-

Höstsnygg 2åring

2010-07-30 @ 11:55:03

Här har ni höstens sötaste 2 åring. Kepsen som han själv kallar Kallepepps efter en av dagiskompisarna som har en liknande keps bärs till allt. Jackan vill han ha oavsett temperatur ute och skorna likaså. Han riktigt gillar att känna sig fin.


Titta vi snackar.

2010-07-29 @ 21:24:39


Hugo har nu börjat prata valspråket som Doris i Hitta Nemo skulle ha kallat det. Det är ljuva toner och dom kan få vilket ishjärta som helst att smälta. Så just nu njuter vi bara av att försöka charma honom till att dela med sig av dessa toner. Max för sin del har smällt till med feber på 39,6 förbannade grader..... suck.... Varför??? Så detta innebar att vi missade min systers födelsedagskalas, tur att hon fick paketen imorse dock, synd att vi missade all god mat hon gjort... Samt synd att jag aldrig nu kom iväg med Petra för en tjejkväll.... Mycket som är synd just nu, så jag tror jag ska ta och snacka lite med Hugo för att bli på bättre humör.


Min kära mamma.

2010-07-28 @ 16:26:34
Det är inte många människor i denna värld som jag älskar så mycket som min mamma och det är inte många i denna värld som jag kan bråka så förbannat med som min mamma, men det bästa är att vi alltid reder ut våra fnurror. Denna sommar har vi umgåts till tusen och haft massor med tid tillsammans ute i stugan. Hon är den bästa barnvakten jag kan tänka mig till våran ungar och hur hon hjälper mig med att passa Max nu när jag inte får lyfta honom. Och jag kan lova att hon inte bara sitter där och håller ett öga på honom utan hon badar länge länge, bygger sandslott, gosar med honom i famnen medan jag ammar Hugo, fixar mellanmål, mat och gud vet allt. Och som om det skulle sluta där, hela hennes hjärta är fyllt av det som stavas F A M I L J och jag vet inte en kvinna som är mer mamma än hon, trots att hon och pappa numera är DINKar (DubbleIncomstNoKids) så ser hon alltid till att jag och mina systrar ska må bra.
Jag är så glad att hon är just den hon är och att hon tar sig tid att hjälpa oss denna sommar.


Dagens kvinna och perfekta killar.

2010-07-27 @ 17:30:15
Idag var vi på BVC för att reka läget med Hugo som nu har en stadig matchvikt på hela 5310 gram och 57,5 cm!! Så tror fan att jag blir trött i armarna när jag ammar honom. Men detta betyder att han är helt perfekt och precis som han ska. Vi passade på att mäta och väga Max också men bara för kul skull och han drog 87 cm och vägde 13,5 kg, så även han är perfekt och precis som han ska.
  På vägen från BVC mötte jag en kvinna som gick på samma gravidvattengympa som jag och hon har gjort något som verkligen imponerade på mig, hon har på egen maskin fött fram två fina flickor under samma förlossning, tvillingar alltså. Vilken jävla prestation!! Bra jobbat Erika!!

Nu väntar kalas för Johans kusin Erik.

Jag en månad efter förlossningen.

