Ett barn ska jag ha när jag blir stor 
med smala ben och mjuka skor 
små vassa tänder och skära händer 
mage som en sockertopp 
och ljusbrunt hår precis rakt opp 


Lite precis sådär är vad man drömmer och önskar att barnet i magen ska va. Man pratar om att "bara man får ett friskt barn så spelar allt annat ingen roll". Men det är skitsnack, oavsett om barnet är friskt, sjukt, fint eller fult så kommer man älska det av hela sitt hjärta och långt mycket mer. Men jag tror att vi skaffar oss dessa ramar när barnet ligger i magen för att man är rädd för att ha "fel" känslor inför det lilla liv som finns där inne. Om man önskar ett kön eller speciella drag eller vad jag tror är vanligare allt man önskar att barnet INTE ska ha. Jag minns när vi väntade Max och jag var dörädd för blandningen mellan mig och Johan, det kunde ha gått riktigt illa, men nu hade vi naturen på våran sida och fick såklart en perfekt pojk. Men hade det spelat någon roll om han hade haft grava missbildningar, varit missnöjd hela tiden och varit en orolig själ? 
   En intressant sak med gravida är att man ser ofta förlossningen som målet, att klarar bebisen förlossningen så klara den sig ett normallångt liv sen, inte har man en tanke på att det finns treåringar som får cancer eller sjuåringar som ramlar av gungan och skadar sig så illa att dom blir invalida resten av livet. För att vara riktigt tråkig så kan man säga att oro för vad som ska hända barnet kommer man som förälder få dras med hela livet. Eller den dagen då barnen är stora nog att göra egna beslut och vad händer då om ens barn gör något som går emot både lagar och normala värderingar, tänk att vara mamma eller pappa till någon som våldtagit någon annan. Den kärleken till det barnet kan man inte en gissa hur den ser ut. Ännu är Max så liten att jag tar på mig allt han gör mot andra, undrar hur länge man kommer göra det.... Jag vill inte va någon curlingmorsa som ringer och skäller på hans kompisar om dom varit elaka, jag vill lära honom att bli en stark individ som klarar sånt själv, självklart ska jag stå bakom honom och krama om honom när han behöver det, men att sopa banan framför honom tror jag inte på. Självklart kommer Mini få samma uppfostran den dag h*n kommer dit.
   Just nu har jag en älska-hata relation till Mini, eftersom jag inte vet vem Mini är så har jag också svårt att älska denna person, trots att hela mitt hjärta brinner för att Mini ska ha det bra där inne och jag gör allt jag kan för att det ska förbli så. Det är med total kärlek jag räknar dagarna tills vi ska sätta ihop spjälsängen, skötbordet, ja allt man kan tänka sig att bebisen kommer behöva. Att få gå till affären och köpa minsta lilla nappen och pluttisblöjor är ett sätt som verkligen gör att mina känslor till bebisen blir som redo för att ta emot detta knyte. Men så kommer nätterna och jag kan inte sova för att ryggen gör ont och Mini är en nattuggla, då hatar jag hela grejen med att va gravid, så det är mer att jag hatar att vara gravid än att jag hatar Mini, för problemet är att ännu så är min kropp Minis kropp och för mig är skillnaden däremellan är hårfin. Så jag längtar nu som en galning på att veckorna ska gå så att jag kan få tillbaka känslan att det faktiskt bara är min kropp som jag hatar och inte Mini, för Mini älskar jag och jag kommer vara orolig så det förslår från den dagen jag får Mini i min famn.
Barn är inget man ska ta för givet. Dom är som porslinsdockor men ändå så tåliga, dom behöver värme, respekt, kärlek, tid, tillit och få chansen att vara barn.




Men, ska jag säga 
Akta dig för eld och djupa vatten 
Spring aldrig, aldrig bort från mig 
i den svarta natten 

Detta är en konstig vecka, ena sekunden så känns målet nära, nästa sekund känner jag mig tokig över att jag aldrig kommer få träffa bebisen.... Jag längtar så efter att få mysa, hålla, amma, byta blöjor, känna samma rörelser som man så länge känt i magen, ja hela paket längtar jag efter. Bara att få fylla ut dessa kläder vi köpt ska bli mysigt. Något annat jag längtar sjukt mycket efter nu är att bli av med denna ständiga värk i ryggen, idag ska jag ringa till bb och be om att få komma ner och sova med en sovdos till natten för nu är jag så trött pga  smärtan att jag inte orkar mycket längre till. Känns trist att jag redan känner så. Dessutom har magen packat ihop totalt, så nu dricker jag vatten som en idiot!

