Dagen började perfekt, Johan hade satt klockan på sju. Han tog en dusch och jag låg och drog mig i sängen, när han var klar åt vi frukost i totalt lugn, då Max ännu sov som en stock. Nu för tiden är det så sällan vi får chansen att sitta precis så länge som vi vill när det är matdags. Därefter vaknade Max och jag plockade upp honom, direkt kände jag att det började knipa i kakan. Inte roligt. Så sen försökte jag få Max att snällt sitta i soffan och läsa böcker med mig. Johan har sin första dag på sista terminen idag så jag och Max måste klara oss själva.
Som tur var kom Jenny med sina kottar Julie och Elis förbi oss och lekte. Max var som tokig i lilla Elis och ville klappa, krama, killa, ge nappen, ja gud vet allt. Något som självklart värmer så i mitt hjärta och jag känner mig inte ett dugg orolig för hur han ska ta att vi en dag kommer ha en ny medlem av familjen.
Det är en sak som är bra med goa vänner, man glömmer smärta lättare och tiden går mycket fortare. Dessutom var det ett stort steg idag för Max och Julie, för första gången någonsin lekte dom verkligen tillsammans. Inte alls som tidigare då dom lekt på var sitt håll, utan dom delade på saker och pysslade tillsammans. Så söta så.

Ajaj, nu kniiiiper det.....

Pratade min barnmorska förut och hon tyckte att vi skulle åka ner om knipet/smärta/mensontet you name it. Och så ska dom titta igen och klura ut mer om framtiden, typ...
Men nu sover Max så nu blir det totalmegavila på schemat.