2010-07-25 @ 22:00:24
Ibland glömmar man bort sig själv bland allt bebisbajs, skrik mm. Men nu slog det mig att "hur mår jag en månad efter förlossningen?". Skulle jag få frågan på stan skulle jag svara "jo tack fint" men om jag tänker efter.... Så skulle jag ändå svara "jo tack fint" och det är sanningen, MEN det är nog för att det tar över allt det jobbiga som suger, som att jag inte får lyfta Max pga snittet eller att jag inte kan göra snabba utryckningar efter honom för då gör det ont i magen. Eller att tejpen på magen kliar ibland så jag blir tokig och har därför fuskat i ett dygn utan och gått med dålig samvete för att jag nu kommer få jordens fulaste ärr istället för det finaste.
  Avslaget är nästan helt borta, tack och lov. Är så trött på skiten, vill ju också bada som alla andra. Hade liksom räknat med att det skulle va väck vid detta lager med tanke på att jag blödde knappa två veckor när Max föddes, dock ska man kanske komma ihåg att dom kom ut på olika sätt, undrar om det spelar roll?
Tuttarna är större än någonsin, dom är överallt och senast i onsdags fick jag mjölkstockning med allt vad det innebär.... Men nu är vi helt tillbaka igen och det känns toppen med amningen. Inga sår, blåsor eller annat som kan vara störande.
  Ryggen gör ännu ont.... Hade hoppats på att den skulle va bra nu, men vi är på rätt väg och kämpar vidare med promenader.
   Vikten, har gått ner 10 kg från dagarna innan vi sattes igång, så nu är det som ni förstår ännu många många kilon kvar..... Men vem fan har bråttom, det är bara sommar en gång om året.
Psykiskt så är jag just nu inne i en svacka som innebär jag grinar för ALLT. MEN jag mår toppen och har aldrig känt mig så lycklig som jag gör just nu.

Naglar och hår är av bästa kvalité någonsin, när andra ammandes blir flint får jag extra fina lockar och lyster samt att naglarna är rekordlånga och fina. Mycket trevligt!

Småplock från sommaren.

2010-07-25 @ 15:08:09

vi har besök

2010-07-25 @ 11:54:18


av denna fina fjäril.

Hur rädd kan man va?!

2010-07-24 @ 23:24:31
Varför ska min hjärna ha så svårt att fatta att film är film och INTE på riktigt! Ikväll såg jag och johan äntligen Flickan som lekte med elden. Johan som läst böckerna lovade mig att förvarna mig för alla obehagliga scener och trots att han höll sitt löfte så blev jag så rädd att jag hoppade högt och skrek rakt ut i luften, helt enkelt så blev jag så pass rädd att jag tror att ärret en bit in magen gick upp, för sen fick jag ont och det känns både fånigt och onödigt och inte tala om oroligt! Kan det verkligen va möjligt?! Jag blir verkligen trött på mig själv!

Hugo en månad!

2010-07-24 @ 10:16:39


Nu är det en månad sen som dom plockade ut Hugo från min mage som sen har lämnat tidernas vackraste ärr efter sig. Ett ärr som jag är stolt över för det är inte som andra ärr som betyder något dåligt utan tvärt om, det är ett ärr jag blir lycklig av att se, ett ärr som står för liv. Och liv är just vad Hugo står för, dygnet runt. 
  Tänk att det är en månad sen som jag lade mig på operationsbordet med vatten som rann hela tiden och hur fruktansvärt rädd jag var innan ryggbedövningen var satt och gjort sitt. Hur jag och Johan bara väntade som barn väntar på julklapparna på julafton, men skillnaden var att tiden gick inte långsamt utan fort, det sa bara "uvääää" rätt som det var redan där som Hugo satte sitt "uväää" på kartan, för det betyder att han är sällskapssjuk så det står härliga till, inte en måltid har ätits utan att han hängt med vid bordet, lika så vill han inte sova själv, utan allt vill han göra tillsammans med oss och självklart i famnen hos någon av oss. Och ofta räcker inte det utan han ska snutta och äta helst 25 timmar per dygn, så jag känner mig som 7eleven (öppet dygnet runt med matservering).
  

Hugos lista:

Vaken längre stunder.
Gillar sina nappar, men är inte övertokig i dom.
Ler då och då.
Pratade första gången idag.
Pruttar massor.
Rapar efter varje måltid.
Håller blicken stadig.
Äter massor.
Gillar vagnen.
Gillar att åka bil.
Är halvstadig i nacken, men behöver ännu stöd.





älskad

Härliga regn.