   Men nu måste jag sluta klaga och dela med mig av mina underbara stunder med magen, som jag nu även delar med dom som sitter nära mig, för oj så Mini kan sparka! Det syns långa vägar på utsidan, det fina är att ännu gör inte sparkarna ont så jag bara njuter av varje kick åt alla håll. Roligast är när Mini har hicka och man ser hur en fot åker ut på samma ställe om och om och om igen. Till skillnad från när jag väntade Max så vaknar jag på nätterna av att Mini är vaken, det hände aldrig med Max. Så jag kan väl räkna med att det är en unge med egna hittepå och som tycker att det är trevligt att vara vaken om nätterna.
   En annan sak som är bra är att jag har nu tagit ett beslut om vilken väg Mini ska komma ut och det tackar jag Ann nere på förlossningen för. Hon har med tankar, erfarenhet och massor med värme lyssnat på mig och vad vi varit med om så har hon fått mig att grubbla fram ett beslut. När jag kom till henne förra gången frågade jag henne hur jag skulle veta att jag gjort rätt val och hon svarade att när jag bestämt mig så vet jag, jag tyckte att det lät konstigt men köpte det och sen kom det som en uppenbarelse och jag vet nu precis vad hon menade när hon sa som hon sa, kloka kvinna!

Dom fina magbilderna har Nina tagit.

Här bor våran prins som ni ser och nu har han ett riktigt barnrum som han stormtrivs i. Han älskar sin nya säng och bordet med stolarna där han gärna sitter och leker med sina djur eller så kryper han upp i sängen och vill att vi ska läsa böcker, en efter en. Hand och fotavtrycket gjorde vi på Max ett och ett halvt årsdag och teckningen under fick han rita samma dag.

Ja nu är det sista gången jag tänker räkna Max liv i månader men nog tusan ska han firas idag med paket och fika. För nog är han värd att firas för en goare unge får man leta efter. Han älskar livet och kan verkligen ta tillvara på lekstunder och att mysa i famnen. Bäst tycker han att det är att sitta i min famn, med napp i munnen och få pilla med mitt halsband. Men självklart kommer en lista på allt han gör och inte gör.

• Har skaffat ett gosedjur som är speciellt för honom, Johans gamla Hacke.

• Äter med gaffel men har han brottom blir det handen. Dricker vatten till maten.

• Väcker pappa på morgonen och ber om välling. Gissa vem som lärt honom det?
• Hoppar med sammansatta fötter och tycker det är jättekul.

• Har ett jäkla humör när saker går emot honom och gråter då så högt det går. Men det går fort över.

• Tar på sig mössan själv och klär av sig byxor och strumpor själv.

• Sjunger bä bä vita lamm och flera andra barnsånger på sitt eget vis.

• Om man säger Aja baja till honom svarar han Baja baja! Annars säger han massor med ord.

• Älskar att vara ute och göra bus, springa ifrån sina föräldrar och gunga är roligast.

• Blir glad när man frågar om han ska bli storebror och svarar "jooo".

• Sover större delen av natten i sitt rum sen kommer han över till oss och fortsätter som där.

• Har Pippi Långstrump som favorit, men Pettson och Findus funkar också bra.
• Han hatar att borsta tänderna, så det är en kamp nästan varje dag.
• Han har blivit en riktig dagiskille som älskar dagis både barnen och fröknarna men har favoriterna Calle som går där och Sussie som jobbar där.
• Han har börjat tycka att det är kul med andra barn och är mycket intresserad av bebisar.
• Han är en lycklig och ärlig unge som sprider kärlek omkring sig.

Vi älskar dig Max vårat lilla busfrö.

