Har inte haft några sparkar sen i onsdags så vi ska ner och kolla så att allt är som det ska.... Är så orolig för min lilla skrutt där inne! Jag som tom brukar vakna om nätterna för att h*n sparkar och lever loppan har nu inte sagt ett knyst på för tok för många timmar, trots att jag tagit till alla knep jag kan.
Så jag ringde MVC för att be dom kolla läget men det var tydligen inte det lättaste, fick en telefontid på tisdag!! Det känns inte klokt! Ska man då gå orolig hela helgen i värsta fall? Så då ringde jag förlossningen istället efter en stunds tvekande, tycker att dom är spydiga och bara snäser av en. Men denna gången svarade min favorit, Inger. Kvinnan som tog emot Max när han föddes och sen var underbar hela veckan ut mot både mig, Johan och Max, hos henne känner jag mig trygg, till skillnad från några andra där nere...
Men med sin vänliga lugna röst välkomnade hon oss ner så nu ska jag bara duscha och vänta in tiden.....

Kommer ihåg när vi väntade Max och sista veckan så rörde han sig knappt (inte så konstigt med tanke på hur trångt det var där inne, haha). Då som nu så fick vi åka ner och det var den värsta biltur jag någonsin åkt. Både Johan och jag var så rädda att vi hade nära till både tårar, spy, svimma, hjärtinfarkt precis hela vägen ner. Men den känslan gick över bara barnmorskan la sina iskalla händer på min mage så hoppade Max till. Den känslan var bättre än att vinna högsta priset på alla lotton i världen! Så nu hoppas vi för allt i världen att det blir samma känsla idag, eller mest hoppas jag på att Mini sparkar NU så att vi slipper åka ner och kan fortsätta som vanligt.