2010-07-23 @ 16:02:28
Jag måste erkänna att sommarregn är något speciellt. Det är både mysigt och skönt att komma ifrån solen lite och få chansen att kramas med sina nära istället. Något man inte gjort sen värmen slog till. Och kramas bör man, annars.... Så idag har jag och Hugo träffat Petra på stan och shoppat, mycket mycket trevligt. Det var väl behövt att få en stund för mig själv med en god vän, eftersom Hugo är som en del av mig ännu så fick han självklart hänga med.

Världens finaste Hugo

2010-07-20 @ 09:19:13


Det behövs inga ord, bilden säger allt.
Vi älskar dig Lillebror!

Vi trivs i Tofta.

2010-07-19 @ 22:28:43



Ja är det någonstans vi trivs som fan så är det i Tofta, både i mina föräldrars stuga och på stranden som så många andra tycks göra just nu. Vi placerar våra brassestolar några decimeter från skvalet så Max kan springa fritt i vattnet och vi kan hålla ögonen på honom hela tiden, men även för att det är som skönast där. Jag och Hugo håller till under ett parasoll och det är inte så dumt det heller måste jag säga. 
 



Om kvällarna äter vi gott och går promenader, eller dom som kan gå, andra åker skrinda eller får hänga med i BabyBjörn. Och allra mest så snackar vi strunt och viktiga världsfrågor om vart annat. När Max får säga sitt så ser han även till att vi alla får "gass gass" (glass) och det tackar vi ju inte nej till. Så helt enkelt, det ÄR enkelt att trivas i Tofta. (speciellt när det är 26 grader i vattnet)


texten kommer från Mojjes fina låt Theos sång.

Så go vänner vill ni träffa oss, kom till Tofta och njut av livet tillsammans med oss!


Max sommar

2010-07-18 @ 21:30:43


Såhär kan man nog mer eller mindre än så länge sammanfatta Max sommar. Massor med bad i havet, han är mer under ytan än över,så pass mycket under så att folk glor på oss vuxna som inte "hjälper honom upp", men vi vet att han fixar det fint själv trots att han är så liten. Självklart står vi som hökar vid hans sida ändå. Han äter gott och dricker gott, precis som vi andra och han är bara hur söt som helst. Mestadels av tiden är han en helt underbart glad prick som delar ut pussar och pratar i ett, men kan även få pyskbryt som gör en mörkrädd för framtiden. Och så finns det en sak som slår listan av underbara saker, hans kärlek till hans Huga som han själv säger. Hur han lyser upp när han får se Hugo eller när det kommer fram folk som gratulerar oss och han får presentera sin lillebror. Helt enkelt han är en liten person full av kärlek som inte kan annat än älskas.

Mamma på riktigt.

2010-07-18 @ 12:42:51

Idag är jag mamma på riktigt för första gången. Jag har killarna helt själv hela dagen och det går både bra och mindre bra. Max njuter av att vara hemma och ta det lugnt och Hugo vill ligga vid bröstet precis hela tiden vilket han nu gjort i över ett dygn. Dessutom tror jag att han har en släng magknip för helt utan fövarning blir han störtledsen och så går det över lika fort som det kom, men tiden med knipet varierar, stackarn. Så nu har jag lagt om min kost och äter bara "snälla" saker, eller snarare så är det så att jag undviker vitlök, lök och annan stark mat för att se om han blir gladare då.
  Det som funkar mindre bra här hemma är att jag känner mig totalt invalid när det kommer till Max och att stimulera honom, för allt utanfördörren kräver lyft eller snabba utryckningar och då har jag inte en chans, så vi får stanna inne och leka med plastdjuren och titta på film.
  Men nu känner jag mig som en mamma på riktigt och jag älskar det! Det är kärlek i luften här hemma, vi pussas och kramas massor och inte tala om hur mitt hjärta nästan spricker av lycka varje gång Max får syn på Hugo och vill klappa, krama och mysa med sin lillebror. Hoppas att vi fortsätter länge på samma väg.