Att ta sig iväg en morgon för att äta frukost på något fint ställe, vi åkte till våran favoritstrand igår morse och njöt av lugnet, goda äggmackor och solen. För finns det något bättre sätt att ladda batterierna på än att va på en plats man älskar med dom man älskar? Och eftersom vi bara har ett liv (vad vi vet) så måste man passa på att njuta nu, sen kan det vara för sent.

Dagen började klockan tio, här kommer ena sovmorgonen efter den andra, kan ha att göra med att Max är smått förkyld och säg det onda som inte har något gott med sig. Så utvilade åt hela familjen frukost i lugn och ro, sen bar det av till stället där hela ön befann sig idag, Snickern.... Vi skulle köpa kakel och lite annat till mina föräldrar som dom ska ha till stugan. Allt gick som en dans och jag lyckades hitta en söt lite prinsesskrona som jag blev kär i och ska ha i sovrummet, tror jag.
  Därefter åkte vi till stan för att fixa lite ärenden, numera fungerar vi mer eller mindre som en normal familj då man har helgerna till för att uträtta saker, vilket känns trevligt, men idag blev det föööör mycket för mig trots att vi bara var i tre affärer. Så ikväll när Johans bror Niklas skulle firas så hade jag så ont i ryggen hela tiden att jag knappt orkade sitta med vid bordet, så nu är vi hemma och Johan och jag har krupit upp i soffan och bara slappar.

Jag har kommit på en sak jag längtar efter att göra med en icke gravid kropp. Att sätta sig i soffan och dra upp benen mot bröstet, jisses va mysigt!

Idag har jag hunnit luncha med två fina tjejer och en liten kille, Catti, Nina och Ville. Vi sågs på Joda och det var både gott och trevligt, sen följde Nina och Ville med och hämtade Max på dagis. Max tyckte nog att det var det självklart att dom skulle va med för han reagerade knappt på att dom var med. Vi gick hem i skitvädret, det borde faktiskt va olagligt att det snöar i slutet av april, för Johan får fel på hjärnan och slänger på julmusik och drack glögg....... Men med trevligt sällskap lekte killarna och jag och Nina löste världens alla problem som vi alltid gör. Vi älskar verkligen att tänka ut lösningar och hon är en mycket smart kvinna så jag uppskattar verkligen hennes tankar och åsikter.
Sen passade jag på att njuta av min söta lill lavendel som vi planterade för någon dag sen, den kommer lukta så gott så i sommar och bara den tar sig lite så kommer den bli fantastisk i sin rosa zinkhink.
Därefter var det dags att åka till apoteket för att hämta ut bricanylen mot förvärkarna, kvinnan jag handlade av var hur gullig som helst och vi blev nästan kompisar. Trevligt med trevliga människor.
Sen åkte vi hem till svärmor och svärfar som äntligen kommit hem från Cypern, men det lät som att det inte gått någon nöd på dom trots att dom blev kvar några dagar extra pga askmolnen. Johan fick en flaska absolut som han letat efter i flera år, så gissa om han blev glad. Vi blev bjudna på tacos och det var sååå gott, men Max satte i halsen och efter lite upp och ner och ruskande så kräktes han på både Johan och på sin mat.... Efter maten passade Max på att bada och jag vilade på soffan. Nu är vi hemma igen och jag är glad att jag hämtade ut medicinen för jag har ont till och från och är helt slut i ryggen efter denna dag och vill bara gråta bort smärtan. Imorgon ska vi sätta ihop Max nya möbler till hans rum som svärmor och svärfar hade med sig från sin bil, det ska bli så kul att det blir klart nu. Jo just det nu kan vi ha myspys varje kväll för mina 400 ljus som jag köpte på ikea var med också.

Just nu lyssnar vi ca en miljon gånger varje dag på the wiggles, Australiens motsvarighet till Mora träsk och Max älskar dom. Speciellt five little ducks där han kan alla rörelser och sjunger med. Och det är inte för inte att han får titta på dom för jag tror att barn bör ges chansen till fler språk tidigt och eftersom vi bara pratar svenska hemma och likaså på dagis så måste vi anstränga oss om han ska få höra fler språk och då tycker jag att detta är ett utmärkt sätt.

