Nu är det mindre än en månad kvar tills det smäller, då vi tre ska bli fyra, förhoppningsvis under många många många år. Nog för att vi längtar oss tokiga dit så önskar jag just nu en egen ö,lagom varm med all lyx i världen där man slipper ha ont hela tiden och bara ta det lugnt. För att vara gravid med komplikationer och dessutom ha en son som är sjuk och en sambo som har sista veckan i skolan är inte ett drömsenario kan jag lova. Men dagarna går och vi närmar oss dagen då detta kommer ändras totalt, men först ska vi få både Max och Johan friska så nu ska dom knölas fulla med vitaminer och annat bra. Konstigt nog har jag klarat mig och hur det kan komma sig är ett mysterium, jag som ALLTID åker på all skit.

Magen: Är ännu lagom stor, men det känns att Mini har växt där inne för rörelserna är mindre med hårdare, jag är övertygad om att h*n ännu ligger med huvudet nedåt och jag tror att h*n kommer göra det tiden ut. Hicka har den lilla luringen nästan varje dag och ibland flera gånger varje dag. Mini vaknar när Max kommer i närheten och gör ett litet hopp där inne.



Jag började titta på hur pass magen är sig lik från när jag väntade Max och nu och nog är det skillnad alltid! Denna gång sitter magen lägre är rundare. Men naveln och randen är sig lik. Jag minns mina slagord som jag använde mig av när jag väntade Max "hellre brun och fet än blek och fet", något som jag inte lyckas leva upp till denna gång kan man säga.... Nu är jag bara blek och fet, ganska osmickrande.......



30 juli 2008.

Kom ihåg att rösta på snopp eller snippa i spalten till vänster, redan har 50 personer röstat!!