Nu har vi träffat alla som vill träffa oss (bortsett fastlandsfolket) sen Hugo föddes och jisses vad fina saker vi fått, både jag, Max och Hugo. Kläder, leksaker och härliga saker bara till mig. Tänk att vi har så många fina vänner omkring oss. Tack snälla snälla ni för allt och för att vi har er som vänner!!

 


Äntligen godkända!

2010-07-16 @ 14:02:44
Idag var det dags för tredje försöket att få Hugo att fixa hörseltestet. Men idag fick vi göra det på Öronmottagningen. Så efter en natt utan sömn då Hugo inte var riktigt nöjd så drog vi oss upp halv åtta och packade oss in till stan, Max och Johan fick hoppa av hemma så fortsatte Hugo och jag färden mot sjukhuset. Testet tog över en timme i olika ställningar och förbannat massor med tålamod, men till slut så lyckades vi. Så det var bara skönt, både att grabben hör som han ska samt att vi inte behöver göra fler tester.

Jag har inget internet när vi är i Tofta så det är därför som  jag inte uppdaterar som jag brukar, men jag kommer tillbaka, var så säker! :-)

Det är SVÅRT att vara en bra mamma....

2010-07-13 @ 22:06:54
Jag rent ut sagt HATAR denna värme, den gör så jag känner mig som en av jordens genom tiderna kanske sämsta mamma. Mot båda mina söner. Jag kan inte bada med Max eller ens sitta i vattenbrynet pga det förbannade avslaget! Det suger!! Jag vill bada, leka, springa och lyfta honom, men det kommer dröja många veckor till innan jag får ta upp honom i famnen och bara gosa, snarare fem och en halv vecka... Hemskt!
  Och så har vi den som jag får panik över hur kass morsa jag är, Hugo... Han ligger i vagnen eller på mitt bröst och svettas som en hund. Vi gör verkligen allt för att han ska ha det så bra som det går med att vara nere på stranden där det är någeunda drägligt där vi har smällt upp ett parasoll över honom och mig så jag kan amma honom fritt och då får han ligga under gallerfilten. Men ändå så kokar han och det gör ont i mig eftersom jag inte vet vad jag ska ta mig till för att få honom att må bättre.

   Igår var vi på BB och gjorde om Hugos hörseltest, han kuggade så vi ska till öronmottagningen på fredag, men det var värt att åka in till stan ändå för i bilen fanns AC och sen var själva sjukhuset som en enda stor kyl, så vi njöt både Hugo och jag, dessutom fick vi träffa några av personalen som vi gillar på BB så vi hade en riktigt trevlig stund där.

För övrigt så har vi camperat ute hos mina föräldrar i Tofta i några dagar, allt för att överleva värmen samt för att det är så mysigt att vara där med dom och äta gott och bara har det gott.

Dagens slagord: Ropen skalla kyla åt alla!

Jag mår....

2010-07-11 @ 21:57:19

så bra som man bara kan må.


Vi vann tårtan och Hugo blir 2 veckor!

2010-07-08 @ 12:51:54
Har vi tur eller är det för att vi är så förbannat värda som vi vann denna tårta? Varje vecka är det två familjer som är med i tidningen med sina nya familjemedlemmar som vinner en tårta från ett café i stan och VI hade denna turen! Något vi skojat lite om eftersom vi vann en fin blombukett när vi var i tidningen med Max så sa vi att denna gång skulle det sitta fint med tårtan. Så vi tackar så mycket för den och ser fram emot att få ta emot den och få hålla gravidkilona kvar yttligare ett tag till. Dom kanske skulle ta och dela ut en fruktkorg istället för alla trivsel/mammakilons skull.