Kom på en sak som fick mig att gå i taket efter MVC, när jag kom ut till bilen stod två tjejer som tidigare satt i väntrummet på MVC med en liten bebis och rökte! Sånt gör mig galen! Vad är det för år 1950??? När man inte visste bättre men nu är det 2010 och ALLA vet att rökning är farligt och vad det gör med kroppen, så hur kan man då välja att utsätta sitt barn för passiv rökning? Att vara så dum och egoistisk att man bara ser till sina egna behov och inte tar ansvar för hur skadligt det faktiskt är för bebisen.
   Jag kommer ihåg när Max hade problem med aningen som nyfödd och vi blev inlagda på barnavdelningen där vi fick träffa flera läkare och alla frågade direkt om jag eller Johan rökte och vi fick starka restriktioner om att han fick absolut inte hållas av någon rökare. Så denna gång behöver jag inte ens vänta och se om vi får ännu ett barn med samma bekymmer för vi har redan beslutat att inga rökare få hålla Mini.

Jag tror inte att det är det lättaste att sluta röka men jag tror att alla kan bara man vill och vill man inte så får man ta konsekvensen. Det är inte svårare än att sluta köpa skiten och sen hålla sig ifrån andra rökare och sen ta smällen den första tiden. Och nu tänker ni, hur kan hon som aldrig tagit ett enda bloss sitta och säga att alla kan? Jo för att jag tror att man kan bryta alla vanor, alla kan avsluta sina missbruk och alla kan sluta. Senast jag var hos min distriktsläkare fick jag i fylla i ett papper om mina rökvanor och om jag önskar hjälp med att sluta röka. Min doktor log när han såg mina svar och så lämnade vi pappret bakom oss, men just det att jag fick fylla i det tyckte jag var toppen för det visar att sjukvården utvecklas och att alla kan få hjälp om man inte klarar av att sluta själv.

Så att då välja att röka som nybliven mamma får mig att se rött, jag vill bara gå fram och tala om vad fan hon håller på med och vad det innebär för bebisen att hon förpestar sitt barn. Att det spelar ingen roll om man går ut och röker för nikotinet sitter kvar och det får barnet i sig, så vilken förälder skulle sätta en cigg direkt i munnen på sitt barn?

Att chanserna för att bli med barn minskar för både männen och kvinnorna som röker är ingen nyhet, samt att man lättare får missfall, sen får barnet mindre med syre i magen och utvecklas sämre. Risken för missbildningar ökar och likaså risken för att barnet ska födas för tidigt. Sen när barnet är fött är risken större för plötslig spädbarnsdöd.
   Ammandes kvinnor tar med gifter över till barnet, dessutom gör det att barnet suger sämre.
Risken för allergier är betydligt större hos barn med rökande föräldrar, likväl förkylningar, astma och öroninflamationer.
Så vem vill medvetet bjuda på dessa risker som en början på livet? Jag vet vad det innebär att ha mängder med allergier som barn och ändå rökte inga av mina föräldrar, men om jag har chansen att minska risken för mina barn så kommer jag göra allt som står i min makt för att hålla dom från allergier.

Nu lämnar vi 20talet och går in i 30!! Så nu känns det nära men ändå långt ifrån. För nu borde Mini klara sig utanför magen men har det ändå bäst där inne ett tag till så vi får fortsätta att njuta av kanonkulan.
Jag upplever magen så olika stor nu beroende på vad jag har på mig, är jag naken tycker jag att den är lagom och inte alls så stor, men som i morse när jag hade morgonrocken på mig såg jag ut som om att jag ska föda vilken sekund som helst!
Sömnen är det si och så med, men efter att vi bäddade i en extra madrass så har nätterna blivit bättre och det gör väldans mycket för hur dagarna ska bli.

På MVC idag mätte vi magen och kollade hjärtljuden, båda såg himla fina ut. och imorgon ska jag till läkaren för att kolla sammandragningarna och sånt, alltid lika kul att visa upp sin bästa sida....... Att jag inte börjar bli van är nästan underligt för det känns som att jag fått göra det var och varannan minut denna graviditet.

 
                                                   Kanonkulan med valkar och allt.

Kan ni förstå att det är 10 veckor kvar!!!

