Just nu står tiden still, helt jävla totalt! För ett litet tag sen sprang tiden fram och det känns som en evighet sen som vi fick vårat efterlängtade plus, men nu..... Nu står klockorna helt stilla. Vi vill träffa våran nästa bebis NU, helst nyss! För denna gång vet vi vad vi längtar efter. När vi väntade Max väntade vi bebis, nu väntar vi en familjemedlem, en egen lite person som ska bli en del av oss och inte bara mig och Johan utan även Max som pratar om sin bebis men som tycker redan att magen är ivägen när man ska mysa, så man får hitta sina tricks.
 
   Och då tänker ni.... "hur ska hon stå ut i fyra månader till om hon klagar redan?!". Och då måste jag säga att jag klagar inte, jag bara längtar i mängder efter denna lilla varelse, precis som när man bokat en resa så längtar man efter att få sätta sig på flyget och börja resan. Man hoppas och har mängder med förväntningar men det är ändå med rysningar man inte vet hur resan kommer sluta.
  Så nu kan man inte göra annat än att längta, längta efter sprängdfyllda bröst, ömt bäcken eller ett jobbigt ärr på magen, sömnlösa nätter, mängder med blöjbyten, oro för plötsligspädbarnsdöd, men även att få krama om världens dyrbaraste skatt, få njuta av lukten som bara finns hos bebisar och inte behöva lämna ifrån sig skatten utan att den faktiskt lever hos oss och är en del av oss.
   Jag såg lite av det som vi filmade från när Max föddes och hur ömt vi tog i honom, hur lång tid det tog för Johan att ta på honom pjamasen första gången och hur Max njöt redan från första sekund av att vara i våra famnar och trots att jag varit med om mitt livs värsta dygn så ler jag med hjärtat och då ska vi inte prata om Johan, jag blir varm i hela kroppen av att titta på filmen. Och nu väntar vi bara på att få göra om det igen (MEN med en annan typ av förlossning).

   Imorgon går vi in i vecka 24 och det känns som en evighet tills juli står där och knackar på dörren för då är det våran tur igen.



En numera pigg mage med MÄNGDER med sparkar och rörelser, så vi antar att bebisen bara vill tala om att vi inte skulle glömma bort honom/henne. Sparkarna är ännu helt underbara och gör varken ont eller är obehagliga.