Och idag blir Hugo två veckor gammal och oj så bra han smälter in i våran familj, han är som klippt och skuren för oss! Jag är en så sjukt stolt mamma över mina fina söner att det inte är klokt, dom är det bästa som kunnat hänt mig/oss. Varje dag skrattar vi tillsammans och har svårt att förstå att just vi skulle få leva tillsammans. Hugo sätter sin prägel på familjen med sin värme och närvaro, han är mer och mer vaken varje dag och hans leenden får mig att tänka att "oj vi måste ju ha minst hundra barn", sen slår verkligheten mig med en käftsmäll om hur graviditeten var och att genomgå kjesarsnitt en gång är en sak, men två är inte det lättaste. Så näää några hundra ungar blir det som tur var inte utan jag tänker lägga min själ och ork på att göra folk av dom ungarna vi redan satt till världen.

Hugo kan:
bajsa ofta.
äta i mängder.
lyfta huvudet.
va söt.
sprattla med hela kroppen på en gång.
kissa ner skötbordet.
mysa i badet och inte vilja gå upp.


En familj byggd på mycket kärlek.


Får jag lov att presentera..........

2010-07-07 @ 07:24:50



Hugo Törngren!

Det blev en liten Hugo av Lillebror och han verkar nöjd med namnet för vi har båda sovit gott i natt, kan bero på att han fick ersättning innan han somna av sin far då jag redan sov som en stock. Och det var nog bra, för detta blev första gången som jag hade tillräckligt med mjölk på morgonen för att han skulle bli mätt och somna om, annat var det med mig, pigg och på hugget!

Ni MÅSTE kolla in öns finaste familj här.


Beräknad födsel idag och sväng till BB bla.

2010-07-06 @ 20:30:41
Idag var egentligen Lillebror beräknad att komma till världen och jag tackar läkarna som såg till att vi inte behövde vänta ända tills idag, kan inte för mitt liv kunna tänka mig hur dom här två veckorna hade sett ut för min del förutom att jag med största sannolikhet hade sovit än sämre än vad jag gör idag med ett matvrak till sängkamrat. Samt att jag hade grinat för allt pga den kassa ryggen som nu blir bättre för var dag som går. Så nog tackar vi läkarna alltid, dessutom känns det hur skumt som helst av bara tanken på att vi ännu kanske inte skulle veta vem Lillebror är, för det är ju självklart att han är precis som han är och inte en millimeter på något annat vis.
   Så nog skulle det passa sig idag med en tur till BB.... Eller råkade det vara så att när jag duschade idag så såg jag att ärret på magen hade gått upp mitt i så jag ringde ner för att kolla vad dom tyckte att jag skulle göra och dom tyckte att jag skulle titta ner, så så fick det bli. Dom tyckte att det så bra ut ändå och det sattes bara ett nytt plåster, skönt, orkar inte med strul som ärret just nu.
   Sen blev det en heldag på stan och Johan fick åter träffa sin läkare en sväng som sjukskrev honom en vecka till, inte helt oväntat med tanke på armarnas skick, suck.... Dock så är det trevligt med en sällskap här hemma, så säg det ont som inte har något gott med sig.

   Men innan turen till BB hade vi besök av Carola och Leia, Carola hade med sig helt makalösa cupcakes, dom finaste jag någonsin sett faktiskt! Och till råga på det så hade dom med sig tre paket, ett till mig, ett till Max och ett till Lillebror. Dom hade prickat oss alla tre så det stod härliga till. Jag fick plåster som såg ut som cupcakes, urfina! Max fick fint duplo som han blev överlycklig för och Lillebror fick en bedårande vacker body som  jag längtar så efter att han ska växa i. Man kan utan tvivel säga att dom skämmer bort oss! Dessutom så lekte Max och Leia så fint så vi måste verkligen ses snart igen, dom är så söta så.
    




