nu råkar det vara så att när jag nu i panik ringde resturangen så hade ägaren (tack gode gud!) tagit hand om plånboken och nycklarna var tjejen inte säker på, men bara plånboken kommer tillbaka så är jag nöjd! Nycklarna är lättare att fixa nya av, alla förutom cykelnyckeln..... För den har jag nog bara i den som sitter på knippen. Suck igen!! Men vad betyder detta, att alla människor är inte oärliga och det finns faktiskt folk som har hjärtat på rätt ställe!
   Dessutom va maten skitagod även om jag bara orkade en halv portion för make till större firre har jag dock aldrig sett, vi åt båda fish and chips. För er som inte varit där så rekomenderar jag verkligen ett besök där med den irlänska känslan och en avslappnad skön stil.
  



Här ser ni hur sjukt mycket mat vi fick och sista spåret av min älskade plånbok.