Min kära kära fiol har nu fått sin plats i lägenheten, för den är värd en hedersplats där ingen springer ner den och man kan njuta av att bara titta på den och minnas alla timmar man lagt ner på den. Hur många konserter, resor, skratt, ömma fingar, ja mycket har vi varit med om tillsammans fiolen och jag. I över tio år spelade jag och nu spelar jag på tok för sällan mot vad jag borde, så nu när den hänger där borde jag dra en och annan låt om inte annat för Minis skull, så att även denna unge blir lika musikintresserad som Max är.

Att dra på sig mina gummistövlar är en ny favorit och så ska
det vara utan tröja och sen drar man i blöjan så den hänger
ut här snyggt. Sen mitt i all dans så bjöds det på pussar till
höger och vänster, en som hade turen var Max farbror Niklas.

Såhär ser det ut hemma hos oss just nu.
Bra början på denna söndag.
Kärlek på avstånd är inte så dumt det heller, att
få stå och titta på sina älskade när dom sover
är lycka för man vet vad som väntar
när dom vaknar, tänk snart har vi två
små sömntutor, undrar bara om dom
tänker sova samma tid...

Nu har jag börjat fixa så smått med balkongen och hoppas på att den kommer bli lite grönare till sommaren, inte för att jag varken tänker lägga den tiden på hur den en gång såg ut eller att jag tror att jag kommer ha den orken i sommar. Men jag har iaf bröjat med att odla chili och paprika i mitt minidrivhus och ute på balkongen har lite andra frön såtts som jag inte kommer på namnet nu.... (skyller på gravidhjärnan) Sen när det närmar sig ska jag köpa några pelagoner och lavendel som ska få våran inglasade balkong att lukta ljuvligt. Än så länge får jag hålla till godo med krukor som väntar på att planteras och en jäkla oordning på hela skiten.




Såhär var det våran gamla balkong såg ut, det enda som skiljer sig från den vi har nu är att den nya är inglasad och lite lite längre.

I år kommer det inte stå några blommor på golvet, eftersom vi har en ligist som älskar att leka med jorden.
Det fina med våran balkong är att det blir sjukt varmt på sommaren så man kan odla massor med tomater, jordgubbar och liknande, det tråkiga är att dom snabbt torkar ut och kräver rätt mycket omvård.

I tisdags var vi på föräldramöte på Max förskola, där fick vi se en film med Jesper Juul, där han pratade om självkänsla och gränser. Den mannen är kanske inte någon som jag håller med fullt ut, utan där får man verkligen plocka russinen ur kakan, men igår var jag med min mamma på en föreläsning med Bengt Grandelius som höll i Att sätta gränser. Det fina med att sitta där och lyssna är att man får mängder med tips men även att man får som en klapp på axeln att vi faktiskt gör rätt som föräldrar. Att alla bråk faktiskt kommer leda någonstans, till att vi får en trygg kille som trivs med sig själv och sin omgivning.

   Vissa exempel Bengt nämnde tappar man hakan över och tänker, driver han med oss för hur kan man va så tam som förälder att tex hela familjen går och lägger sig klockan sju för att barnet vill det? Eller att man byter mugg femton gånger för att barnet vill det? Men likväl så blir man så glad över hans sunda svar till bonuspappan som sökte en bok om 8 åringar för att han visste för lite om dom, Bengts svar var att vad skulle han med en bok till när han hade en livs levande 8 åring hemma som man kan fråga allt direkt till. Att föräldrar kan gå över ån för att komma till vattnet istället för att se vad dom faktiskt redan har. 

   Han pratade om att när barn ställer en fråga och föräldrarna svarar så svarar barnet tillbaka, men att svaret egentligen inte behöver vara ett svar utan är en fråga i sig och inte ett konstaterande.  Barn älskar att lära sig saker och dom älskar gränser och veta var andra står så att dom själva kan ta ställning och välja sin plats.
Men ett barn som inte får tillrättavisas eller får veta när det gör fel blir en osäker individ som senare får svårt att veta var gränserna går ute i samhället.