JAG VILL DÖÖÖÖÖ! (iaf lite)

2010-07-05 @ 13:16:11
Vi har haft en kanonhelg i Tofta med mina föräldrar och systrar, samt att delar av släkten och Sjöbas som var på stranden, så har vi haft en alldeles alldeles underbar helg, tills igårkväll...... Jag har klagat till och från under helgens gång på att jag haft ont i kroppen och rätt som det var kom det som en käftsmäll och blev 1000 gånger värre, orkade inte ens sitta rakt upp så jag la mig på soffan och tog snabbt beslutet att vi INTE skulle sova kvar även denna natten för jag ville hem. Först trodde jag att jag fått solsting efter stranden och därför var varm och knäpp i kolan men väl hemma blev det bara värre och värre trots att det enda jag lyckats med var att ta mig upp för trappen och in till sängen. Vi kom fram till att det var mjölkstockning av guds like. Jag ville dö. Och så fortsatte hela natten. Tur för mig som har Johan som är klokare än många män och hjälpte mig med precis allt hela natten och morgonen (så nu fick jag skicka honom i säng medan Max sover middag).
   Jag har lyckats få Lillebror att ta strulbröstet ett par gånger men det gör ingen skillnad så nu går jag här med feber och hatar mitt liv, ena stunden svettas jag så jag sliter av mig alla kläderna på två sekunder i nästa stund fryser jag så jag hackar tänder och då känns det lite konstigt med tanke på att vi har 28,4 grader inne idag.....

   Nej nu ska jag nog gå och dö lite.

Samling vid pumpen!

2010-07-03 @ 07:12:12

Nu har Lillebror bestämt sig för att han inte vill ammas alls! HJÄLP! (förbannade unge!) Varför har han nu hittat på detta?? Vi som tom lyckades få honom att äta från den kassa sidan igår! Så nu var det bara till att pumpa så att han blir mätt och jag inte får mjölkstockning..... MEN nu undrar jag:

• Ska man låta honom bara äta från snipan medan strejken pågår och jag pumpar på under tiden.

• Eller ska man trotsa honom och säga No tutts No food???

 

HJÄLP MIG!! (tror att jag får ringa BB senare om detta inte löser sig av sig själv)


Fotografering

2010-07-02 @ 08:14:09
Idag ska familjen fotas för tidningen så håll tummar och tår så att vi kan få en fin familjebild!

Lillebror fyller 1 vecka.

2010-07-01 @ 14:08:24
För exakt en vecka sen hade jag knappt någon känsel i benen, magen började göra ont och vi (jag och Johan)befann oss i jordens lyckorus vi hade då varit föräldrar i dryga två timmar till Lillebror. Allt var perfekt, vi insåg då att våra liv än en gång var ändrade för alltid men vi visste inte riktigt hur och en vecka senare så vet vi ännu inte var detta ska bära men oj sicken prövning det skulle bli till en början. Jag och Max har aldrig varit ovänner så många gånger om dagen som nu, heller aldrig har jag varit så arg på honom som nu, men vi kramas även fler gånger per dag nu än innan Lillebror kom. Allt för att han ska känna sig älskad och inte bortglömd. 
   Lillebror är mer och mer vaken för var dag som går och men mest sover han, bajsar och äter. Skriker gör han knappt, bara när det ska bytas blöja, aldrig annars så det tackar vi gudarna för. Han sover bara i sin säng om dagarna och vägrar göra det på nätterna, då ska det sovas i min armhåla eller mellan mig och Johan. Skräcken som jag hade när Max var liten om att jag skulle rulla över det lilla ömma barnet i sömnen finns inte nu av den enkla anledningen att ska jag vända på mig i sängen behöver jag hjälp för att inte förgås i smärtorna av snittet.
   Max älskar sin bror och vill gärna pussa och krama på honom, han börjar förstå att Lillebror är ömtålig och att man behöver vara försiktig när man klappar, dock inte att det inte är ok att hoppa i soffan precis brevid honom...... Amningen imponeras Max av och säger att Lillebror äter "mycke mycke", samt att nappen hjälper han till och stoppar in i munnen även om det inte är det lättaste alla gånger.


Lite fina blommor som vi fick på BB.




Kan inte säga annat än att Lillebror passar perfekt i våran lilla familj.