Nu ska sanningen fram, att leveransen ska va så förbannat lång, det är ju inte klokt!! Nio långa jävliga månader. Allt börjar med att man önskar och man kissar på stickor och hoppas hoppas hoppas, men blir besviken gång på gång. Man har sex på beställning och sen ska man vänta, vänta och åter igen hoppas på att man kanske, möjligen skulle kunna känna av svullna bröst eller illamående. När man väl kissat fram det där efterlängtade pluset så får man inte berätta för folk om sin lycka för att risken är så stor att man ska få missfall. Man börjar må kasst och ingen fattar vad det är för fel på en, sen är det dags att berätta the big news. Då har man ångest över att man kanske berättat för tidigt iaf..... Och till råge på det så mår man apa hela dagarna och väntar på den där magen som aldrig vill dyka upp. När väl värsta perioden för missfall gått över kommer alla andra trevliga överraskningar, magen slutar fungera, man lever zombiliv, man kan inte hålla en enda tanke i huvudet längre än två sekunder, man gråter för ingenting och oroar sig stup i kvarten för bebisens hälsa. Och det är bara dom vakna timmarna, sen ska man försöka sova på det, vilket man helst skulle vilja göra hela dygnet men hur man än ligger så är kroppen ivägen och man svettas blandat med frysattacker hela natten lång. Och hittar man en skön ställning måste man byta efter ett par minuter eftersom fogarna skriker att dom håller på att gå av. Att hinna med ett samliv med sin partner är bara att glömma, den tiden sover man bort.
   Att ta på sig skorna är ett helvete och inte tala om att stänga jackan, magen är ivägen mest hela tiden och värre blir det för var dag som går. Kläderna sitter som korvskin och alla har rätt att fråga en hur mycket man gått upp i vikt. När magen är knallstor har alla människor i världen tydligen även rätt till att smeka magen oavsett om man känner varandra eller inte.
   Man blir förkyld var och varannan minut och det är självklart att bara gilla läget för naturmediciner kan man fetglömma som gravid. Så det är bara att köpa ett big pack med näsdukar istället. Likväl som man måste äta dessa järntabletter för att inte svimma till höger och vänster och dom i sin tur gör magen ännu trögre vilket är det sista man vill, så man måste dricka vatten i mängder och leta fibrer i allt man äter.
   Man våndas över den kommande förlossningen som man helst vill slippa och tycker att det vore mycket bekvämare att en dag vakna upp med det lilla knytet brevid sig. För att föda barn gör så sjukt satans ont att det är omöjligt att beskriva den smärtan för någon som aldrig fött barn, man vill hellre dö.
   Sammandragningarna gör att man kommer av sig och så stannar världen för vem kan gå med ett bowlingklot under tröjan som gör ont. Man får vatten i hela kroppen och fötterna ser mer ut som Frodos är mina egna, ringar kan man bara önska att man kan på fingrarna som påminner om stoppade korvar.
   Och för min del så har man en rygg som en 180 åring som gör ont och helt enkelt inte funkar dag ut och dag in. Detta innebär att man blir utanför det sociala och man önskar att man kunde gå till ett jobb precis som alla andra istället för att ligga hemma och må skit. Som att man inte har nog med dom humörsvängningar som redan finns i en och man kan tända till totalt för ingenting eller att man gråter av lycka bara man kommer på att det är Elof som har namnsdag, trots att man aldrig känt en kotte som heter så.
   I slutet av graviditen har man ont av sparkarna från bebisen som ständigt lyckas träffa samma revben som är närmare inflamerat efter den pigga bebisen. Man måste kissa en miljard gånger för att man har en urinblåsa stor som ett knappnålshuvud. Att hålla efter sin hygien är ett mindre företag för man varken ser eller når ett antal områden på kroppen. Utöver behåring och liknande inväntar man dom kommande bristningarna och därför smörjer man magen till tusen med fina "slippa bristningar krämer".


  Så där har ni mitt liv just nu, med en mage i strejk och en trötthet som heter duga. Och en liten röst på axeln som säger "ditt dumma spån, du har redan gjort det hela en gång tidigare och du vet att varenda jobbig del i slutändan belönas tusen om tusen gånger om med en underbar liten krabat, så håll ut för du har inget val!"