   Han pratade även om hur smarta barn är och när någon säger att barn är smarta så får man mig att lyssna, barn ÄR otroligt smarta och har massor med tankar om livet på ett sätt som vuxna inte har, dom är underbara eftersom dom vill lära sig och är hungriga på att testa hur långt dom kan gå innan det går åt skogen. Dom älskar att diskutera och komma på nya lösningar tillsammans med vuxna. Och tar sig inte vuxna den tiden hittar dom fakta på internet och via kompisar, så där har man jordens chans som förälder vilken källa man vill att barnet ska hämta fakta ifrån.

   Så nu längtar jag efter att Max ska börja prata än mera och vi kan diskutera och lära oss saker tillsammans. Att jag inte måste ha rätt alla gånger för att jag är vuxen, utan att även jag kommer få be om ursäkt och säga att jag haft fel. För är det något jag är helt säker på så är det att barn gör inte som man säger, dom gör som man gör. Och kan jag sänka mig till att jag har gjort fel och be om ursäkt så kommer han göra detsamma till mig och även till andra i hans omgivning. En tydlig sak som man redan ser på hans beteende är alla hans kramar till dom han tycker om, precis som jag så kramas jag mer än gärna och ofta med mina kära, likväl gör han. Och det intressanta är att vissa som ändå står han nära väljer han att inte krama och det respekter jag fullt för hur skulle jag känna om någon stod och sa att jag skulle krama någon som jag inte alls ville krama, nej fy. Så det ska bli kul den dagen han i flera ord kan berätta varför han väljer att krama vissa och varför han avstår vid vissa, även om jag har mina aningar så är det alltid kul att höra hans ord.
   Så nu ska vi bara fortsätta vara konsekveta i våran vardag och så kommer vi bli familjen lycklig i alla våra dagar. Trots att det kan göra en galen när allt måste vara ett bråk.

Bengt som höll i föreläsningen kan man läsa mer om på www.bengtgrandelius.se gå sen in på dokumentation så finns massor med tips om att sätta gränser. Han har även skrivit lite böcker om ämnet och jag köpte en av dom igår Att sätta gränser ett vilkor för växande.

Eftersom jag fick boka av vattengympan igår för att ryggen var för kass så tog vi ett enkelt och snabbt beslut att vi skulle ta årets första glass på glassmagasinet på hamnen. Solen sken och vi likaså när vi fick se alla glassar.

Fin va? Kan nästan redan nu se Max sitta där och titta på Mini som ligger i liften brevid.

Måndag innebär att jag har bakisdag. Jag mår alltid extra skit på måndagar eftersom jag står ut lite extra på helgen för att få umgås med familjen och vänner, men så kommer måndagen och jag nästan gråter av smärta i ryggen och att jag inte förstår hur jag ska orka med att ens gå på toa. Men så slog det mig att jag faktiskt köpte en liten bonus till mig själv i helgen men som bara blivit liggandes och nu är det dags av en lång stunds njutning och inspiration. Dessutom ska jag passa på att måla mina naglar som bara går sönder och är fula hela tiden.

Tack Niklas för att du är som du är säger hela familjen!

Igår skulle jag leta fram ett par gravidstrumpbyxor som jag hade väl gömda i en garderob bland andra amningskläder, då hittade jag några amningsbehåar som jag köpt på rean till nästa amningsperiod. Av någon anledning drog jag på mig den ena och jag hamnade i himmelriket. Mina vanliga bh är snudd på för små och tränger precis i varje vrå. Mina tio kilo som jag nu gått upp har satt sig ÖVERALLT!! Och inte minst tuttsen, för att vara jag så känner jag mig mer som Pamela Andersson än som plankan Clara och det har sina fina och mindre fina sidor. Fina, man räknas som mera kvinnlig. Mindre fina, jag inser att jag ändå inte är så kvinnlig så det spelar ingen roll om jag har stora tuttar eller inte och att mina kläder inte alltid passar i tuttar. Och vad än värre är så vet jag sen förra gången att detta är bara början.......

 
Jag och mina meloner i festklänningen som jag hade igår på Carolas födelsedagsfest.

Jag och mitt lilla monster som spelade Allan framför kameran.

Här svänger hela familjen runt till Mojje och hans sång om Kaj.

Och ibland blir det även.....

