Är det något jag blir arg över så att det kokar om mig så är det när man lämnar sin/sina barn på dagis utöver arbetstiden. Jag blir rent utsagt galen på föräldrar som gör så. Varför gör man det?
Vissa anser att dom har betalat och därför anser sig ha rätten att lämna sina barn så många timmar som dom har rätt till och inte behov av. Att då gå på gymmet, fika med vänner, gå på stan, frissan är något som dagis ska stå för passning är ett synsätt jag inte alls förstår. Jag tycker att antingen får man ta med sig ungarna på diverse saker eller så får man fixa barnvakt själv, eller det tredje alternativet, planera om, man kan inte göra allt som man gjorde innan man fick barn, det bara är så.
  Dagis är till för att utvecka och passa våra små medan föräldrarna jobbar/studerar/föräldraledig med småsyskon, sysselsättningarna är många. Själv önskar jag att jag var på ett jobb nu och inte sjukskriven för det om något kan ge en ångest när man ska lämna ifrån sig lillen på morgonen men jag vet att jag är sjukskriven av flera anledningar och vet att vi får en bättre relation om jag får mina timmars vila varje dag. Men skillnaden mellan mig som inte kan ha mitt barn hemma och dom som inte vill hämta hem sina barn är gigantisk. Jag får rysningar bara jag tänker tanken att jag en dag skulle känna att jag inte skulle vilja hämta hem Max utan istället hitta på en massor med saker själv, varje dag längtar jag efter att få gå bort till dagis och ta hem honom och få dela eftermiddagarna med honom trots att det är med ständig värk i ryggen.

När jag jobbade som vikarie på flera olika dagis fick man chansen att möta mängder med familjer och därmed åsikter om rättigheter samt skyldigheter. Många föräldrar ser bara sina rättigheter, ibland känns det som att dom har glömt sina skyldigheter mot sina barn. Att skaffa barn anses vara en rättighet, men att sen ta hand om det är något som lätt glöms bort. Ett barn behöver sina föräldrar långt mycket mer än vad dom behöver dagis trots att "dom har ju så kul på dagis", visst är det a och o att barnen trivs på dagis men föräldrarnas roll kan ingen rubba på och barn behöver semester och ledighet precis som vuxna. Att bara vara hemma en dag i den trygga vrån kan betyda allt för ett barn. Ett barn behöver inte hundra aktiviteter för att vara ett nöjt barn utan att bara ha mammas eller pappas totala uppmärksamhet kan fylla ett barns alla behov på en och samma gång. Jag tror det är oerhört viktigt at vi föräldrar slutar känna oss otillräckliga inför våra barn.

Så att stå på dagisgården och lyssna på två pappor som ska hämta sina knoddar halv fem en torsdag då deras samtal går ut på gymmets nya maskin. Att den faktiskt givit resultat på bara några veckor och att dagens träning satt fint. Av samtalet förstår jag att dom går till gymmet varannan dag och att det är så skönt med "lite egentid innan man ska passa ungarna". Då tänker genast jag, vad hade dom hela dagen på jobbet då?? Var det inte en form av egentid från barnen?? Och att "passa ungarna" ska väl inte ses som en uppoffring utan snarare en självklarhet i att man umgås som familj. Det fina med familjeliv är att det är något man valt, helt och hållet, vill man inte leva familjeliv så skaffar man inte barn helt enkelt. Det är inget tvång på att man måste skaffa barn utan man gör det helt frivilligt för att man vill ha barn och inget annat.

Slutligen så är mina tankar om detta, något jag ännu inte förstått. Hur tänker dom som lämnar sina barn till dagis och själva hittar på saker efter arbetstid? Visst tusan finns det undantag, ta bara den där ensamstående mamman till tre ungar som inte klippt sig på länge, om hon ber att få ha barnen kvar lite extra en dag för att få klippa sig så är jag självklart inte omöjlig utan snarare så ser jag det som en annan sida av myntet. Hon frågade personalen OM det skulle kunna gå bra till skillnad från dom som gör egna regler och lever efter dom. 
   Och min nästa tanke är, hur mår dom barnen som är på dagis mellan halv åtta till fem. Ska dom vara som urvridna trasor hemma för att det inte finns någon ork kvar i dom efter en heldag på dagis? Barn har rättigheter också och dom är värda sina föräldrars tid och uppmärksamhet.