Snart börjar våran nya lägenhet lukta Clara och Johan lukt. För under helgen som varit har Johan och pappa jobbat som små djur och fixat och donat så det står härliga till. Dom har tapetserat hallen, målat taket i både hallen och Max blivande rum, sen har även Max väggar målats och vi sitter nu med spänning i kroppen och undrar hur der kommer sluta med vårat målarprojekt, ännu behöver det målas en gång till innan vi kan se hur det blev. Igår kom även mina svärisar och konkade prylar i den iskalla luften. Så om jag orkar ska jag börja lyfta upp sakerna från kartongerna så vi kommer på plats någon gång. Mina svärisar Lena och Janne hade med sig en pytteliten sak som satte stora spår i oss alla och framförallt Max som blev helt tokkär i denna lilla lurviga sak. Det var en überliten hund som hette Smilla. Direkt sa Max "Illa, Illa!" och ville klappa, krama och pussa hunden, man såg på hela hans kroppsspråk att det var kärlek, men det var inte konstigt för hon var verkligen söt.


 Bra början med att läsa HUR man ska gå till väga...

Max med sin mormor leker hästar i det toma vardagsrummet.


Fika måste alla byggare ha.


Lilla lilla Smilla.


Max och hans nya kompis.


Kramkalas!