I Stockholm försökte vi hitta lite sommarkläder till både Max och Mini. Att leta fina kläder till Max är ett uppdrag i sig, till flickor finns mängder med söta sommarkläder men till pojkar..... Behöver jag säga mer? Men vi hittade dessa och idag fick jag äntligen chansen att prova dom på honom och han var så söt att jag höll på att smälla av!









Allt kommer från H&M.

Med facit i hand hade jag kunnat strunta i att lägga mig alls igår.... Jag sov helt värdelöst, hade ont i ryggen hela jävla tiden, sammandragningar till och från där vissa gör ont andra bara stör, en bebis i magen som bökat runt. Dessutom kom Max in till oss klockan sex och låg och drog i mitt halsband tills det var dags att gå upp.....
Och då upptäcker jag känslan som jag bara väntat på, svullna fötter..... inte trevligt alls.
Jag grina en skvätt och bad Johan hålla om mig och frågade VARFÖR vi gör detta igen, efter två alvedon, massor med klappar och kramar och fina ord om just VARFÖR vi gör detta en gång till så vände det lite och jag följde med och åt frukost. Tack och lova så tog Johan Max till dagis så jag kunde krypa tillbaka till sängen.

Saker jag längtar efter nu:

• Vara 30 kg lättare, vikten då jag träffade Johan.
• Va pigg ett helt dygn.
• Att all våran otur slutar tvärt, berättar mer sen.
• Att få hålla våran nästa familjemedlem.

Jaha här rullar tiden på och vi är redan inne i vecka 28! Känns inte klokt, det var ju nyss jag fick blödningen och allt var hopplöst, men här sitter vi nu, bebisen verkar må alla tiders och jag går runt och tittar på kläderna vi köpt för att kunna ställa in mig på att de en dag kommer fyllas ut av en underbar liten varelse.
När jag väntade Max var jag rädd för att vi skulle få en ful bebis med mina och Johans sämsta drag men dom tankarna finns inte alls denna gång, jag är övertygad om att även denna gång kommer det vackraste barnet i världen, men jag är även säker på att barnet kommer va helt olik Max. Jag gissar på att h*n är blond och har ett eget utseende. Jag tror att det är en glad skit det med men som kommer vara stark i sin vilja. 
   Jag har hittat ett namn till bebisen som för övrigt Max kan säga numera, så nu återstår det bara att få Johan lika säker som jag är. 
   Magen är nu så stor att folk redan tror att vi ska "ha imorgon" och det var kanske inte helt oväntat, men känns lite si och så.

Bebisfakta: Väger ca 1,2kg, 25 cm lång och fötterna är ca 5cm långa (!) och nu är allt färdigt bakat så nu ligger Mini bara på jäsning för att en dag få möta oss.

Oj vad jag längtar efter dig min lilla skrutt!! Och jag hoppas att resten av tiden ska gå lättare än allt vi varit med om hittills. Nästa vecka är det dags för att gå och prata med Auroratanten, det ser jag fram emot massor!

När vi valde Max namn var det just av den anledningen för att vi tyckte att det var ett fint OCH för att vi ville att han skulle tilltalas sitt namn och inte ha ett smeknamn, vilket det lätt blir om man heter tex Wilhelm, Ludvig och Alexander. Men ändå lyckas folk hitta på egna namn på honom utan att fråga om det är okej med oss. Jag själv skulle aldrig tilltala någon ett smeknamn som personen själv inte presenterat sig med. Så vad får endel människor att ta sig den friheten att ändra någon annans namn?
    En av mina bästa vänner heter Catharina men för mig är hon Cattis, jag har frågat henne om varför hon kallas för Cattis och hon sa att det kom från dagis (har jag för mig). Hon är verkligen en Cattis men hennes föräldrar valde att hon skulle heta Catharina och hemma heter hon även Catharina och jag har aldrig hört hennes förläldrar säger kalla henne Cattis. Men alla kompisar säger Cattis och så har det varit i över 20 år.
  Så hur kommer det sig då att vissa tar sig denna frihet att göra denna ändring i namnet? Det finns ju faktiskt ingen som helst poäng med det, för dom flesta personer har fått sina namn väl valda av sina föräldrar och med massor av kärlek. Vissa vet redan från början namnet och andra tar ett tag att klura ut vem det är men alla har fått sina namn med mycket tanke bakom. Så att va så respektlös att man ändrar på någons namn gör mig arg, det kan väl inte va så svårt att acceptera det personen faktiskt heter?

Eller har vi valt ett hopplöst svårt namn till Max och därför måste acceptera att folk ändrar på hans namn??

Jag, Max och min mamma laddar inför påskkärringsmarchen.



Och sen trängdes vi i det fina vädret som alla andra som tagit sig ut.


Och finast av dom alla var självklart våran lilla påskkärring.


På kvällen var vi hos mamma och pappa på supergod middag och det var
inte klokt så mycket vi åt! Sen hjälpte Max sin mommo med efterrätten.


Den var inte bara utsökt god utan även vacker.
Pannacotta med passionsfrukt och ett fint chokladägg.


Därefter åkte pyamas på för Max del och rätt som det var fick han syn
på att mommo kom med ett stort påskägg till honom.


Och såhär imponerad och lycklig blev han.
Dom hade lyckats få ner massor med fina saker
bla en pippidocka och en alfonströja.


Morgonen därpå tog vi båten, självklart med hytt.
Resan gick som på räls och vi hade tom en trevlig stund ombord.


Där fick Max leta efter sitt påskägg från oss, han hittade det i garderoben.
(där ser ni även fina tröjan från mommo och puppa, som Max säger)


I ägger fanns bla dessa brillor.


Efter lång biltur och köp av vagn var vi en sväng förbi Johans morfar
och Agneta. Lika trevligt som alltid att va där.
Sen åkte vi till Enköping där Johans mormor och Robban bor.
Runt gården hade ALLA grannar hästar, så fint så det var inte klokt.




Det bjöds på massor med mat och det var vansinnigt gott!


Utöver allt detta fick jag och Johan en heldag på Ikea helt själva där vände vi plånböckerna ut och in
och i måndags var vi på Babyland och klämpde på ett något större utbud av syskonvagnar än vad som finns på
ön, där blev vi bara ännu mera osäkra på vad det är för syskonvagn vi ska ha....
Sen var vi i Kista gallerian och shoppade kläder. Under tiden hade vi en orolig valp i bilen
som knappt vågade gå ur bilen och som sen grät halva resan hem med båten.
Hela dagen igår gick till att sätta ihop och ställa alla nya saker på plats, idag ser ändå hela lägenheten ut som en soptipp och jag ligger bara på soffan och vilar i form för vattengympan så det får väl fortsätta se ut som det gör...

Vad är det för en dag, är det en vanlig dag, nej det är ingen vanlig dag för det är Wilhelms namnsdag idag, HURRA HURRA HURRA!!! Max sista namn i skaran. Vi hade lite problem med att klämma in alla namn som vi ville ha med så det slutade med att alla faktiskt fick vara med så det blev Max Lars Eric Wilhelm Törngren.

Wilhem är för övrigt det namnet som kommer från min sida av släkten, dom andra två från Johans. Och för mig var det extra viktigt att Wilhelm var fanns med eftersom min pappa heter och många andra innan han, men eftersom han fick en hög med döttrar fördes namnet inte direkt vidare och jag tyckte att det vore synd om ett sånt fint namn skulle stanna där.

Detta firades med en rabarberpaj och mitt i pajkalaset började Max dela ut pussar som var riktigt smarriga och vad kan vara bättre än att ha en unge som är på gott humör och dessutom bjuder på pussar. Då kan man inte mycket annat än älska livet. Under kvällen har vi fått upp Max nya lampa i taket, korgar i bokhyllan och störst av allt...... sängen! Hans nya säng! Med nya lakan och det stora lövet över. Och detta är bara början, tur att han inte vet om att det kommer mer, för han njuter redan i fulla drag av sina nya saker. Undrar bara om han kommer lyckas sova i sin finfina säng hela natten eller vad.... Vilket som så är det helt klart värt en chans, han är iaf positiv till den och det är allt som spelar roll.

Dessa två har vi nu inhandlat till Max och Mini som vi hoppas att dom ska kunna ha i sommar.
Dom kommer från Lindex och kostade 149kr och 179kr. Passar perfekt till både tjejer och killar.